Svenska

<p>John Hood var en svart man som kom till Stockholm sommaren 1877. Plötsligt en dag stod han där, i ett tält på Djurgården i Stockholm, med sina boaormar och presenterade sig som ormtjusare från Borneo. Han framträdde också som zulukrigare från Sydafrika och kannibal från Australien. John Hood arbetade med en typ av underhållning som känns främmande idag vad som nu kallas human zoo . Hans tid var präglad av koloniala och imperialistiska idéer som fortfarande kastar långa skuggor över världen. Det var inte meningen att en man som han skulle kunna göra karriär, men han gjorde det ändå. Han byggde sin egen framgång på exotism och rasism. Hur kunde han göra det? </p><p> I Johanna Bergs biografi om nöjesentreprenören John Hood följer vi hans krokiga väg från så kallad vilde, till internationellt verksam impressario för stora västafrikanska show-grupper. I hans spår får läsaren inblick i den värld han var verksam i. Modernisering, industrialisering och urbanisering präglade Europa. Det var också en miljö där internationella underhållare obesvärat tog sig över gränserna för att möta en omättlig efterfrågan på spektakel.</p><p>Johanna Berg arbetar på Världskulturmuseerna och har tidigare gett ut boken Afrosvenskar - 15 berättelser ur historien, med illustrationer av Maria Fröhlich (Lilla Piratförlaget/Världskulturmuseerna, 2023).</p><p></p><p>Förord </p><p>Det var en gång en man som hette John Hood, tror jag. Om det verkligen var hans rätta namn är dock fortfarande ovisst. Men efter att ha sett det i enstaka tidningsannonser och notiser fortsatte jag min upptäcktsfärd in i John Hoods värld, och där fanns mycket att hitta. Varje dörr öppnade sig mot nya labyrinter, och varje stig ledde vidare till andra. Hood visade sig vara en både uppfinningsrik och företagsam person, och när jag följde spåren i de digitala arkiven vecklade hans historia ut sig på ofta oförutsedda sätt. Jag såg hans liv för mig som tablåer, som de suddiga bilderna i en gammal stumfilm med svarta textrutor emellan. Bilderna väckte nya frågor om vad som hänt i mellanrummen och till sist lyckades jag pussla ihop en nästan sammanhängande historia.  </p><p>Under slutet av 1800-talet var John Hood aktiv i nöjesbranschen, och han uppträdde i många olika roller. Som svart man anpassade han sig löpande till tidens efterfrågan på exotism. Kannibal från Australien och zuluhövding från Sydafrika är bara ett par exempel ur hans rollista.  </p><p>John Hoods möjligheter var på flera sätt begränsade av en kolonial världsordning, men de kort han fått på handen spelade han skickligt. Han arbetade med gränsöverskridande showbiz i en bransch som bygger på falsk marknadsföring och lurendrejeri, <i>human zoo,</i> där aktörerna verkar i ett slags mellanrum mellan saga och verklighet.<i>,</i></p><p>Idag skulle verksamheter som John Hoods vara helt oacceptabla, och det är jag tacksam för. Den oreflekterade rasism som präglade 1800-talets slut var dock en del av John Hoods värld och den kommer till uttryck i de citat jag återger i bo­ken. Där finns också ord och uttryck som jag själv inte skulle använda utanför denna kontext. Exotisk är ett sådant ord, som varit svårt att kringgå eftersom exotismen är ett så centralt element i Hoods verksamhet.[1] Andra exempel är stam, hydda och häxdoktor, som här inte refererar till autentiska kulturuttryck i Afrika, utan till en specifik form av iscensatt exotiskhet som har väldigt lite att göra med verkligheten utanför scenerna. Beskrivningar av artisterna som primitiva vildar, barbarer och kannibaler måste förstås på samma sätt. Detsamma gäller för en del av bokens bild­ma­terial, som speglar den blick samtiden riktade mot underhållningsbranschen, och som på det viset kanske kan göra det lättare för oss idag att förstå den värld som var John Hoods.    </p><p>Johanna Berg Stockholm 2024 </p><p>Noter<br/>[1] Jmfr Rikke Andreassen &amp; Anne Folke Henningsen, Menneskeudstilling. Fremvisninger af eksotiske mennesker i Zoologisk Have og Tivoli (Köpenhamn: Tidene Skifter,2011) s.13: Med betegnelsen eksotiske mener vi ikke, at de udstillede mennesker i sig selv var eksotiske, men at de blev opfattet som sådan i samtiden; eksotiske refererer altså til euro­pæernes holdning til de udstillede og fræmmede mennesker, ikke til menneskene selv. Se även Dagnos aw Demski, The (Ethno-)Drama of Exoticism: Ethnic Shows as a Medium . I Staged Otherness: Ethnic Shows in Central and Eastern Europe, 1850 1939, Dagnos aw Demski &amp; Dominika Czarnecka (red), s. 197. Budapest: Central European University Press, 2021.   </p>

