Reprise

Disturbed är ett av världens absolut största hårdrocksband och har sålt miljontals album runt om i världen. Asylum är bandets fjärde studioalbum, de första tre har alla gått direkt in på Billboardlistans #1 plats. Vilket gör Disturbed till ett av de få rockband i världen som lyckats med denna bedrift. <br/><br/>Bandet började att skriva och spela in Asylum såfort deras turné 2009 var över. Låtarna spelades in i Groovemaster Studios främst under februari 09. Bandet har producerat allting själva även denna gång. Första singeln "Another Way To Die" visar det klassiska Disturbed soundet, och Donegan berättar att det är en temalåt om globaluppvärmning och hur våra vardagliga val påverkar miljön. Många av låtarna på nya albumet har en historia bakom sig, "Animal" handlar till exempel om varulvar och är inspirerad av filmer som Underworld och Wolfman. Även deras första instrumentala låt någonsin återfinns på albumet, Remnants.<br/><br/>"We want fans to walk away from this record with strength and release. That's exactly what Asylum's supposed to be. Hopefully, this is an album for people to deal with the insanity of today's times; it's another piece of music to help get you through the chaos and madness of the world in which we live." Sammanfattar David nya albumet. <br/><br/>Disturbed bildades i Chicago 1996 och har sedan dess sålt mer än 11 miljoner album och 6 miljoner digitala nedladdningar under det senaste decceniet. De är ett av de sex band i världshistorien som släppt tre studioalbum som alla gått direkt in på #1 på Billboardlistan. De har spelat för över 3 miljoner fans världen över.

Stökigt. Punkigt. Catchy. Billie Joe, Tre Och Mike visar med "American idiot" att de senaste årens "Green Day-kopior" är bleka plagiat och att detta är ORIGINALEN!<br/><br/><a href="JavaScript:void(window.open('http://www.animero.com/warner/greenday/ginza', '', 'toolbar=no, menubar=no, resizable=no, scrollbars=no, status=no, width=600, height=300'));">Klicka här för att provlyssna!</a>

Young Neil: Freedom 1989 [CD]

Young Neil: Prairie wind 2005 [CD]

1972 gjorde Neil Young det lägmälda mästerverket "Harvest". 20 år senare återvände han till känslan på detta album med "Harvest moon". 20 år... kunde det vara möjligt att han fortfarande hade samma fruktsamma känsla kvar? Visst, Neil Young har gång på gång visat att han inte stelnat i sin form. Han traskar stilla fram över åkrarna med sin gitarr och sitt munspel, och mediterar i texterna över tillvaron. Han samlade flera av musikerna och bakgrundssångarna som var med på "Harvest" för att få tillbaka så mycket som möjligt av atmosfären. Och han lyckades verkligen göra ännu ett mästerverk.

Disturbed: Ten thousand fists 2005 [CD]

Det mest påfallande är knappast hur kontrastrikt Atlantagruppens sjätte studioalbum är. Att det närmast fördomsfritt svingar sig mellan känslolägena, likt i någon osynlig tonlian från bjärt till dovt, inte att "Aunt Lisa" bökar sig fram via vocoderutbrott och en bitterljuv versmelodi till en final där en snärtig hejaklackfinal, och inte heller att Brann Dailor tycks ha minst åtta bläckfiskarmar vid sitt trumset.<br/> <br/>Sådant är en naturlighet. Något som på inget sätt förvånar när det kommer till en grupp som likt få andra har vigt sin verksamhet åt att tänja och dra i det kreativt möjliga. Jag menar: Tidsmässigt skiljer det blott nio år mellan den otyglade debuten "Remission" (2002) och den varmt jordiga föregångaren "The hunter" (2011), när det gäller utförande och presentation skiljer en generation dem åt.<br/> <br/>Självfallet handlar det om olikheter. En konstitutivt disparat hjärnkamp som infinner sig när fyra kreativa snillen beslutar sig för att ingå allians och sporra varandra till något genialiskt.<br/>Nej, det är faktiskt inte speciellt överraskande. Det är i stället sådant som Mastodon gör. De löder ihop i stort sett allt som går att genrebestämma med -rock, -core eller metal-suffix och serverar det på ett sätt som framstår fullkomligt rimligt och okonstlat. Ett slags likhetstecken mellan Rush, Metallica, The Melvins, Led Zeppelin, High On Fire och Lynyrd Skynyrd som för en normalbegåvad kan framstå helt oförenlig men som klaffar förträffligt - just för att det är så otänkbar.<br/> <br/>Förbluffande är därför i stället exakt hur bra kvartetten lyckas med att få dessa 54 minuter att hålla ihop ända ifrån det mullrande öppningsspåret "Tread lightly" till den Neurosis-rytmiska och Scott Kelly-gästade finalen "Diamond in the witch house". Låt vara att formen är ovanligt refrängsmäcker denna gång - notera gärna anthemiska "The motherload" eller classic rock-harmoniska "Ember city" för konkreta exempel - helhetsformen är ändå så svindlande och omtumlande som formen tillåter.<br/>"Once more 'round the sun" är ett strålande album. Svårare än så är det inte.<br/>- Mattias Kling / Aftonbladet.<br/><br/><br/>När man som superkreativt band redan har gjort det mesta, vad gör man då?<br/>Man gör givetvis ännu ett album som kretsar kring världens just nu överlägset bästa trummis, nu även i huvudrollen som skönsångare.<br/>Tänk dig att Brann Dailor, Mastodons egen Phil Collins om man så vill, är vargen i sagan om Rödluvan.<br/>Med en ljuvlig stämma lockar han i "The motherload" in oskyldiga offer som vant sig vid lättsmält hårdrocksskval.<br/>Väl inne i nästet blir de överrumplade och slukas av en bedräglig best.<br/> <br/>Samtidigt som all ren och förlösande sång, raka riff och träffande melodier gör "Once more 'round the sun" till gruppens mest direkta album är det progressivt så det förslår.<br/>Dels för att nasalt Ozzy-sjungande Brent Hinds snirklar till och vänder och vrider på gitarrfigurer tills de går i alla tänkbara och otänkbara riktningar, dels för att Brann är en så extraordinärt påhittig trummis.<br/> <br/>Mastodon började som studenter i Neurosis skola där råstyrka var ledordet. Då liksom nu sågs de som ett kritikerband, men om de någonsin verkligen ska få folket på sin sida är det nu när de har förfinat sitt sound så här mycket. Vem kan inte falla pladask för monsterriffet i "High road", en så superfin refräng och tvillinggitarrer som ärvts av Thin Lizzy?<br/>Vägen till årets album ligger öppen för Mastodon.<br/>- Expressen.