NAX

Landgren Nils & Jan Lundgren: Kristallen 2020 [Digipack / CD]

Asplund Peter: All my Septembers [Vinyl LP]

Riedel Georg: Dance music/Live at Fasching [Vinyl LP]

Schaerer Andreas: The waves are rising dear 2020 [Digipack / CD]

Sand Ida: My soul kitchen 2018 [Digipack / CD]

Den skånska sångerskan Iris Bergcrantz röst har beskrivits som känslofull, klangrik och vacker. Till albumet "Trasighet och fransar" har hon valt ut sina favoritkompositioner av Olle Adolphson. Slutresultatet är en perfekt kombination av hennes personliga röst och Olle Adolphsons unika sångskatt, i storslagna arrangemang med både stråkar och blås.<br/><br/>"Iris Bergcrantz griper tag i lyssnaren med sin starka känsla. Mest av allt tycks hon utgå från en känsla. Hon gör det i varje givet stycke och utan att egentligen bekänna sig till någon särskild genre. Det faller tillbaka på ett förhållande till musiken och till texterna som kanske närmast påminner om principen med blues. När det griper tag om lyssnaren blir uttrycket större än ramverket, och lyfter i sin tur allt runt omkring" (Johannes Cornell, Dagens Nyheter)<br/><br/>Iris Bergcrantz -vocal<br/>Calle Brickman - piano<br/>Anders Fjeldsted - double bass<br/>Andreas Fryland - drums<br/><br/>Andrs Bergcrantz - trumpet<br/>Jasmin Gomaa - horn<br/>Maria Bergström - Violin<br/>Samuel Lundström - Violin<br/>Elina Nygren - Viola<br/>Johanna Hydén - Cello

Digipack.<br/><br/>"Att Sonya Hedenbratt, som de flesta minns från revy- och kabaréscenen samt tv:s "Jubel i busken", från början var en helt enastående jazzsångerska är i dag kanske inte känt för alla. Nu råder Lasse Zackrisson på Vax records bot på det med ett album med mestadels outgivna inspelningar från första hälften av 1950-talet, där Hedenbratt kompas av musiker ur den svenska jazzeliten. Och med en sångerska vid micken i en sådan strålande vokal form att den lätt skulle kunna ha gett henne en karriär i USA - om hon hade vågat ta steget. Vid hennes död 2001 hyllade Arné Domnérus i DN hennes omedelbarhet. Och vare sig det handlar om drömmande tonårsromantik ("Dedicated to you") eller desillusionerad vuxenhet ("What is this thing called love") fångar Hedenbratt låtarna liksom direkt ur luften och ger dem en energi som gör att all övrig förstärkning av uttrycket blir fullkomligt onödig. Det är faktiskt förbluffande att höra hur lätt hon kunde avväpna lyssnaren - genom att hålla stilen.<br/>Bästa spår: "He's funny that way"."<br/><br/>- Martin Nyström / DN