NAX

"Skivan innehåller ett intressant urval och vill man närma sig denna period av svensk jazzmusik är det här ett bra inköp"<br/>(Lira)<br/><br/>På sommaren 1950 startade Arne Domnérus den orkester som skulle bli betraktad som den bästa svenska jazzorkester vårt land någonsin haft. Orkesterns hemvist var Nalen, "jazzens högborg i vårt land", där f ö även Putte Wickmans orkester då också spelade under några år.<br/><br/>Hur Dompans handplockade skara av elitmusiker lät i olika kombinationer kan vi njuta av via den här skivans välvalda meny. Förutom Arnes framträdanden med altsaxofon lyser även den från USA hemvändande trumpetaren Rolf "Roffe" Ericson, den unge gotlänningen Lars Gullin, barytonsaxofonist med en genial, personlig kompositorisk ådra, samt kompet (kallat "Rikskompet") Gunnar Svensson piano, Yngve Åkerberg bas, Jack Norén trummor.<br/><br/>Den senare var svenskättling med amerikansk bakgrund och betydde mycket för att frigöra svenska kolleger från den stelhet som länge dröjde sig kvar i vår nationella spelstil. Övriga musiker; Rolf Blomquist, Gunnar Svensson och Yngve Åkerberg, tillhörde även de den absoluta toppen i landets jazzelit. Svensson och Gullin skrev under flera år en hel del av bandets repertoar. Med tanke på att Nalen etiketterats som även danspalats, ansåg Nalens legendariske och lätt patrikaliske ägare Gustaf "Topsy" Lindblom att en kvinnlig sångartist borde finnas med i Dompans band. <br/><br/>En av dem som prövades var Arbogaflickan Bibbi Johnson som några år senare gjorde internationell karriär som Bibi Johns. Och visst sjunger även hon med vad man kallar jazzfeeling. Speciellt i I Cover Th e Waterfront (4). Harry Arnold hade lett egna orkestrar i Malmö när han 1949 flyttade till Stockholm och Thore Ehrlings orkester. Han anställdes senare på Europafilm som kompositör mm för att 1956 anställas som ledare av Sveriges Radios storband, Radiobandet. Han sjöng gärna en stump på skiva när någon ville ha en trygg mansröst att lyssna till, som här, You Do Something To Me (6) och I Know That You Know (7).<br/><br/>En av Arne Domnérus förebilder var den amerikanske kompositören/arrangören och saxofonisten mm Benny Carter(1907 - 2003). Han är upphov till den tonsköna Fable Of A Fool (10) där Arne och en stråksektion med harpa backas upp av Rikskompet. Liksom i The Man I Love (9) handlar det om drömsk musik med ömsint solospel av Arne och Gunnar Svensson (senare känd som kapellmästare Helmer Bryd med Eminent Five Quartet). Jack Norén visar att även trumsolo kan berika örat.<br/><br/>Svängig kammarjazz av hög bouquet får vi oss till livs i fyra kvartettlåtar med Arne och kompet. Där kan man bl a notera ett virtuost duettspel mellan Arne och Maestro Bryd i Hallelujah (11). Utsökt pianospel uppvisas ävenledes i den gamla 30-talslåten Yours And Mine (12) och i Party For Prez (14) bringar hrr Dompan och Svensson den amerikanske tenorsaxofonisten Lester "Prez" Young sin ödmjuka hyllning med ett gnistrande spela la Count Basie/Lester Young. <br/><br/>En kvintettformering bjuds på i Out Of Nowhere (18) där Rolfs mättade trumpetspel möter Arnes heta lur i ett duellerande i två tempi. Ett nummer av världsklass som föregåtts av tre titlar med<br/>den ordinarie besättningen. Där spelar exempelvis Gullin ett gudabenådat solo på sin stora saxofon i On The Alamo (15)och Ericsons sordinerade trumpetspel i Krupanumret Boogie Blues (17) för våra tankar till Buck Claytons dagar i Count Basies band. Samma glöd hos Roffe som hos Buck.<br/><br/>Skivans avslutning är magnifik. Tenderly (19) var ursprungligen en melodiös vals av evergreenkaraktär. I ett grandiost arrangemang med rikt skiftande klanger har den av Domnerii män förvandlats till ett konsertnummer, menat att lyssna och berikas av, ej att dansas till. Mästerligt är omdömet!<br/><br/>Gullin som kompositör möter lyssnaren i Barit (2). En ytterligare melodi ur hans fatabur är What A Kick (20) som avslutar den här kavalkaden av tidig 50-talsjazz med Arne Domnérus som gemensam nämnare. Arret är förstås av Gullin själv och fanns då tryckt och utgivet till svenska dansbands bruk. Det är inte särskilt lättspelt men klarade alla band som köpte det att även spela alla svarta prickar så måste också den tidens fritidsmusiker ha hållit hög klass i 50-talets jazzera och jazzyra.<br/>(Bengt Nyquist)<br/><br/>Arne Domnérus, altsaxofon <br/>Lasse Gullin, barytonsaxofon<br/>Rolf Ericson, trumpet<br/>Nalenorkestern

