NAX

Digipack.<br/><br/>"Att Sonya Hedenbratt, som de flesta minns från revy- och kabaréscenen samt tv:s "Jubel i busken", från början var en helt enastående jazzsångerska är i dag kanske inte känt för alla. Nu råder Lasse Zackrisson på Vax records bot på det med ett album med mestadels outgivna inspelningar från första hälften av 1950-talet, där Hedenbratt kompas av musiker ur den svenska jazzeliten. Och med en sångerska vid micken i en sådan strålande vokal form att den lätt skulle kunna ha gett henne en karriär i USA - om hon hade vågat ta steget. Vid hennes död 2001 hyllade Arné Domnérus i DN hennes omedelbarhet. Och vare sig det handlar om drömmande tonårsromantik ("Dedicated to you") eller desillusionerad vuxenhet ("What is this thing called love") fångar Hedenbratt låtarna liksom direkt ur luften och ger dem en energi som gör att all övrig förstärkning av uttrycket blir fullkomligt onödig. Det är faktiskt förbluffande att höra hur lätt hon kunde avväpna lyssnaren - genom att hålla stilen.<br/>Bästa spår: "He's funny that way"."<br/><br/>- Martin Nyström / DN

Sand Ida: My soul kitchen 2018 [Digipack / CD]

"Skivan innehåller ett intressant urval och vill man närma sig denna period av svensk jazzmusik är det här ett bra inköp"<br/>(Lira)<br/><br/>På sommaren 1950 startade Arne Domnérus den orkester som skulle bli betraktad som den bästa svenska jazzorkester vårt land någonsin haft. Orkesterns hemvist var Nalen, "jazzens högborg i vårt land", där f ö även Putte Wickmans orkester då också spelade under några år.<br/><br/>Hur Dompans handplockade skara av elitmusiker lät i olika kombinationer kan vi njuta av via den här skivans välvalda meny. Förutom Arnes framträdanden med altsaxofon lyser även den från USA hemvändande trumpetaren Rolf "Roffe" Ericson, den unge gotlänningen Lars Gullin, barytonsaxofonist med en genial, personlig kompositorisk ådra, samt kompet (kallat "Rikskompet") Gunnar Svensson piano, Yngve Åkerberg bas, Jack Norén trummor.<br/><br/>Den senare var svenskättling med amerikansk bakgrund och betydde mycket för att frigöra svenska kolleger från den stelhet som länge dröjde sig kvar i vår nationella spelstil. Övriga musiker; Rolf Blomquist, Gunnar Svensson och Yngve Åkerberg, tillhörde även de den absoluta toppen i landets jazzelit. Svensson och Gullin skrev under flera år en hel del av bandets repertoar. Med tanke på att Nalen etiketterats som även danspalats, ansåg Nalens legendariske och lätt patrikaliske ägare Gustaf "Topsy" Lindblom att en kvinnlig sångartist borde finnas med i Dompans band. <br/><br/>En av dem som prövades var Arbogaflickan Bibbi Johnson som några år senare gjorde internationell karriär som Bibi Johns. Och visst sjunger även hon med vad man kallar jazzfeeling. Speciellt i I Cover Th e Waterfront (4). Harry Arnold hade lett egna orkestrar i Malmö när han 1949 flyttade till Stockholm och Thore Ehrlings orkester. Han anställdes senare på Europafilm som kompositör mm för att 1956 anställas som ledare av Sveriges Radios storband, Radiobandet. Han sjöng gärna en stump på skiva när någon ville ha en trygg mansröst att lyssna till, som här, You Do Something To Me (6) och I Know That You Know (7).<br/><br/>En av Arne Domnérus förebilder var den amerikanske kompositören/arrangören och saxofonisten mm Benny Carter(1907 - 2003). Han är upphov till den tonsköna Fable Of A Fool (10) där Arne och en stråksektion med harpa backas upp av Rikskompet. Liksom i The Man I Love (9) handlar det om drömsk musik med ömsint solospel av Arne och Gunnar Svensson (senare känd som kapellmästare Helmer Bryd med Eminent Five Quartet). Jack Norén visar att även trumsolo kan berika örat.<br/><br/>Svängig kammarjazz av hög bouquet får vi oss till livs i fyra kvartettlåtar med Arne och kompet. Där kan man bl a notera ett virtuost duettspel mellan Arne och Maestro Bryd i Hallelujah (11). Utsökt pianospel uppvisas ävenledes i den gamla 30-talslåten Yours And Mine (12) och i Party For Prez (14) bringar hrr Dompan och Svensson den amerikanske tenorsaxofonisten Lester "Prez" Young sin ödmjuka hyllning med ett gnistrande spela la Count Basie/Lester Young. <br/><br/>En kvintettformering bjuds på i Out Of Nowhere (18) där Rolfs mättade trumpetspel möter Arnes heta lur i ett duellerande i två tempi. Ett nummer av världsklass som föregåtts av tre titlar med<br/>den ordinarie besättningen. Där spelar exempelvis Gullin ett gudabenådat solo på sin stora saxofon i On The Alamo (15)och Ericsons sordinerade trumpetspel i Krupanumret Boogie Blues (17) för våra tankar till Buck Claytons dagar i Count Basies band. Samma glöd hos Roffe som hos Buck.<br/><br/>Skivans avslutning är magnifik. Tenderly (19) var ursprungligen en melodiös vals av evergreenkaraktär. I ett grandiost arrangemang med rikt skiftande klanger har den av Domnerii män förvandlats till ett konsertnummer, menat att lyssna och berikas av, ej att dansas till. Mästerligt är omdömet!<br/><br/>Gullin som kompositör möter lyssnaren i Barit (2). En ytterligare melodi ur hans fatabur är What A Kick (20) som avslutar den här kavalkaden av tidig 50-talsjazz med Arne Domnérus som gemensam nämnare. Arret är förstås av Gullin själv och fanns då tryckt och utgivet till svenska dansbands bruk. Det är inte särskilt lättspelt men klarade alla band som köpte det att även spela alla svarta prickar så måste också den tidens fritidsmusiker ha hållit hög klass i 50-talets jazzera och jazzyra.<br/>(Bengt Nyquist)<br/><br/>Arne Domnérus, altsaxofon <br/>Lasse Gullin, barytonsaxofon<br/>Rolf Ericson, trumpet<br/>Nalenorkestern

