Olof Landström

<p>Benny och hans bror är trötta på att vara inne. Nu vill de ut och nöffa lite. I den tredje Bennyboken finns allt; värme, dramatik, spänning, humor, genial enkelhet och uttrycksfullhet.<br/><br/>Akta så inte lillebror ramlar i pölen", säger mamma. "Nöff nöff", säger Benny.<br/>Först går de och nöffar lite var som helst. Sen går de direkt till pölen. Alla är där. En del är jättedumma. En del är jättesnälla. Klara är snällast. Benny älskar Klara. De springer runt pölen alla tre. Det är roligt. Då kommer en av de dumma grisarna smygande och knuffar ner lillebror i pölen. Men Klara hoppar i och räddar honom. Lillebror får sitta i hennes knä och bli tröstad. Han är mycket glad. Benny är mycket ledsen. Han vill också sitta i Klaras knä. Därför ramlar han i pölen. Då räddar Klara honom med, och han får sitta i hennes knä. Benny och lillebror är lyckliga! Sen vill de gå hem och nöffa. De är mycket smutsiga och blöta. Deras mamma kommer att bli arg. Men hon säger bara: "Kära barn, kom in så ska jag torka er."<br/>"Nöff nöff", säger Benny och lillebror.<br/><br/>Efter <em>Nämen Benny</em> och <em>Jamen Benny </em>tror man inte att det kan bli bättre. Men Barbro Lindgren och Olof Landström gör det igen, för att inte säga överträffar sig själva. En gudabenådad författare och en makalöst begåvad barnboksillustratör ger oss en inblick i något ursprungligt, grundläggande i mänskogrisens natur och vi kan inte annat än falla i farstun (läs grispölen).<br/><br/></p>

<p>Benny gillar inte att mamma försöker bada lillnöffe. Han rymmer! Och hittar en helskön grop - ända tills en gubbe kommer och skräms. Vad livet är svårt! Den som ändå hade ett hem och en liten mamma ...</p>

<p>Nu har grisen Benny - som vi lärde känna i "Nämen Benny" (1998) - fått en bror! Det var ju det han ville. Men han visste inte att bebisar bara skriker och skriker. Och så är det den där nappen som bebisen suger på hela iden. Den ser så god ut ... Benny vill ha den!</p>