Isabella Lundgrens kärleksförklaring till en av jazzhistoriens giganter: Dorothy Fields (1904-1974) som skrev texter till över 400 låtar, 15 Broadwaymusikaler och 26 filmer. Vi vågar lova att du känner igen de flesta på detta album som Isabella Lundgren spelat in med Musica Vitae, i underbara stråkarrangemang av Carl Bagge.<br/><br/> Isabella Lundgrens och Musica Vitaes kärleksförklaring till en av jazzhistoriens giganter, Dorothy Fields - nu även på vinyl!<br/><br/>"Fenomenal vokal bedrift når in i hjärtat" (Mats Hallberg, Kulturbloggen.com)<br/><br/>Lira Gillar<br/> "... helheten blir en sällsynt njutbar mix av melodier och händelseförlopp"<br/>(Lira, Eva Nikell)

"Vacker jojkpopjazz. Jojk möter folkmusik, visa, pop och jazz. I den skönsjungande svensksamiska låtskrivaren och sångerskan Sofia Jannoks alster finns det samiska och det svenska - som ju båda är delar av hennes kulturarv - sida vid sida. Men betoningen är på det samiska och den ordlösa improvisationen, jojken. Sångerna tonsätter hon för det mesta själv och de skrivs a cappella från början. På denna hennes andra soloskiva har sångerna fått en instrumental inramning av Peter Tikkanen Trio som blivit väldigt lyckad. Det uppstår en syntes som lyfter hela skivan. Sofias Jannoks röst som är klar som stjärnhimmeln på vintern harmoniseras mjukt och fint med Peter Tikkanens känsliga jazzpianoanslag. Där finns också basen (Tobias Helén), trummorna (Johan Englund) och en del stråk- och blåsarrangemang. Det jazziga bryter starkast igenom i två låtar, Árvas och Golle Máze, av vilka den senare faktiskt är en traditionell jojk som också Mari Boine tolkat. Det finns en del andra låtar som är traditionella, som vaggvisan från Sofias barndom och en låt skriven av den finsksamiske multikonstnären Nils-Aslak Valkeapää. Jannok sjunger ofta om den nordliga naturen som hon själv levt mitt i och är starkt påverkad av. Och hon har gjort helt rätt som valt att sjunga allt på nordsamiska. Med sin visjojk, sin svensksamiska världsmusik är Sofia Jannok ytterligare ett exempel på att Sverige aldrig varit det enspråkiga och enkulturella land av ett folk som en del ihärdigt påstått. Det samiska har alltid varit en del av Sverige."<br/>(Lira)

Landgren Nils: Christmas with my friends VI 2018 [Digipack / CD]

Jan Lundgren Trio: Swedish standards 1997 [CD]

Sheppard Andy/M Benita/S Rochford: Trio Libero [CD]

Mark Turner Quartet Lathe of Heaven Mark Turner: tenor saxophone; Avishai Cohen: trumpet; Joe Martin: double bass; Marcus Gilmore: drums <br/><br/>Mark Turner is one of the most admired saxophonists of his generation, renowned for his intimate expressivity on the full range of the tenor. Lathe of Heaven is his ECM leader debut, following albums for the label in the cooperative trio Fly with Larry Grenadier and Jeff Ballard, and appearances on ECM recordings by Billy Hart, Enrico Rava and Stefano Bollani. Turner leads a quartet of kindred spirits here, often entwining long serpentine lines with rising-star trumpeter Avishai Cohen, underpinned by the lithe and powerful rhythm section of bassist Joe Martin and drummer Marcus Gilmore.Lathe of Heaven, produced by Manfred Eicher at New York's Avatar Studio in June 2013, has a long-breathed essence characteristic of Turner's work, with melody taking primacy.