Thuresson Svante Quartet: Live 1992 [Digipack / CD]

En världsnyhet briserade tidigare i höstas, när ACT meddelade att <b>Esbjörn Svenssons</b> änka hittat tidigare okänd solopianomusik som Esbjörn spelat in i hemmet, bara några veckor innan han förolyckades 2008. Nu släpps albumet HOME.S. - en improvisatorisk dröm, signerad en av Sveriges största jazzartister.<br/><br/>The release of HOME.S., the only existing, previously unreleased solo album by pianist Esbjörn Svensson, is nothing less than a sensation. The recordings were made in Svensson's Swedish home - just weeks before his tragic death on June 14, 2008, after which they rested undiscovered on a hard drive in his wife Eva Svensson's personal archive for nearly ten years. HOME.S. consists of nine piano songs, with a combination of written-out fragments and Svensson's unique, melodic style of improvisation. Heartfelt, soulful and deeply personal. A "message smuggled across the border, carried by love, space, time and never-ending creative power." (Eva Svensson)<br/><br/><b>Lira Gillar! </b>"Det hela är oavbrutet intressant. Att höra Esbjörn Svensson efter alla dessa år gör mig både rörd och glad." (Ulf Johansson, Lira)<br/>Esbjörn Svenssons HOME.S. hyllas i världspressen!<br/>"Esbjörn Svensson, utan kompisarna Dan Berglund och Magnus Öström, tar ut svängarna på ett delvis annat sätt. Han låter pianospelet omväxlande svälla ut i något som närmar sig den klassiska musikens pianokonserter, omväxlande vända sig inåt i en vackert jazzig melankoli som, med vetskap om hans bortgång, förlänas en gripande sorgkant." (Dan Backman, SvD)<br/><br/>"Itimacy, serenity and majestic clarity." -Télérama (FR)<br/><br/>"A gift from heaven." -Politiken (DK)<br/><br/>"These inventive deliberations are very much his own, ranging from sublime stillness to eruptive vivaciousness.... A delight" -The Scotsman (GB)<br/><br/>"A real discovery, this solo album by the man who is still regarded as one of the most influential pianists of recent decades.'' -De Volkskrant (NL)<br/><br/>"Buoyant, capricious, sweepingly melodic" -The Guardian (GB)<br/><br/><b>Esbjörn Svenssons "HOME.S." från Actmusic är ett av årets bästa jazzalbum 2022, enligt The Guardian!</b> "Between the mid-1990s and his tragic accidental death in 2008, the Swedish pianist/composer Esbjörn Svensson gave classy piano-trio jazz an enthralling stadium-rock drama and drive. These delicate unaccompanied piano pieces, unreleased until now, show a contrastingly private Svensson - but with just the same vivid imagination and subtlety of touch." (John Fordham, The Guardian)

