Svenska

<p>John Hood var en svart man som kom till Stockholm sommaren 1877. Plötsligt en dag stod han där, i ett tält på Djurgården i Stockholm, med sina boaormar och presenterade sig som ormtjusare från Borneo. Han framträdde också som zulukrigare från Sydafrika och kannibal från Australien. John Hood arbetade med en typ av underhållning som känns främmande idag vad som nu kallas human zoo . Hans tid var präglad av koloniala och imperialistiska idéer som fortfarande kastar långa skuggor över världen. Det var inte meningen att en man som han skulle kunna göra karriär, men han gjorde det ändå. Han byggde sin egen framgång på exotism och rasism. Hur kunde han göra det? </p><p> I Johanna Bergs biografi om nöjesentreprenören John Hood följer vi hans krokiga väg från så kallad vilde, till internationellt verksam impressario för stora västafrikanska show-grupper. I hans spår får läsaren inblick i den värld han var verksam i. Modernisering, industrialisering och urbanisering präglade Europa. Det var också en miljö där internationella underhållare obesvärat tog sig över gränserna för att möta en omättlig efterfrågan på spektakel.</p><p>Johanna Berg arbetar på Världskulturmuseerna och har tidigare gett ut boken Afrosvenskar - 15 berättelser ur historien, med illustrationer av Maria Fröhlich (Lilla Piratförlaget/Världskulturmuseerna, 2023).</p><p></p><p>Förord </p><p>Det var en gång en man som hette John Hood, tror jag. Om det verkligen var hans rätta namn är dock fortfarande ovisst. Men efter att ha sett det i enstaka tidningsannonser och notiser fortsatte jag min upptäcktsfärd in i John Hoods värld, och där fanns mycket att hitta. Varje dörr öppnade sig mot nya labyrinter, och varje stig ledde vidare till andra. Hood visade sig vara en både uppfinningsrik och företagsam person, och när jag följde spåren i de digitala arkiven vecklade hans historia ut sig på ofta oförutsedda sätt. Jag såg hans liv för mig som tablåer, som de suddiga bilderna i en gammal stumfilm med svarta textrutor emellan. Bilderna väckte nya frågor om vad som hänt i mellanrummen och till sist lyckades jag pussla ihop en nästan sammanhängande historia.  </p><p>Under slutet av 1800-talet var John Hood aktiv i nöjesbranschen, och han uppträdde i många olika roller. Som svart man anpassade han sig löpande till tidens efterfrågan på exotism. Kannibal från Australien och zuluhövding från Sydafrika är bara ett par exempel ur hans rollista.  </p><p>John Hoods möjligheter var på flera sätt begränsade av en kolonial världsordning, men de kort han fått på handen spelade han skickligt. Han arbetade med gränsöverskridande showbiz i en bransch som bygger på falsk marknadsföring och lurendrejeri, <i>human zoo,</i> där aktörerna verkar i ett slags mellanrum mellan saga och verklighet.<i>,</i></p><p>Idag skulle verksamheter som John Hoods vara helt oacceptabla, och det är jag tacksam för. Den oreflekterade rasism som präglade 1800-talets slut var dock en del av John Hoods värld och den kommer till uttryck i de citat jag återger i bo­ken. Där finns också ord och uttryck som jag själv inte skulle använda utanför denna kontext. Exotisk är ett sådant ord, som varit svårt att kringgå eftersom exotismen är ett så centralt element i Hoods verksamhet.[1] Andra exempel är stam, hydda och häxdoktor, som här inte refererar till autentiska kulturuttryck i Afrika, utan till en specifik form av iscensatt exotiskhet som har väldigt lite att göra med verkligheten utanför scenerna. Beskrivningar av artisterna som primitiva vildar, barbarer och kannibaler måste förstås på samma sätt. Detsamma gäller för en del av bokens bild­ma­terial, som speglar den blick samtiden riktade mot underhållningsbranschen, och som på det viset kanske kan göra det lättare för oss idag att förstå den värld som var John Hoods.    </p><p>Johanna Berg Stockholm 2024 </p><p>Noter<br/>[1] Jmfr Rikke Andreassen &amp; Anne Folke Henningsen, Menneskeudstilling. Fremvisninger af eksotiske mennesker i Zoologisk Have og Tivoli (Köpenhamn: Tidene Skifter,2011) s.13: Med betegnelsen eksotiske mener vi ikke, at de udstillede mennesker i sig selv var eksotiske, men at de blev opfattet som sådan i samtiden; eksotiske refererer altså til euro­pæernes holdning til de udstillede og fræmmede mennesker, ikke til menneskene selv. Se även Dagnos aw Demski, The (Ethno-)Drama of Exoticism: Ethnic Shows as a Medium . I Staged Otherness: Ethnic Shows in Central and Eastern Europe, 1850 1939, Dagnos aw Demski &amp; Dominika Czarnecka (red), s. 197. Budapest: Central European University Press, 2021.   </p>

