Dead Oceans

På sitt 10:e studioalbum verkar indielegenderna Bright Eyes med en nyfunnen energi och intensitet. Gäster inkluderar Cat Power, Matt Beringer och Alex Orange Drink. Som vanligt med Bright Eyes verk är musiken laddad med underliggande budskap som bjuder in till djupare lyssning - en signatur av ett band som alltid har hedrar albumet som ett eget upphöjt konstverk. Här låter Conor mer personlig och öppen i sin lyrik än han har gjort på många år, en förlösande känsla infinner sig. Genom dessa tidlöst konstruerade men ogenerat moderna sånger, förtjänar han sin plats bland en sällsynt klass av låtskrivare som blivit mer orädda och gränslösa med<br/>åldern.

Bill Fay var en av engelsk musiks bäst bevarade hemligheter när han 2012 släppte sitt tredje soloalbum "Life Is People" som blev lika välförtjänt hyllat som en kommersiell succé. Nu är Bill Fay tillbaks med albumet "Who Is the Sender?", inspelat i Ray Davies Konk Studios i norra London. Fay fortsätter de teman han rörde vid från starten; andliga, filosofiska frågor och observationer om världen och människorna i staden han bott i hela sitt liv. <br/><br/>"Bill Fay is one the greats" - Nick Cave<br/><br/>"The humble master of English song" - Uncut<br/><br/>"Bill Fay is now regarded as one of the great British songwriters" - MOJO

Andra delen av Bill Fays samling "Still Some Light: Part 2". Del två samlar en rad hemmainspelningar gjorda av Fay 2009.

Den kultförklarade folkmusiksångaren Bill Fay släpper en återutgivning av samlingsalbumet "Still Some Light" från 2010. Den innehåller demos och hemmainspelningar från 1970-71. Många av de här låtskisserna hamnade sedan som färdiga låtar på Fays klassiska album "Time of the Last Persecution". 2020 så släppte Bill Fay det kritikerhyllade albumet "Countless Branches" och hans låtar har spelats in av bland andra Ed Harcourt, Marc Almond och The War On Drugs.

Kritikerfavoriten och kultartisten Bill Fay är 50 år in i karriären skarpare än någonsin. Albumet "Countless Branches" som följer upp "Life Is People" (2012) och "Who Is The Sender?" (2015) är producerat av Joshua Henry byggd på en livstids erfarenheter. Albumet har fått fina betyg från bland andra Q (4/5), Uncut (4/5), Record Collector (4/5) och The Guardian som hyllat Fay med orden "50 år efter debuten skapar kulthjälten till band som Wilco och The War On Drugs fortfarande finurliga, kristallklara ballader".

Efter ett årtionde av mestadels improviserade inspelningar i lagerlokaler, husvagnar och vindsvåningar markerar Japanese Breakfasts fjärde album bandets första ordentliga<br/>studioinspelning. Albumet är producerat av Grammy-belönade Blake Mills (Bob Dylan, Fiona Apple), ansedd som en favorit hos många legendariska artister. Albumet följer en omvälvande period i Zauners liv under vilken hennes Grammy-nominerade genombrott "Jubilee" och hennes bästsäljande memoar "Crying In H Mart" katapulterade henne in i den kulturella mainstreamen och uppfyllde hennes djupaste konstnärliga ambitioner. För att förankra sig i verkligheten återvänder Zauner här till sina akustiska rötter men med lyrik och produktion på en helt ny nivå.

Indierockaren Mitski följer upp 2016 års hyllade album "Puberty 2" med albumet "Be The Cowboy". Debuten "Puberty 2" fick riktigt fina recensioner när den släpptes och på detta albumet utvecklar Mitski sitt karaktärsnarrativ; från att tidigare ha ägnat sig åt emotionella, råa bekännelser går hon nu över till att porträttera en kvinna som har full kontroll men som likväl brottas med känslor av ensamhet.