NAX

"Lysande Dompanminnen"<br/>(Svenska Dagbladet)<br/>"...både mångsidigt och fint dubbelalbum"<br/>(Skånska Dagbladet)<br/>"En utmärkt skiva att bara lyssna till eller dansa om man så vill."<br/>(Bohuslänningen)<br/>"Mästerligt är ordet"<br/>(Linköpings-Posten)<br/>"För alla älskare av klassisk svensk jazz i allmänhet och Dompan i synnerhet är den här skivan ett måste"<br/>(Motala Tidning / Nerikes Allehanda / Vadstena Tidning)<br/><br/>ARNE DOMNÉRUS 1924-2008 <br/>Den 2 september 2008 avled altsaxofonisten, klarinettisten och jazzlegenden Arne Domnérus, 83 år gammal, efter en längre tids sjukdom. Arne Domnérus tillhörde den skara riktigt stora svenska jazzmusiker som kom att skapa svensk jazz. Det började på allvar i slutet av 1940-talet med den så kallade Parisorkestern som gjorde ett succéartat framträdande på en jazzfestival i den franska huvudstaden våren 1949. Det var en orkester bestående av den tidens främsta svenska jazzmusiker men som egentligen var totalt okända utanför Sveriges gränser. Förutom Arne Domnérus bestod bandet av musiker som Putte Wickman, Gösta Törner, Alice Babs och Reinhold Svensson. Dom skulle mäta sig med världsnamn som Charlie Parker, Miles Davis och Sidney Bechet. Denna svenska elitorkester gjorde succé, och därmed var Sverige på allvar med på världens jazzkarta. Arne Domnérus har sedan bibehållit sin plats som en av världens främsta jazzmusiker under en mera än 60 år lång karriär. Efter genombrottet i Paris gjorde Arne Domnérus en bejublad turné i Sverige i slutet av 1950-talet tillsammans med Charlie Parker och Roffe Ericson, och han kom också att bilda ett eget band med den tidens främsta svenska jazzmusiker. Namn som Lars Gullin, Gunnar Svensson, Rolf Blomqvist och Jack Norén ingick i den gruppen. Det bandet fi ck engagemang på Nalen hos Topsy Lindblom och utgjorde husband tillsammans med Carl-Henrik Norlins band. Arne Domnérus band spelade på Nalen till mitten av 1960-talet. Hans band kom dock att bestå även om musikerna skiftade. Profi ler som Bengt-Arne Wallin, Åke "Kometen" Persson, Rune Gustafsson samt pianisterna Bengt Hallberg och Jan Johansson samt basisten Georg Riedel har alla spelat med i Dompans band. Längre fram i karriären knöt Arne Domnérus musikaliska band med kompositören och arrangören Quincy Jones, och i Harry Arnolds framgångsrika Radioband var Arne Domnérus naturligtvis självskriven. Under åren 1964 till 1981 ledde Dompan Radiojazzgruppen som spelade specialskriven musik av framför allt Jan Johansson och Georg Riedel. Under senare delen av sin långa karriär kom Arne Domnérus att fi nna nya musikanter. Unga män och kvinnor som kommer att föra den framgångsrika svenska jazztraditionen vidare. En av dessa är pianisten Jan Lundgren och en annan är tenoristen och fl öjtisten Magnus Lindgren. Den senare kom för övrigt att bli den förste stipendiaten till "Dompans Guldsax" som utdelades 2004. Sedan dess har även Klas Lindquist, Jonas Kullhammar och Mathias Algotsson fått utmärkelsen. Arne Domnérus kommer för alltid att tillhöra de svenska jazzmusiker som brutit mark och fört fram Sverige till en topposition inom europeisk jazz. Hans namn nämns med största aktning i såväl USA som jazzvärlden i övrigt, och hans namn kommer för alltid att vara fi nnas med i "The Hall of Fame". <br/>(Kjell Stockhaus)

Digipack.<br/><br/>Bernt Rosengren, saxofonist, flöjtist, kompositör och arrangör, är en av Sverige internationellt mest kända jazzmusiker. Han slog igenom som nittonåring och har sedan dess stått i det främsta ledet inom svensk jazz i mer än 50 år. Bernt har under åren inspirerat och spelat med flera generationer svenska jazzmusiker. 1975 bildade Bernt Rosengren sitt första storband. Innan dess hade han mest hörts i olika mindre grupper med flera av den tidens finaste jazzmusiker. Många av dessa finns med i det nitton man starka storband som hörs på denna inspelning. Här finns i stort sett hela den svenska jazzeliten från 1970- och 1980-talen men också ett par mycket välkända amerikanska gäster: Pianisten Horace Parlan, med ett förflutet hos bland andra Charles Mingus, och gitarristen Doug Raney, en av 1970-talets mest uppmärksammade unga amerikanska gitarrister. Samarbetet mellan Bernt och amerikanerna hade börjat i Köpenhamn ett par år innan denna inspelning. Som så många andra jazzmusiker hade man valt Köpenhamn som sitt hem. Horace och Doug var under flera år mer eller mindre ordinarie i Bernt Rosengren Big Band. På 1970-talet hade Bernt på flera sätt försökt att skapa speltillfällen för storbandet. Bland annat hyrde han under flera säsonger dansstället Bal Palais i Stockholm, en riktig succé. En tradition som för övrigt sedan togs över av Gugge Hedrenius Big Blues Band. <br/><br/>Det var efter dessa år på Bal Palais som Caprice Records spelade in bandet i maj 1980. Musiken är arrangerad av Bernt, som även komponerat sju av skivans nio spår. De två andra numren är John Coltranes Naima och Irving Berling How Deep is the Ocean?, kända melodier som Bernt gett en ny musikalisk dräkt. Förutom Doug och Horace är det främst Bernt som hörs som solist, på flöjt, alt- och tenorsax. Han får här utrymme att visa vilken fantastisk instrumentalist han är. Den fina trumpetaren Lars Färnlöf är också solist på ett spår. <br/><br/>"Storbandsjazz måste svänga, man ska kunna dansa till den. Och musiken måste bygga på solister, precis som i det gamla Count Basie-bandet på 1930-talet. Jag är inte särskilt förtjust i mer pretentiösa saker som konsertsviter för storband ... och sånt!" Orden är Bernts inför inspelningen av plattan som nu för första gången släpps på cd. Och man förstår precis vad han menar. Den över trettio år gamla inspelningen låter fantastiskt bra och ja, det svänger som bara den. Plattan är en del i Caprice Records återutgivningsserie, fantastisk musik som varit utgången på skiva men som nu åter görs tillgänglig i digitalt format.