Prophone

Intima tolkningar av exempelvis Joni Mitchells "Both Sides Now", Burt Bacharachs "The Look Of Love" och "Almost Blue" av Elvis Costello.

Calle Rasmusson har med sitt trumspel och som kompositör och arrangör frilansat friskt på den svenska jazzvärlden (med artister/musiker som Rigmor Gustavsson, Mathias Algotsson och Peter Asplund) men även synts på den internationella popscenen (Chaka Khan, Cory Henry, Lalah Hathaway och Ibrahim Maalouf ). Nu är det äntligen dags att presentera det första albumet i eget namn, i ett spännande samarbete mellan hans jazztrio och Dalasinfoniettan.<br/><br/>"Calle Reasmusson har hörts med bra trumspel i flera jazzsammanhang, både live och på skiva och ingående i andra musikers band. Nu begår han sin skivdebut under eget namn.<br/><br/>Calle Rasmusson är en "västkustmusiker", född och uppvuxen i Halmstad men flyttade till Stockholm under nittiotalets sista år. Musiken i debutalbumet är hämtat från två projekt. The Roots Project, initierat av länsmusiken i Halland samt The Orchestra Project, där tanken utgått från att kombinera friheten hos en pianojazztrio med en större orkesters klangrikedom.<br/><br/>One, som Calle Rasmusson betitlat sitt debutalbum innehåller egenkomponerad och arrangerad musik samt två titlar vardera av skivans medverkande, pianisten Adam Folkelid och basisten Kristian Lind. Musiken får för mig svit-form där man anar en röd tråd genom allt. Musik som stundtals får mig att tänka på hur Gil Evans skrev och arrangerade sin musik för orkester. Breda, heta toner blandat med lågmälda mjukt innerligt vackra orkesterklanger, varierat med någon ur bandet som fått fritt soloutrymme. Calle Rasmussons musik är ändå inget Gil Evans plagiat utan har med egna väl genomtänkta tankegångar tonsatt och arrangerat sin musik och gett uttryck för vad han vill berätta musikaliskt. Många jazzmusiker ingår och förutom hans eget skickliga spel på trummor medverkar Dalasinfoniettan.<br/><br/>Musiken inleds med The Kingdom i upprepande spel som dock bryts upp i både vackra och taggade toner samt Magnus Hjort och Carl Mörner Ringström i solospel på respektive pianot och innerligt lödande gitarr. Musiken glider försynt vidare in i nästa stycke, betitlat Här och där, med mjukt vackert spel denna gång med Adam Folkelid vid pianot, till Dalasinfoniettans trolskt vackra toner. Solistiskt skickligt spel från Fredrik Davisson flügelhorn i Isthmus och även här Carl Mörner Ringsrtöms gitarr, vilket även båda gör i sirligt stämningsfullt och långa Promenad, som ändå har inneboende spänning. <br/><br/>Fler solister finns. Kristian Lind i lätt moll betonade October samt Max Tornberg bas och de båda rörblåsarna Per Thornberg och Peter Fredman med bra spel i skönt jazzgungande Eleven Steps. Adam Folkelid sätter slutet med The Stars, i melodiöst upprepande toner till Dalasymfoniettans sirliga toner.<br/>Ett jazzsymfoniskt verk där helhetsbilden, det skrivna och arrangerade med skickligt ensemblespel inramande det enskilda solospelet är en njutning hela skivan genom". <br/>Thord Ehnberg / DIG

Se-Quartet: Tears in the rain 2012 [CD]

Citrus: Studebaker 1997 [CD]

"Jag har inte gjort ett hederligt handtag i hela mitt liv. Jag har bara spelat". Så säger pianisten, organisten och kapellmästaren Kjell Öhman i anslutning till att han vårvintern 2013 var den förste som tilldelades nyinstiftade utmärkelsen "Studioräven". Och visst är han en studioräv. Över 8000 inspelningar i olika sammanhang har han varit delaktig i, och med denna trioskiva som är en uppföljning till den första som kom för ett år sedan, så ökar antalet ytterligare. <br/> <br/>Trion består av förutom Kjell Öhman även basisten Hans Backenroth och trumslagaren Joakim Ekberg. En trio som spelat tillsammans under sex-åtta år både som enbart trio och som kompgrupp i olika sammanhang. /KJELL STOCKHAUS

SE-Quartet: Home 2021 [Digipack / CD]

Babs Alice: What a joy [Digipack / 2 CD]