Jagjaguwar

Gatefold.<br/><br/>2008 skickar Aaron Dessner (The National) en instrumental sketch av den påbörjad låten "Big Red Machine" till Justin Vernon (Bon Iver). Det var innan de hade träffats på riktigt och låten var<br/>menad för samlingsskivan "Dark Was The Night" som Dessner jobbade på. Justin tar instrumentalerna och skriver klart låten med tillhörande text där han har tolkat titeln som en symbol för ett hjärta.<br/><br/>Tio år av vänskap senare, finns det nu 10 låtar till och ett färdigt album. Varje låt gästas av ett flertal gäster som har plockats in från den musikaliska platformen PEOPLE. Det är ett växande nätverk av internationella artister som tillsammans delar med sig av musik som de sedan kan samarbeta på och släppa tillsammans sen. "Big Red Machine" är producerat av Justin och Aarons vän Brad Cook och mestadels inspelat i Aarons studio Long Pond i Hudson, NY.

Bon Iver - musikprojektet som leds av Justin Vernon - med sitt tredje studioalbum '22, A Million'. "22, A Million" är dels ett kärleksbrev; dels ett avslut på ett två decennium långt sökande efter självförståelse likt en religion - och möjligheten av att aldrig hitta denna självförståelse. Albumet innehåller 10 inspelningar som tillsammans bildar en samling av en rad heliga stunder: kärlekens tortyr och frälsning, ett sammanhang av intensiva minnen, tecken som har betydelse eller som kan klassificeras som sammanträffanden och därför bör ignoreras. Större delen av albumet spelades in och producerades i April Base Studios i Fall Creek, Wisconsin. Samt även i London, England och strax utanför Lissabon, Portugal.

Huvudpersonen bakom Bon Iver, Justin Vernon, beskriver det nya albumet som bandets "vuxnaste och mest kompletta" hittills:<br/>"It feels like when you get through all this life, when the sun starts to set, and what happens is you start gaining perspective. And then you can put that perspective into more honest, generous work."<br/><br/>På "i,i" ackompanjeras Vernon av Sean Carey, Andrew Fitzpatrick, Mike Lewis, Matt McCaughan, Rob Moose och Jenn Wasner. Dessutom gästas de av en imponerande skara artister, däribland James Blake, Brad och Phil Cook, Aaron och Bryce Dessner, Bruce Hornsby och Moses Sumney.

Få band har varit så betydelsefulla för den alternativa rockscenen som Dinosaur Jr.. Med de klassiska albumen "You're Living All Over Me" och "Bug" blev bandet stilbildande i slutet på<br/>80-talet tillsammans med band som Pixies och Sonic Youth. Efter att ha gått skilda vägar återförenades originaluppsättningen 2015. <br/><br/>Albumet "Sweep It Into Space" gästas av Kurt Vile (tidigare i The War on Drugs) som är med och producerar samt spelar gitarr på singeln "I Ran Away" och inspelningarna, som påbörjades under 2019, tog plats i J Mascis klassiska Amherst Biquiteen studio.<br/><br/>Även om "Sweep It Into Space" bjuder på nya samarbeten och bandet utforskar sitt personliga universum så råder det inga tvivel på att det är Dinosaur Jr. vi hör med deras distinkta sound som de bibehållit intakt sen starten.

Favorit psych-prog-spiritual-pionjärerna Black Mountain med sitt tredje album - Wilderness Heart.<br/>Det mest tighta, fokuserade hittills men här finns gott om rå rockenergi. Det är ett pop-album men liknar inte pop alls, säger Wells. Inspelat under fyra månader i Sunset Sound i L.A. med Randall Dunn (SunnO))), Boris) och i Seattle. Detta är vårt mest metal- och folk-orienterade album hittills, säger McBean. Lyssna och ta reda på vad han menar.

Trots att Dinosaur Jr har hållit igång sedan 1984 är det nu 11 år sedan de återförenades efter ett längre uppehåll. Men med släppet av "Give A Glimpse of What Yer Not" så har bandet släppt mer album under dessa 11 år än under deras tidigare era under 1980-90-talet. Av de 11 låtarna på albumet är J Mascis den ledande konduktören på nio av dem och det är något man direkt kan höra. Låtarna J Mascis skrivit har hans säregna karaktär vilket gör att man enkelt kan göra<br/>en återkoppling till tidigare låtar på bandets äldre album. De andra två låtarna på albumet är skrivna och in sjungna av Lou, och det är två riktigt mästerliga verk.

Medan legioner av band visar trohet mot sina rötter i psychedelia har Unknown Mortal Orchestra alltid visat upp den sällsynta kvailitet som gjort många av legenderna inom genren så vitala; det konstanta behovet av utforskning. 2014 grävde frontmannen/multi-instrumentalisten Ruban Nielson ner sig i sin hemmastudio i en källare i Portland för att kartlägga vilka av världens ändar hans senaste uppsättning psych-soulballader hade fört honom till. Han upptäckte att bästa vägen framåt var att se tillbaka.<br/><br/>Om II gjorde upp med smärtorna av att vara ensam, så tacklar bandets album Multi-Love komplikationerna som kan uppstå när man är ihop. Surrealismen på II kom till under en period av isolation; en walkabout genom desillusion och mörker. Multi-Love är mer upptempo.<br/><br/>"Den här gången var skrivandet mer abstrakt, fullt med små gåtor som subtilt stör fl ödet," säger han. "En bra text är något som skaver. Jag vill inte vara ledsen eller nostalgisk över gamla förhållanden. Snarare vill jag vara fi rande. Det var en känsla, eller ett begär, som bara kom ur mig. Det var aldrig ämnat att vara enkelt. Jag är lite vild, kommer aldrig bara kunna vara normal."