444 låtar är en guldgruva för alla som tycker om musik! Här finns alla de sånger som man behöver till husbehov: allsånger, poplåtar, schlager, julsånger, barnvisor, roliga låtar, gratulationssånger, kärleksvisor och sångerna som hör sommaren till. Låtarna presenteras med texter och ackord. Ackordboxar för gitarr finns på praktiska flikar.

<p>Det v&auml;ldiga Vintergatsimperiet vittrar s&ouml;nder efter tolv tusen &aring;r. I detta begynnande kaos uppenbarar sig veten&shy;skapsmannen Hari Seldon, som vigt sitt liv &aring;t att utveckla psykohistoria, en sorts beteendevetenskap som kan f&ouml;rutse och p&aring;verka framtiden. Och framtiden &auml;r inte ljus.</p> <p>F&ouml;r att f&ouml;rkorta trettio tusen &aring;r av krig och barbari ska&shy;par Seldon Stiftelsen. H&auml;r arbetar de s&aring; kallade encyklope&shy;disterna skenbart med att samla m&auml;nniskans hela vetande, men i sj&auml;lva verket f&ouml;rbereder de m&auml;nsklighetens r&auml;ddning.</p> <p>Asimovs episka ber&auml;ttelse kan l&auml;sas som en allegori &ouml;ver m&auml;nniskans st&auml;ndiga str&auml;van att beh&auml;rska sin till&shy;varo. Asimov skrev flera sidober&auml;ttelser och f&ouml;rdjupade i flera verk sin litter&auml;ra v&auml;rld, men just <em>Stiftelsetrilogin </em>(1942&ndash;1949) var en exempell&ouml;s framg&aring;ng och banade v&auml;g f&ouml;r science fictiongenren v&auml;rlden &ouml;ver.</p> <p>Isaac Asimov (1922&ndash;1992) &auml;r en av de mest uppskattade science fiction-f&ouml;rfattarna. Han f&ouml;ddes i en by utanf&ouml;r Smolensk i d&aring;varande Sovjetunionen. N&auml;r han var tre &aring;r gammal emigrerade hela familjen till USA d&auml;r han blev professor i biokemi och skrev hundratals b&ouml;cker inom flera f&auml;lt. <em>Stiftelsetrilogin </em>r&auml;knas till de viktigaste och mest uppm&auml;rksammade verken i science fictiongenren.</p>

<p>För dig som gillar Percy Jackson, Harry Potter och Eragon! Och onda enhörningar!</p><p>Skandar Smiths stora dröm om att bli en av de utvalda som får rida en enhörning blev sann. Men det var ju bara början. Sedan blev det väldigt mycket värre än han någonsin kunnat ana. Efter att överlevt det första året på skolan känner han sig lite säkrare tillsammans med sin fantastiska (och köttätande) enhörning. Men när en ny termin startar vet Skandar också att det är så mycket mer som står på spel än att lära sig hantera en enhörning och vinna kapplöpningar. Han skulle så gärna vilja att hjälpa sin syster Kenna att också flytta till den magiska ön trots farorna som finns där. Han skulle faktiskt göra nästan vad som helst för henne ...</p>

<p><b>Killinggängets Dramatenpjäs för första gången i bokform, tillsammans med opublicerad förlaga</b></p><p>Humorgruppen Killinggänget är en oundviklig del av det svenska kulturarvet. Få andra har med större framgång kombinerat renodlat larv med bottenfrusen svärta. Sedan gruppen bildades 1991 har medlemmarna definierat svensk humor. Från tv-serierna <i>I manegen med Glenn Killing</i> och <i>NileCity 105,6</i> via tv-filmen <i>Torsk på Tallinn</i> och fyrfaldigt <i>Guldbagge</i>-belönade långfilmen F<i>yra nyanser av brunt</i> tog sig ensemblen hösten 2009 till Kungliga Dramatiska Teaterns stora scen med pjäsen <i>Drömmen om Herrön</i>.<br/>För första gången presenteras nu<i> Drömmen om Herrön</i> i bokform, tillsammans med den aldrig tidigare publicerade förlagan <i>Förruttnelse</i>; ett skissblock från vansinnets brant, egentligen aldrig menat för omvärldens blickar.<br/>Med ett nyskrivet förord av författaren och poeten Elis Monteverde Burrau.</p><p>KILLINGGÄNGET är Robert Gustafsson, Henrik Schyffert, Andres Lokko, Tomas Alfredson, Johan Rheborg och Martin Luuk.</p>

