Lotta Sjöberg

<p>Den så kallade trotsåldern är en jobbig men viktig period i små barns liv. Den omfattar några intensiva år, från att barnet börjar kunna säga nej fram tills de är någonstans i fyraårsåldern. Samtidigt som barnet lär sig att gå, klättra och prata börjar det också uttrycka sin vilja. Ibland känns det som att det enda de vill är att bråka och trotsa!</p><p></p><p>I "De kallar det trots" beskriver barnpsykologerna Malin Bergström och Clara Linnros hur man med ett lyhört föräldraskap kan hjälpa barn, och sig själv, genom svajiga år. Det handlar om att lotsa barn utifrån barnets egen personlighet och dagsform snarare än regler. De kallar det trots, men det handlar inte om att bråka, utan om att barnet ska hitta sig själv, sin vilja och sin sociala kompetens.</p>

<p>Hur berättar man för barnen att man ska separera? Mår små barn verkligen bra av att bo växelvis hos sina föräldrar och ständigt flytta mellan två hem? Hur ska man kunna vara bra vuxna förebilder när man är oense om allt? Det är några av frågorna du kommer att få svar på i boken.</p><p>Varje år separerar föräldrarna till 50 000 barn i Sverige. Många föräldrar känner skuld över att utsätta sina barn för en separation. Familjen bryts upp, man kanske behöver flytta långt ifrån barnens kompisar och man får ofta acceptera att bo på betydligt mindre yta av ekonomiska skäl. Men det går att komma igenom en separation och ge barnen ett nytt bra liv i två olika hem, om ni som föräldrar bara inser att ni behöver bilda ett starkt och livslångt team kring era barn - ni har ju barn tillsammans för resten av livet.</p><p>Här ger kloka Malin Bergström råd och stöd utifrån modern forskning om bland annat livskriser, boende i två hem för barn i olika åldrar samt anknytning hos små barn. Hon guidar dig och er som föräldrar genom de olika faserna av separationen - allt med barnens bästa för ögonen. Och även för föräldrar som av olika skäl inte kan samarbeta alls, så finns det råd om hur man för barnens bästa hanterar olika situationer. Kan man inte prata med varandra så finns det andra sätt att kommunicera. Det viktigaste som separerade föräldrar är att man kan fortsätta att vara bra föräldrar till sina barn - man behöver inte nödvändigtvis bli goda vänner - och i det ingår att kunna samarbeta om barnen.</p>