Sacred Bones

Efter samarbeten med hyllade Boris och The Body återvänder Uniform med ett nytt studioalbum. Sektioner stiger och exploderar, genrer kolliderar och spricker upp. Det finns en storslagenhet, delvis på grund av bidrag från Interpol-basisten Brad Truax, trummisen Michael Sharp och bandets turnétrummis Michael Bloom. Men denna storhet kan tydligast tillskrivas skalan och kraften i gitarristen och grundaren Ben Greenbergs arrangemang, som på ett elegant sätt matchar det intensiva lyriska ämnet, sångaren Michael Berdans kamp med bulimi. "American Standard" är plågsam i sin ärlighet. Den är avskyvärd. Den är vacker. Den är nödvändig.

Limiterad lila vinyl.<br/><br/>Denna samling samlar sedan länge utsålda och sällsynta tidiga singlar från en av Europas viktigaste postpunk-innovatörer och legendariska gothikoner Xmal Deutschland. Samlingen innehåller bland andra gothklassikerna "Schwarze Welt" och "Incubus Succubus" samt två bonusspår i form av "Kaellbermarsch" och en rå livversion av "Allein".

Limiterad deluxeversion med svart marble-vinyl + en genomskinlig 7"-singel med bonusspåret "Black Cathedral" och etsad B-sida.<br/><br/>Det har gått ett årtionde sedan John Carpenter spelade in "Lost Themes", hans debutalbum med originalmusik tillsammans med sonen Cody Carpenter och gudsonen Daniel Davies. Sen dess<br/>har trion släppt närmare ett dussin musikaliska projekt. "IV" sätter en mer dyster och olycksbådande ton, inspirerad av noirfilmerns traditioner och estetik. Trions friktionsfria kemi innebär att "Lost Themes IV: Noir" går som en väloljad maskin. Det är en kemi som har<br/>hjälpt till att driva en av de mest produktiva perioderna i Johns kreativa liv, och "Noir" visar att han är långt ifrån färdig med att leverera lysande resultat.

Efter Xmal Deutschlands framgångar övergav Huwe musiken för att satsa på sin karriär som bildkonstnär. Men nu, i samband med att Sacred Bones släpper samlingen "Early Singles 1981-1982)" gör bandets legendariska frontperson sin solodebut i form av albumet "Codes". Albumet har spelats in med Huwes nära vän Mona Mur i hennes Berlin-studio och har mixats och mastrats av Jon Caffey (Joy Division, Gary Numan, Einstürzende Neubauten). Oväntat men efterlängtat, är "Codes" den saknade men nyskrivna sidan i postpunkens historieböcker.