Svenska

Gianna Molla är en lyckligt gift trebarnsmor och en hängiven familjeläkare. Hon är en person med en utpräglad livsglädje. Ändå väljer hon i ett kritiskt läge under sin fjärde graviditet att sätta sitt barns liv framför sitt eget. Barnet överlever, men Gianna dör en vecka efter förlossningen, sorgsen över att inte få följa sina barns uppväxt, men också fylld av en djup, inre glädje över det nya livet. Vad kan inspirera en människa till ett sådant mod och en sådan osjälvisk kärlek? Denna skrift söker svaret på denna fråga: I hennes uppväxt i en stor och kärleksfull familj, i hennes vuxna liv som präglades av ett oförtröttligt engagemang för medmänniskan och framförallt i det som var källan till allt: hennes kärlek till Jesus Kristus. Giannas liv och död är ett kraftfullt vittnesbörd om att kärleken övergår allt, och det kan tjäna som inspiration för alla som vill främja en livets kultur. Gianna Molla helgonförklarades av påven Johannes Paulus II den 16 maj 2004. Närvarande vid cermonin var bland andra hennes man Piero och Gianna Emanuella, barnet som fick leva. Titel Gianna

Vad gör vi när livet drabbar oss och får oss helt ur balans? Hur kan vi börja på nytt, oavsett om det gäller rädslor som hindrar oss i vardagen, stora personliga förluster eller ett helt samhälle som har blivit förstört?<br/><br/>Anne Lamott menar att det enda vi kan göra med livets kaos är att börja samla ihop de trasiga bitarna av våra liv, och sedan sy ihop dem igen till en helhet stygn för stygn. Stygnen är kanske ärr, men de är också vackra bevis på att vi inte bara har överlevt utan på att vi lever. Och i stygnen finns styrka, värme, humor och mänsklighet.<br/><br/>Anne Lamott har gjort sig känd och uppskattad för sitt ärliga, insiktsfulla och humoristiska sätt att skriva om sitt eget liv och sin tro under svåra dagar.<br/><br/><i>Lamotts hitills mest insiktsfulla bok. Stygn erbjuder massor av hennes karakteristiska roliga och dräpande visdom... den uppmuntrar varje läsare att reflektera över vad det är som, trots allt, verkligen betyder något. </i><br/>- People<br/><br/><b>Anne Lamott</b> är amerikansk författare och en mycket uppskattad talare. Hennes första bok på svenska <i>Hjälp, Tack, Wow</i> har just utkommit på Libris. Både den och <i>Stygn </i>har legat som bästsäljare på New York Times boklista. Lamott är också författare till flera romaner, som <i>Imperfect Birds</i> och <i>Rosie</i>. 

Genom att omfatta och ta till oss nåden ger vi våra egna familjer, våra gemenskaper och vårt samhälle möjligheten att se världen på ett mer ömsint och engagerat sätt. Med både visdom och humor förklarar Lamott vad nåd och barmhärtighet betyder i våra liv och vad som faktiskt händer när vi vågar dela den med varandra. <br/><br/>Anne Lamott är en mycket uppskattad amerikansk författare och talare, känd och uppskattad för sitt ärliga, insiktsfulla och humoristiska sätt. Flera av hennes böcker har legat som bästsäljare på New York Times boklista. På svenska finns sedan tidigare <i>Hjälp, tack, wow </i>de tre bönerna du behöver och <i>Stygn - Det går att laga livet när allt gått sönder</i>.

Kent Wisti är prästen och satirikern som gör storsuccé med sina satirteckningar, både på sociala medier och på kultursidorna i Dagens nyheter. I somras kunde vi höra honom i sommar i P1.<br/><br/>Boken <i>De tillhöriga</i> har utvecklats ur en uppmärksammad artikel han skrev i Dagens Nyheter våren 2017, med rubriken "Därför måste Svenska kyrkan dö". Det är en stark, engagerande och samtidigt djupt allvarlig och kärleksfull bok om de utmaningar kyrkan står inför i vår tid. <br/><br/>Kent Wisti skriver: <i> Jag älskar Svenska kyrkan. Den har betytt och betyder oerhört mycket för väldigt många varje timme på dygnet, mig själv inräknad En central kristen bild är bilden av vetekornet som måste dö i jorden för att kunna växa. Vi kallar det för vetekornets lag och även som kyrklig organisation är vi underställda den. Det är ett kristusmönster som genomsyrar allt liv. </i><br/><br/><br/>I boken finns också en rad bilder av Kent Wisti själv, många med körsbärsblommor som finns med som en bärande symbol i hans text. Körsbärsblomman som symbol syftar på en medvetenhet om alltings förgänglighet både ett övergående, ömsint vemod över blomningens snabba passage och en djupare insikt om flyktigheten som finns inbyggd i tillvaron. <br/><br/>Kent Wisti är uppmärksammad och välkänd präst, satiriker och konstnär . År 2017 fick han utmärkelsen Årets förnyare i Svenska kyrkan. I motiveringen skriver juryn bland annat: "Han tar sig an kyrkans missionsuppdrag i vår tid och genom ny språkdräkt når han fram till många människor på för kyrkan nya arenor. Han lyckas förmedla evangeliet så att det skär igenom mediebruset och in i nya landskap och verkligheter". Över 60 000 följer honom på Facebook och 14 000 på twitter.<br/><br/><i>"Jag tänker mig att det finns ett tjugosjätte landskap i Sverige. Ett vi inte kan hitta på kartan och som ligger utanför lantmäteriets överblick. Det tjugosjätte landskapet är de platser, möten och situationer man aldrig riktigt kan söka sig till utan som snarare drabbar; mellanmänskliga möten som är så genuina och angelägna att Guds närvaro blir ytterst påtaglig. Där gudsriket kliver fram ur det som vi lite slarvigt kallar för verklighet, och där alla vi som är i det delade nuet är de tillhöriga."</i>

