Svenska

Doktor Glas förälskar sig i en av sina patienter, den unga Helga. Hon är olyckligt gift med den motbjudande pastor Gregorius, och ber Glas att hjälpa henne. Till slut ser han bara en lösning. Men har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?<br/><br/>Författare: Hjalmar Söderberg Dramatisering/Bearbetning: Allan Edwall Regi: Krister Henriksson och Peder Bjurman Skådespelare: Krister Henriksson

Folkkomedin Hemsöborna (1889) är Strindbergs egen dramatisering av romanen med samma namn, även om händelseutvecklingen tar en annan vändning här; tonen är betydligt ljusare och mer uppslupen än i romanen från 1887.<br/><br/>Handlingen utspelas på Hemsö i Stockholms skärgård, i en fiskarstuga som ägs av en änka kallad "Madam Flod". Hit har värmlänningen Carlsson kommit och blivit anställd som dräng för att hjälpa Madam Flod att få ordning på gården. Folk i omgivningen har dock sina åsikter om Carlsson och betraktar honom med stor misstänksamhet. Årstiderna och intrigerna kring tre par avlöser varandra.<br/><br/>Recensenten Victor Sjöberg i DN skrev 1889 att "Genom hela stycket blåser [- - -] en frisk flägt af saltsjöluft, det är pregladt af så mycken verklig lefnadslust och kraftig liffullhet att det måste tilltala hvar och en, som älskar natur i konsten"

Fritänkaren skrevs under pseudonym av en 18-årig August Strindberg. Här träffar vi Karl, som under sin studietid får en ny syn på vår religion. Det är en pjäs om en ung mans hetlevrade attack mot hyckleri och konvenans, mot kyrkans maktmissbruk och undertryckande av den fria anden. Vi får se konsekvenserna av att ha en radikal åsikt. Hur reagerar omgivningen och vad är man beredd att offra? Stycket röjer åtminstone ett självbiografiskt inslag: de religiösa strider som utmynnade i en revolt mot föräldrar och lärare.<br/><br/>I Rom (1870) är, liksom Fritänkaren, ett ungdomsdrama. Pjäsen är också ett historiskt drama och handlar om den danske bildhuggaren Bertel Thorvaldsen. Han ifrågasätter sin konstnärliga förmåga och förbereder sig på att lämna Rom och återvända till Köpenhamn, där han avser att arbeta på faderns varv. Beslutet ställs på sin spets när han får besök... Enaktaren skulle bli den första Strindbergspremiären; den sattes upp på Dramaten när Strindberg endast var 21 år.

Moderskärlek (1892) utspelar sig på en badort i skärgården. Dramat, som hade urpremiär i Berlin 1900, handlar om en dotter som har växt upp tillsammans med sin ensamstående mor, vilken i alla år har smutskastat fadern. Dottern får dock till slut vetskap om sanningen...<br/><br/>Leka med elden (1892) hade urpermiär i Berlin 1893 och rubricerades av författaren som en komedi. Reaktionerna på pjäsen - som skildrar diverse erotiska förvecklingar på en badort - blev oerhört negativa då verket uppfattades som alltför frispråkigt.<br/><br/>Bandet (1892) utspelar sig i en rättssal. Dramat hade urpremiär i Berlin 1902, och bygger delvis på Strindbergs och hans första hustrus, Siri von Essens, skilsmässoprocess. Bl.a. har författaren här använt sig av de protokoll som fördes vid rättegången mellan honom och hustrun. Huvudpersonerna i dramat har i förväg gjort upp om att inte strida mot varandra inför domstolen - men det går inte som de tänkt sig.

Victoria Benedictsson (1850-1888) efterlämnade vid sin död två utkast med titeln Den bergtagna - en novell och ett drama. Historien om en oerfaren svenskas passionerade men ödesdigra möte med en berömd fransk konstnär i 1880-talets Paris speglar hennes eget livsöde och kärlekshistorien med den tongivande kritikern Georg Brandes. Här presenteras båda utkasten, hämtade direkt från Benedictssons handskrifter, med kommentarer till manuskriptet samt en förteckning över Benedictssons verkanknutna fragment och anteckningar. Professor emerita Birgitta Holm skriver i förordet till boken: "'Den bergtagna' hör till slutfasen av Victoria Benedictssons liv. De två utkasten, novellen och dramat, kom till parallellt och om båda gäller nog författarens ord att hon trodde det var de som skulle komma att leva längst efter henne. /---/ Den kvinnliga huvudpersonen är inte bara en kvinna bunden av tidens konventioner, hon är också av en sort som bara älskar en gång, som ger allt i kärleken. /---/ Erfarenhetsgrunden var Victoria Benedictssons möte med Georg Brandes - att rista ur det egna hjärtat vad det innebar att ge sig till en man. /---/ Hon upplevde sig ha förlorat sitt jag, som i dramat och novellen var hon en kvinna under inflytande, en bergtagen."

<p>Sångspelen behandlar lekfullt och en aning respektlöst Glunten och Magistern på äventyr i 1840-talets Uppsala, bland annat genom att förvandla Magistern till en dansk student. Huvudhandlingen, som skämtar studentikost med biedermeiertidens naiva uppfattning om studenternas idylliska tillvaro, är författarens påfund; ett tjugotal av Gunnar Wennerbergs gluntar, organiskt smältande in i texten, skvallrar dock om duettsamlingens betydelse för sångspelen. Gluntarna i texten är av författaren försedda med spelanvisningar, vilket gör boken användbar även för den gluntsångare som söker exempel på hur man kan sceniskt gestalta också enskilda duetter.</p> <p>Gunnar Syréhn är fil. dr och docent, bådadera i Uppsala liksom Glunten och Magistern; som docent i dramaforskning är han knuten till universitets litteraturvetenskapliga institution. Tidigare har han varit universitetslektor vid Köpenhamns och Linköpings universitet. I Köpenhamn har han också verkat som pjäsförfattare, sångare och skådespelare; bland annat har han där uppträtt som Glunten i bokens båda sångspel. Syréhn har också givit ut ett vetenskapligt arbete om Gluntarne som teater med titeln <i>Sparka mot porten och storma</i> (2009), förutom att han skrivit böcker om modern teater och ett stort antal uppsatser i skilda ämnen. Han har också en bakgrund som gymnasie- och högskolelärare, och som kulturjournalist.</p>

Konstantin Stanislavskij (1863-1938) räknas som en av teaterhistoriens ledande teoretiker, men han var dessutom en framträdande praktiker, både som regissör och skådespelare. Han var också en av grundarna av den välkända Konstnärliga Teatern i Moskva. I denna bok presenteras ett urval av hans texter om teater och skådespelarkonst. Framför allt uppmärksammas de sidor av Stanislavskijs arv, som är mindre kända i Sverige. För urvalet svarar Janina Ludawska och översättningarna är gjorda av Martin Kurtén.