Frontiers

Stockholmsbandet Work Of Art har gått från klarhet till klarhet och har hyllats av en enig rockpress som den nya stjärnan på AOR-himmeln. Med gitarristen Robert Säll i spetsen har bandet lyckats kombinera en utsökt känsla för melodier med en skarp låtskrivartalang och jämförts med giganter som Toto, Giant och Journey.<br/><br/>Detta är välproducerad AOR med ett stort amerikanskt sound och där låtarna verkligen håller.<br/>Robert Säll är för övrigt också med i bandet W.E.T. som också består av bland andra Jeff Scott Soto och Erik Mårtensson (Eclipse) och som på kort tid lyckats bygga upp en stor fanbase.

Fjärde albumet från det lovande italienska bandet Lionville som sedan förra plattan har svenske Lars Säfsund (Work Of Art) på sång. Lionville spelar ren AOR med stråk av westcoastrock och melodisk hårdrock. Bandet har turnerat runtom i Europa och hoppas kunna ge sig ut på vägarna igen 2021. Detta är den nya melodiösa generation AOR, som bibehåller melodierna men ramar in dem i ett modernare ramverk.

Ett av de större hårdrocksbanden i mitten av 80-talet var amerikansk/danska White Lion. Med danske frontmannen Mike Tramp i spetsen släppte de klassiska album som "Fight To Survive",<br/>"Pride", "Big Game" och "Mane Attracion". De hade hits som "Wait" och "When The Children Cry".<br/><br/>Bandet splittrades i början av 90-talet och Mike Tramp har sedan dess haft en framgångsrik solokarriär. Nu har han beslutat att släppa ett album som innehåller omarbetade och nyinspelade låtar ur White Lions låtskatt. Här inkluderas bland annat "Little Fighter", "Cry For Freedom", "Love Don't Come Easy", "Broken Heart" och självklart också megahitten "When The Children Cry".

Femte albumet från det lovande italienska bandet Lionville som numera har svenske Lars Säfsund (Work Of Art) på sång. Lionville spelar ren AOR med stråk av westcoastrock och melodisk hårdrock. På "So Close To Heaven" bjuder bandet på en duett mellan Säfsund och Robbie LaBlanc (Find Me) och en fantastisk cover på Richard Marx klassiska "Arrow Through My Heart". Detta är den nya melodiösa generationen av AOR, som bibehåller melodierna men ramar in dem i ett modernare ramverk.

Streetlight från Jönköping släpper nu sitt andra album via italienska Frontiers. Det här är 80-tals-AOR i dess renaste form. Tänk Journey, TOTO eller Kansas. Melodierna är lika vackra och smakfulla som gitarrmelodierna och sångaren Johannes Häger har skrivit de flesta låtarna själv. Ytterligare att bevis på att Sverige har en oerhörd förmåga att bringa fram fantastisk melodisk rock.

Eclipse är ett av Sveriges allra mest framgångsrika och framstående moderna hårdrocksband. Deras resa de senaste åren har varit enastående: de turnerar världen över (bara i år har de<br/>turnerat både i Japan och Sydamerika), deras skivor hyllas av en enad rockpress och säljer som smör och streamingsiffrorna talar sitt tydliga språk - över 100 miljoner streams totalt.<br/><br/>Nu är det så dags igen, här kommer Eclipse färska album "Megalomanium II", deras tionde. Det är en ultra-melodiös dänga som visar varför Eclipse är bäst på det de gör. Bandet är genreöverskridande och lockar både traditionella hårdrocksfans och den yngre generationen.<br/><br/>De senaste 10 åren har Eclipse outtröttligt byggt upp sin fanbase, genom gediget turnerande, och de har också haft möjligheten att lira som förband till Aerosmith, My Chemical Romance och Scorpions.

Tredje plattan från The End Machine som består av idel kända ansikten, faktiskt ingår hälften av Dokkens klassiska sättning här. På gitarr George Lynch, och på bas Jeff Pilson. Wild Mick Brown har valt att pensionera sig och ersätts av sin bror Steve Brown på trummor. Avslutningsvis hittar vi ett nytt ansikte... sången har tagits över av Girish Pradham (från Girish And The Chronicles). Han är en ev de bästa nya sångarna man hört på ett bra tag, där vi har både känsla och teknik. Låter det som Dokken då? Ja, det är väl frågan alla ställer sig. Svaret är att bandet tagit ett kliv närmare det klassiska soundet, utan att kompromissa sin egen identitet.