Digipack.<br/><br/>Bernt Rosengren, saxofonist, flöjtist, kompositör och arrangör, är en av Sverige internationellt mest kända jazzmusiker. Han slog igenom som nittonåring och har sedan dess stått i det främsta ledet inom svensk jazz i mer än 50 år. Bernt har under åren inspirerat och spelat med flera generationer svenska jazzmusiker. 1975 bildade Bernt Rosengren sitt första storband. Innan dess hade han mest hörts i olika mindre grupper med flera av den tidens finaste jazzmusiker. Många av dessa finns med i det nitton man starka storband som hörs på denna inspelning. Här finns i stort sett hela den svenska jazzeliten från 1970- och 1980-talen men också ett par mycket välkända amerikanska gäster: Pianisten Horace Parlan, med ett förflutet hos bland andra Charles Mingus, och gitarristen Doug Raney, en av 1970-talets mest uppmärksammade unga amerikanska gitarrister. Samarbetet mellan Bernt och amerikanerna hade börjat i Köpenhamn ett par år innan denna inspelning. Som så många andra jazzmusiker hade man valt Köpenhamn som sitt hem. Horace och Doug var under flera år mer eller mindre ordinarie i Bernt Rosengren Big Band. På 1970-talet hade Bernt på flera sätt försökt att skapa speltillfällen för storbandet. Bland annat hyrde han under flera säsonger dansstället Bal Palais i Stockholm, en riktig succé. En tradition som för övrigt sedan togs över av Gugge Hedrenius Big Blues Band. <br/><br/>Det var efter dessa år på Bal Palais som Caprice Records spelade in bandet i maj 1980. Musiken är arrangerad av Bernt, som även komponerat sju av skivans nio spår. De två andra numren är John Coltranes Naima och Irving Berling How Deep is the Ocean?, kända melodier som Bernt gett en ny musikalisk dräkt. Förutom Doug och Horace är det främst Bernt som hörs som solist, på flöjt, alt- och tenorsax. Han får här utrymme att visa vilken fantastisk instrumentalist han är. Den fina trumpetaren Lars Färnlöf är också solist på ett spår. <br/><br/>"Storbandsjazz måste svänga, man ska kunna dansa till den. Och musiken måste bygga på solister, precis som i det gamla Count Basie-bandet på 1930-talet. Jag är inte särskilt förtjust i mer pretentiösa saker som konsertsviter för storband ... och sånt!" Orden är Bernts inför inspelningen av plattan som nu för första gången släpps på cd. Och man förstår precis vad han menar. Den över trettio år gamla inspelningen låter fantastiskt bra och ja, det svänger som bara den. Plattan är en del i Caprice Records återutgivningsserie, fantastisk musik som varit utgången på skiva men som nu åter görs tillgänglig i digitalt format.

Echoes Of Swing: Blue pepper 2013 [Digipack / CD]