Amanda Åkerlind Matz

Jag skrek också åt min man<br/> när han levde<br/><br/>Han var också dum<br/>elak och snål<br/><br/>Jag var tjurskallig<br/>och slarvig<br/>tyckte han<br/><br/>Han ställde krav<br/>jag tyckte<br/>var orimliga då<br/><br/>Men sedan<br/>fanns det inte<br/>så mycket<br/>att bråka om<br/><br/>När han låg i sängen<br/>förlamad till bröstet<br/><br/>med fem pumpar<br/>smärtstillande morfin<br/><br/>Då var jag bara så glad<br/>om han var vaken<br/>och tog min hand<br/><br/>och han var glad att se mig