Stora Quizboken Härliga Hundar - Om Våra Bästa Vänner [Bok / Danskt band]

<p><b><i>****MYCKET BRA!****</i></b><b><br/><i>"Handboken </i>Nybörjarens guide till virkning<i> är mycket väl genomarbetad, tydlig och inspirerande. Här finns all information som behövs för att komma igång med att virka, från de enklaste maskorna och projekten till mer avancerade mönster och modeller. (...) Tydligheten och enkelheten, de fina och inspirerande illustrationerna och de olika projektens svårighetsgrad gör det här till en användbar handbok för alla nybörjare oavsett ålder."</i></b><br/>Katarina Kristoffersson, Bibliotekstjänst<br/>BTJ-häftet nr 6, 2024</p><p></p><p>Lär dig virka med enkla tekniker och projekt! Den här handboken innehåller allt du behöver för att komma igång. Med hjälp av tydliga instruktioner och fotografier guidas du steg för steg under skapandet av olika färgglada projekt.</p><p>Virkexperten <b>Claire Montgomerie</b> täcker in alla grundkunskaper: vilka redskap och material du behöver, hur du håller dina virknålar, gör och räknar dina första maskor, fäster och följer ett mönster. Varje projekt medför nya och spännande tekniker allt från ökningar och minskningar till att växla mellan färger och sammanfoga sömmar så att du stegvis lär dig mer och mer, allt medan du skapar vackra, handgjorda ting. Här finns en praktisk nätkasse, en härlig mössa och till och med en gosig nalle.</p>

<p>Höstmörkret sänker sig över Stockholm när ett sällsynt väderfenomen, dimfrost, drar in över staden. Det är Alla helgons afton när ett brutalt mord begås utanför Bostadsrättsföreningen Konvaljen, numera känt som Södermalms svar på Midsomer. </p><p>Grannarna och bästa väninnorna Bim och Ninni kan inte låta bli att snoka runt men inser att det inte kommer bli lätt att hitta mördaren. Staden är lamslagen på grund av ovädret och mordoffret okänt.</p><p>Under en spektakulär fest blir det ännu mer invecklat. Är det någon av deras grannar som är skyldig? Vad döljer sig bakom de stängda dörrarna? Mystiken tätnar. Vilka kan de lita på och är de själva i fara? Det dramatiska vädret med minusgrader, tät dimma och storm bidrar också till att mördarjakten blir svårlöst.</p><p><i>Mord i dimfrost </i>är den femte pusseldeckaren om de självutnämnda amatördetektiverna Bim och Ninni och deras färgstarka grannar i Bostadsrättsföreningen Konvaljen. De tidigare böckerna är <i>Mord, det är mord </i>(2021),<i> Mord i bistra vinternatten</i> (2021), <i>Mord under augustimånen </i>(2022) och <i>Mord i gullregnets månad </i>(2023).</p><p></p><p>"Det dröjde för länge, ett par titlar, innan jag upptäckte Lena Risberg. Nu är hon min nya mjukdeckarfavorit." /Bengt Eriksson, Deckarlogg </p><p>"En mysig och småspännande bok fylld med mat, kultur, svensk historia, färggranna karaktärer och mysterier." /Blommiga Barbro, Boktipset.se</p><p>"Miss Marple kan gå i pension. Bim och Ninni är här nu. Härligt persongalleri, finurliga invecklingar och fina miljöer." /Catonhat, Instagram  </p>

