Caprice

"Vacker jojkpopjazz. Jojk möter folkmusik, visa, pop och jazz. I den skönsjungande svensksamiska låtskrivaren och sångerskan Sofia Jannoks alster finns det samiska och det svenska - som ju båda är delar av hennes kulturarv - sida vid sida. Men betoningen är på det samiska och den ordlösa improvisationen, jojken. Sångerna tonsätter hon för det mesta själv och de skrivs a cappella från början. På denna hennes andra soloskiva har sångerna fått en instrumental inramning av Peter Tikkanen Trio som blivit väldigt lyckad. Det uppstår en syntes som lyfter hela skivan. Sofias Jannoks röst som är klar som stjärnhimmeln på vintern harmoniseras mjukt och fint med Peter Tikkanens känsliga jazzpianoanslag. Där finns också basen (Tobias Helén), trummorna (Johan Englund) och en del stråk- och blåsarrangemang. Det jazziga bryter starkast igenom i två låtar, Árvas och Golle Máze, av vilka den senare faktiskt är en traditionell jojk som också Mari Boine tolkat. Det finns en del andra låtar som är traditionella, som vaggvisan från Sofias barndom och en låt skriven av den finsksamiske multikonstnären Nils-Aslak Valkeapää. Jannok sjunger ofta om den nordliga naturen som hon själv levt mitt i och är starkt påverkad av. Och hon har gjort helt rätt som valt att sjunga allt på nordsamiska. Med sin visjojk, sin svensksamiska världsmusik är Sofia Jannok ytterligare ett exempel på att Sverige aldrig varit det enspråkiga och enkulturella land av ett folk som en del ihärdigt påstått. Det samiska har alltid varit en del av Sverige."<br/>(Lira)