Frontiers

Stockholmsbandet Work Of Art har gått från klarhet till klarhet och har hyllats av en enig rockpress som den nya stjärnan på AOR-himmeln. Med gitarristen Robert Säll i spetsen har bandet lyckats kombinera en utsökt känsla för melodier med en skarp låtskrivartalang och jämförts med giganter som Toto, Giant och Journey.<br/><br/>Detta är välproducerad AOR med ett stort amerikanskt sound och där låtarna verkligen håller.<br/>Robert Säll är för övrigt också med i bandet W.E.T. som också består av bland andra Jeff Scott Soto och Erik Mårtensson (Eclipse) och som på kort tid lyckats bygga upp en stor fanbase.

Fjärde albumet från det lovande italienska bandet Lionville som sedan förra plattan har svenske Lars Säfsund (Work Of Art) på sång. Lionville spelar ren AOR med stråk av westcoastrock och melodisk hårdrock. Bandet har turnerat runtom i Europa och hoppas kunna ge sig ut på vägarna igen 2021. Detta är den nya melodiösa generation AOR, som bibehåller melodierna men ramar in dem i ett modernare ramverk.

Streetlight från Jönköping släpper nu sitt andra album via italienska Frontiers. Det här är 80-tals-AOR i dess renaste form. Tänk Journey, TOTO eller Kansas. Melodierna är lika vackra och smakfulla som gitarrmelodierna och sångaren Johannes Häger har skrivit de flesta låtarna själv. Ytterligare att bevis på att Sverige har en oerhörd förmåga att bringa fram fantastisk melodisk rock.

Eclipse är ett av Sveriges allra mest framgångsrika och framstående moderna hårdrocksband. Deras resa de senaste åren har varit enastående: de turnerar världen över (bara i år har de<br/>turnerat både i Japan och Sydamerika), deras skivor hyllas av en enad rockpress och säljer som smör och streamingsiffrorna talar sitt tydliga språk - över 100 miljoner streams totalt.<br/><br/>Nu är det så dags igen, här kommer Eclipse färska album "Megalomanium II", deras tionde. Det är en ultra-melodiös dänga som visar varför Eclipse är bäst på det de gör. Bandet är genreöverskridande och lockar både traditionella hårdrocksfans och den yngre generationen.<br/><br/>De senaste 10 åren har Eclipse outtröttligt byggt upp sin fanbase, genom gediget turnerande, och de har också haft möjligheten att lira som förband till Aerosmith, My Chemical Romance och Scorpions.

Tredje plattan från The End Machine som består av idel kända ansikten, faktiskt ingår hälften av Dokkens klassiska sättning här. På gitarr George Lynch, och på bas Jeff Pilson. Wild Mick Brown har valt att pensionera sig och ersätts av sin bror Steve Brown på trummor. Avslutningsvis hittar vi ett nytt ansikte... sången har tagits över av Girish Pradham (från Girish And The Chronicles). Han är en ev de bästa nya sångarna man hört på ett bra tag, där vi har både känsla och teknik. Låter det som Dokken då? Ja, det är väl frågan alla ställer sig. Svaret är att bandet tagit ett kliv närmare det klassiska soundet, utan att kompromissa sin egen identitet.

George Lynch är en veteran inom hårdrockkretsar och behöver ingen närmare presentation. Han startade sin karriär som gitarrist i Dokken på det tidiga 80-talet och har också släppt ett flertal soloplattor och album med Lynch Mob. Nu har Lynch rekryterat nytt blod till sitt band i form av Gabriel Colón på sång, Jaron Gulino på bas (Tantric, Heavens Edge) och slutligen Jimmy Danda (ex-Bulletboys) på trummor. "Babylon" är Lynch Mobs åttonde album. Detta är solid hårdrock med Lynchs välkända gitarrspel i fokus, starka hooks och tunga riff i skön samklang.

Den tionde plattan med bandet Jorn. Detta är hårdrock som visar respekt för sin influenser: Dio, Whitesnake och Judas Priest, men som inte kopierar, utan som gör nåt eget och modernt av dessa älskade giganter. Albumet besitter ett fantastiskt driv och energi och Lande har fått till en suverän balans mellan melodi och attityd.<br/><br/>Som en extra bonus inkluderas den långa versionen av låten "Faith Bloody Faith" som Lande ursprungligen skrev för den norska Melodifestivalen.