Dead Oceans

Indierockaren Mitski följer upp 2016 års hyllade album "Puberty 2" med albumet "Be The Cowboy". Debuten "Puberty 2" fick riktigt fina recensioner när den släpptes och på detta albumet utvecklar Mitski sitt karaktärsnarrativ; från att tidigare ha ägnat sig åt emotionella, råa bekännelser går hon nu över till att porträttera en kvinna som har full kontroll men som likväl brottas med känslor av ensamhet.

Mitskis förra album 'Bury Me At Makeout Creek' bjöd på nyanserad, komplex och emotionellt kraftfull musik om hjärta och smärta. Uppföljaren 'Puperty 2' fortsätter vidare på denna bana men Mitski har vuxit musikaliskt. Genom elektroniska trummaskiner, slammrande Pixies-gitarrer och saxofoner är det en uppenbart mer självsäker Mitski som trots tunga, emotionella teman skapat ett kraftfullt album som är upplyftande, inspirerande och framföralt, vackert.

Mitski kan ses som en musikalisk urkraft, både oberäknerlig och obeveklig. Efter "Laurel Hells" poppigare inriktning vänder sig nu Mitski inåt mot ett mer intimt men ändå storslaget uttryck som behandlar kontrasterna och länken mellan kärlek och smärta. I fokus står hennes otroliga röst och starka texter. Albumet inkorporerar en orkester, samt en full kör, arrangerad av Mitski själv.<br/>För första gången kändes det även viktigt för Mitski att ha ett liveband att spela in med i studion. Producerat tillsammans med sin trogna producent Patrick Hyland har albumet ett brett spektrum av referenser, från Ennio Morricone, till Carter Burwell, från Arthur Russell till Scott Walker, Igor Stravinsky, Caetano Veloso och Faron Young. Mitski har under de senaste åren blivit något av ett musikaliskt fenomen med över 1,5 miljarder streams, miljontals följare och utsålda världsturnéer.

Efter ett årtionde av mestadels improviserade inspelningar i lagerlokaler, husvagnar och vindsvåningar markerar Japanese Breakfasts fjärde album bandets första ordentliga<br/>studioinspelning. Albumet är producerat av Grammy-belönade Blake Mills (Bob Dylan, Fiona Apple), ansedd som en favorit hos många legendariska artister. Albumet följer en omvälvande period i Zauners liv under vilken hennes Grammy-nominerade genombrott "Jubilee" och hennes bästsäljande memoar "Crying In H Mart" katapulterade henne in i den kulturella mainstreamen och uppfyllde hennes djupaste konstnärliga ambitioner. För att förankra sig i verkligheten återvänder Zauner här till sina akustiska rötter men med lyrik och produktion på en helt ny nivå.

Efter att ha blivit uppmärksammad av bl.a. Ryan Adams som senare även producerade hennes första singel någonsin, är hon redo att släppa sitt debutlabum. Bridgers har även hunnit turnéra med artister som Conor Oberst (som även gästar på låten "Would You Rather"), Julien Baker och Ryan Adams mm.

Wednesday har på sitt tredje album, deras första på välrenommerade Dead Oceans, skapat en nutida och genuint amerikansk musikupplevelse. Till toner av shoegaze, grunge och country i en ljuvligt rå blanding sjunger Karly Hartzman om uppväxten och livets gång i North Carolina. Och det är bandets förmåga att kombinera bitterljuva narrativ med en oversträffad musikalisk DIY-energi som gett starka lovord från Pitchfork, som utsett både "Bull Believer" och "Chosen To Deserve" till "Best New Track", samt Stereogum, Under the Radar och många fler.

Kritikerfavoriten och kultartisten Bill Fay är 50 år in i karriären skarpare än någonsin. Albumet "Countless Branches" som följer upp "Life Is People" (2012) och "Who Is The Sender?" (2015) är producerat av Joshua Henry byggd på en livstids erfarenheter. Albumet har fått fina betyg från bland andra Q (4/5), Uncut (4/5), Record Collector (4/5) och The Guardian som hyllat Fay med orden "50 år efter debuten skapar kulthjälten till band som Wilco och The War On Drugs fortfarande finurliga, kristallklara ballader".