<p>I <i>Värdet av allt</i> granskar Mariana Mazzucato hur ekonomiska värden mäts i det globala finansiella systemet, och avslöjar hur ekonomiska teorier misslyckats med att skilja skapande av värde från överföring av värde. </p><p>Hon argumenterar för att den allt suddigare gränsen mellan de två aktiviteterna har gjort det möjligt för vissa aktörer i ekonomin att framställa sig som värdeskapare, när de i själva verket bara flyttar runt existerande värden eller till och med förstör dem.</p>

<p>Jag tar ofta en genväg genom skogen för att komma till min ateljé, vilket är väldigt konstigt med tanke på att jag bor på våningen ovanför den. Men faktum är att jag faktiskt sparar tid på det (när jag inte går vilse!) eftersom jag  har min dagliga  träff med Gud där (eller är det tvärtom?). Fast det är också lite mystiskt, för på vägen dit händer det underliga ting, som om min mötesplats befinner sig just på gränsen mellan två världar ... det är .. det är ... Aaargh! .. läs boken, det är mycket enklare! </p><p></p><p>Pricksäker humor, Gudsnärvaro och profetisk skärpa, i både bild och text, som drar läsaren in i ett möte med Gud. Läsaren följer med författaren och serietecknaren Alain Auderset på hans svindlande resa med Gud, en resa som är både spännande, vardaglig och fantastisk. </p><p></p><p>Om författaren och serietecknaren Alain Auderset: </p><p>Alain är född 1968, gift med sångerskan Lilou och pappa till fyra underbara barn. Han har tecknat serieböcker i mer än tjugo år, är gitarrist i rockgruppen Saahsal, dyker upp med sin enmans-show på alla möjliga ställen ... och han skriver ... Den här boken är en samling av hans mest gripande brev från hans blogg (<a href="http://www.auderset.com">www.auderset.com</a>). </p><p>Konstnärstiteln är inte särskilt viktig för Alain; framför allt ser han sig själv som Guds vän. Om du träffar Alain så är det första du kommer att märka hans enkelhet och ärlighet, men det är inget han tar åt sig äran för, eftersom det är på grund av hans osynliga, men ändå så närvarande, Vän. </p><p>«Jag vill inte ha ett professionellt namn, eftersom jag inte spelar, inte låtsas, utan bara är mig själv, en enkel liten kille. Ibland fyller Gud mig och det som flödar över ramlar på nåt papper och blir publicerat, det är allt ...»</p>

<p>I en stad befolkad av kvinnor och förbjuden för män växer Jakoba upp förklädd till flicka, skyddad av sin mamma och moster. När mostern plötsligt dör tvingas Jakoba ut ur den trygga tillvaron; på väg att bli en ung man är han i livsfara i sin egen stad. </p><p>Hemligheten blir allt svårare att hålla dold, men Jakoba har en talang som kan visa sig bli hans räddning - ingen sjunger som Jakoba! Samtidigt inne i skogen, från andra sidan av den djupa älvfåran, hörs i skymningen de hotfulla vrålen från de förvisade männen. </p><p>Jan Roar Leikvoll debuterade 2008 med <i>Eit vinter­eventyr</i> och fick genast rykte som en av de mest originella rösterna i den norska samtidslitteraturen. I ett stilistiskt möte mellan Cormac McCarthy och Tarjei Vesaas skildras i <i>Sångfågeln</i> en hård, brutal tillvaro, men framskriven med en lyrisk och existentiell lyhördhet av ett säreget slag. Det här är en verklig pärla för alla som älskar litterär fiktion, ett mästerstycke av en författare som tyvärr dog ung, redan i lindan av sin karriär.</p><p>*</p><p><i>"Vinnaren av Stig Sæterbakkens minnespris övertygar stort med denna märkliga, suggestiva och djupt originella berättelse."</i>  - Verdens Gang</p><p><i>"En av de starkaste och vackraste rösterna i norsk samtidslitteratur."</i>  - Bergens Tidene</p><p><i>"Jan Roar Leikvoll skildrar detaljer med en kirurgs precision, men med en musikers sinne för utförandet."</i>  - NRK</p><p><i>"Jan Roar Leikvoll skapar ett bakvänt land i fabelns form om under­kastelse och underkastelsebehov hans romaner lyckas onekligen med något som andra norska författare knappt försöker sig på."</i>  - Morgenbladet</p><p><i>"Norge har fostrat en ny stor diktare."</i>  - Fædrelandsvennen</p>