<p>I Mest kränkt vinner undersöker reportern Lars Åberg den upplevelse av kränkthet, som allt fler människor tycks ge uttryck för idag.</p><p>»Alla är kränkta, alla kan bli kränkta. Möjligheterna att känna sig kränkt tycks vara fler än möjligheterna att känna sig lycklig. Allt förändras så snabbt, många är bittra. Detta är en bok om vilsenhet, men också om saknad. Om att känna sig missnöjd och förorättad, och om hur den känslan kan utnyttjas för att vinna fördelar. Om hur kränktheten ersatt tilliten och tagit sig in i våra liv och i alla vrår i samhället. I Mest kränkt vinner stöter jag på de kränkta lite över allt, i öknar och regnskogar, i kulturen, politi­ken och religionen, och i min egen släkt. Den verkliga radikalismen finner man numera i besvikelsen. Den stora kränkningen ligger i känslan av förlust. Det är detta saknaden ytterst handlar om: att inte tappa bort sådant man minns.« LARS ÅBERG</p><p>Lars Åberg är journalist och författare. Han har tidigare utgivit över 20 böcker. Bland annat de tre uppmärksammade och hyllade böckerna om hur migrationen har förändrat Sverige, Framtidsstaden (2017), Landet där vad som helst kan hända (2018) och All Inclusive (2019). </p><p>Om Framtids­staden (2017):</p><p>»En av de viktigaste böckerna som jag har läst på mycket länge.« Widar Andersson </p><p>»... angelägen ­läsning för var och en som vill förstå sig på ­Sveriges tredje största stad.« Heidi Avellan </p><p>»Åberg kallar en spade en spade ... Framför allt beskriver han inte problem som utmaningar. Det känns på något sätt ­journalis­tiskt.« Johannes Nesser </p><p>Om Landet där vad som helst kan hända (2018):</p><p>»Sylvass kritik mot felen i svensk integrationspolitik. Åberg går på djupet ... vilken journalist och skribent!« Sakine Madon </p><p>»När jag läser Lars Åbergs bok frammanas i mitt inre  två andra böcker. Den ena är Evelyn Waughs En för­­lo­rad värld, den andra George Orwells Vägen till Wi­gan Pier [det är] en sökande bok. Det gör den inte mindre läsvärd ... ett mikrodestillat från och på ett Sverige som söker sig självt.« Jens Stilhoff Sörensen </p><p>Om All Inclusive (2019):</p><p>»Lars Åberg är utrustad med det mod som skiljer intressanta skriben­ter från mindre intressanta. Han skriver med den auktoritet som erfarenheten ger Han är och förblir en outsider, en murvel, the lonely rider som inte  får plats på litteraturbåten: han skulle ju kunna förstöra stämning­en.« Anders Sundelin </p><p>»[Åberg] borde få Stora Journalistpriset för sin ny­an­­se­rade och 20-åriga granskning av den största socia­la för­ändring som Sverige genomgått sedan Amerikaemi­gra­­tio­nen.« Mats Edman </p><p>»[Lars Åberg] borde ha prenumererat på Stora Journalist­priset de senaste åren ... Ett scoop är en sak, men att ges­talta de stora skeendena är större och viktigare än all dags­sländejournalistik.« Per Brinkemo </p><p>»Lars Åbergs trilogi är ett berömvärt pionjärarbete. Allt för många har låtit misstagen i integrationspolitiken fort­gå och blundat för problemen. Det har Lars Åberg rättat till.« Bengt Albons</p>

<p><i>Hårdare kan ingen vara</i> är ett blandband i bokform. Elva av hårdrockens bästa låtar guidar oss genom de årtionden då en ny musikgenre tog form, muterade, och spreds som en löpeld över världen. Detta är berättelsen om hur den hårda rocken ruskade om allt i sin väg, bröt mot konventioner, stämplades som farlig och förändrade liv. </p><p>Magnus Dahlstedt och Mathias Henrysson varvar personliga minnen med historiska exposéer, där hårdrockens rottrådar spåras bakåt i tiden och vidare in i våra dagar. Vad var det egentligen som skapade hårdrockens mystik och gav den en så central plats i så många människors liv? Resultatet är en berättelse som inte bara handlar om hårdrocken och dess inbitna fans, utan också om samhället igår, idag och imorgon.</p>