<i><b>Julkrubbor och predikningar</b></i><br/><i>Vad ska man göra med en låda predikningar och massor av julkrubbor?</i> En predikan varje söndag. Det blir en hel del predikningar under ett liv.<br/><br/><i><b>Rudi Josefsson</b></i> var en välkänd pastor i Svenska missionsförbundet, och han sparade alla manus. Men han ville också att de skulle slängas när han inte längre fanns, han tyckte inte att de hade något värde för eftervärlden. Men så blev det inte, manusen blev kvar och hamnade i en låda.<br/><br/>I <i><b>Jesus etc.</b></i> finns en del av Rudis betraktelser varvat med bilder på några av alla de julkrubbor som Rudi och hans fru Elisabeth samlade på sig genom åren. Många av dem är gåvor från världens alla hörn. Julkrubborna är fotograferade mitt i vardagen för det var där - i det vanliga livet - som också Rudis predikningar tog avstamp, i det enkla och i det svåra och i det som du möter varje dag.

Hur är det egentligen att växa upp i en kristen familj och att vara en del av en frikyrka? Journalisten Malin Aronsson ger i sin debutbok <i>Kristungen</i> en unik inblick i svensk frikyrklig kultur och skriver varmt och humoristiskt om sin egen uppväxt. Om att vara stolt över sin tro och ha en Jesusknapp på skolväskan, men också skämmas lite över att den lånade semesterbåten från de nyfrälsta församlingsmedlemmarna har namnet "Halleluja" skrivet i stora blå bokstäver mitt på det vita skrovet.<br/><br/> <i>Kristungen</i> är också en personlig berättelse om hur det är att tro på någonting utanför sig själv. Hur gör man för att gå från sina föräldrars tro till en barnatro och till sist göra tron till sin egen? Vad är tro och vad är kultur? Vad är ens eget och vad är andras? Har du själv vuxit upp inom frikyrkan kommer du att känna igen dig, och har du inte det så kommer du att få en djupare förståelse för den kristna kulturen.<br/><br/> <i>Stämningen på mina barnkalas är alltid på topp. Men så kommer vi till födelsedagssången och där är det som om mamma glömmer att vara vanlig mamma. Och blir en kristen lite konstig mamma.<br/> - Vi gratulerar, vi gratulerar, sjunger min mamma och mina klasskompisar stämmer in. Sången låter precis likadan som när fröken leder den i skolan ända till den allra sista delen när mina klasskompisar tror att sången går:<br/> - Å vi gratulerar, vi gratulerar.<br/> Då sjunger min mamma glatt och utan att tänka:<br/> - Å Gud dig välsigne och Gud dig välsigne.<br/> För så har min mamma sjungit den där sången allt sedan hon var liten. Jag tror nästan att hon tror att sången går så. Men mina klasskompisar vet. Att så sjunger man bara hemma hos pingstvänner. </i><br/> Ur boken<br/><br/> Malin Aronsson är journalist, uppskattad krönikör och programledare för intervjupodcasten Dagens människa. <i>Kristungen</i> är hennes debutbok.

Att älska Gud och att älska människor är de två viktigaste buden, enligt Jesus. Jean Vanier visar i <i>Gemenskapens evangelium</i> att det ytterst är samma sak; vi uttrycker vår kärlek till Gud genom medmänsklighet och omtänksamhet gentemot varandra. Och vi möter Guds kärlek bäst genom dem vi lever nära.<br/><br/>Detta är också enligt Jean Vanier huvudpoängen i Johannesevangeliet som har en stark betoning på gemenskap. Vanier tar oss i <i>Gemenskapens evangelium</i> genom Johannesevangeliet kapitel för kapitel och visar hur detta finns i Jesus undervisning och i varje del av hans verksamhet.<br/>Vanier väver även in berättelser och erfarenheter från sitt arbete med L'Arche, en kommunitet där man lever tillsammans med människor med olika funktionsvariationer. Det arbetet betonar i jordnära form det medmänskliga och det stora privilegium som finns i att utveckla våra relationer till varandra och till Gud.<br/><br/><b>Jean Vanier</b> är filosof, teolog och humanist. Han är grundare till L'Arche, en internationell organisation som arbetar för att skapa och utveckla hem, program och nätverk för människor med funktionsvariationer. Han föreläser också och leder retreater.