Svenska

Kungl. Vetenskapsakademien i Stockholm har under närmare tre sekler varit en central kunskapsorganisation i det svenska samhället. Dess institutioner och ledamöter har i laboratorier, observatorier och naturrum, ibland under expeditioner till fjärran länder, samlat underlag och skapat ny kunskap. Lika viktigt är hur Akademien verkat för att inte bara producera kunskaper, utan också för att samla in, bevara, distribuera och popularisera dem. Genom bland annat publikationer, korrespondens, möten, medaljer och belöningar har Akademien knutit samman en mångfald olika aktörer forskare, politiker, mecenater, ingenjörer, instrumentmakare och boktryckare, för att bara nämna några inte enbart i Sverige, utan över hela världen. Och genom ett ständigt flöde av remisser, yttranden och forskningspolitiska utspel har Akademien verkat för att kunskapers värde framhållits, och för att kunskaper tagits i bruk. I <i>Kunskap i rörelse</i> skildrar en forskargrupp bestående av ett dussintal svenska vetenskaps-, medicin- och teknikhistoriker Vetenskapsakademiens långa historia. I en första del får vi följa Akademiens organisatoriska utveckling från grundandet 1739 och in i vår egen tid. I en andra del bryts fågelperspektivet, och i nära fyrtio bildessäer får vi stifta bekantskap med några av de myriader enskildheter som också utgör denna historia.

Hur visar man sin sorg vid begravning och sin glädje vid bröllop? Hur gratulerar man till framgång, hur smädar man en fähund och hur firar man någon som redan har allt? Hur vänder man sig till en makthavare när man befinner sig i nöd och behöver hjälp? Jo, med en dikt.  <br/><br/>Tillfällespoesin har ofta tagits i bruk eftersom den visat sig lämpad för så många syften -- också politiska, ideologiska, religiösa och propagandistiska. På 1600- och 1700-talen, då författarna ofta kunde flera språk, var det självklart att de klädde livets viktiga tillfällen i poetisk dräkt, på svenska, latin, tyska eller varför inte grekiska. Denna bok berättar om tillfällesdiktens form, funktion och författare, en del ansedda och berömda, många bortglömda och okända.  <br/><br/><i>Att dikta för livet, döden och evigheten</i> innehåller artiklar av forskare från Sverige, Danmark, Tyskland, Estland, Finland och Island. Bokens fyra redaktörer, Arne Jönsson, Valborg Lindgärde, Daniel Möller och Arsenii Vetushko-Kalevich, är verksamma vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.