Svenska

Elin Kjos fick obotlig lungcancer nyss fyllda 33. Under de sista åren hittade hon ett sätt att vara stark, lycklig och levande trots att sjukdomen ville något annat. Elins sätt att angripa livet och dela med sig fångade hundratusentals personer som följde henne i sociala medier.<br/><br/><br/><br/>Hennes tvillingsyster Ida tog på sig den svåraste uppgiften någonsin: att skriva klart boken om Elin. Det blev en historia om att välja ljus och älska livet, trots allt. Men också om systerskap och att vara den som blir kvar.

När Cathy blir ombedd att ta hand om Darcy-May, en två dagar gammal flicka, blir hon väldigt förvånad. Bebisen lämnas hos Cathy direkt från sjukhuset och får inte ha någon kontakt med sin tonårsmamma, Haylea. Än mer oroande är det att hon skjutsas till Cathy av polisen, eftersom flickans föräldrar inte under några omständigheter får veta var hon befinner sig. <br/><br/>Cathy och hennes familj knyter snabbt an till Darcy-May, trots att de vet att hon en dag kommer att bli adopterad. Men att ta hand om ett fosterbarn är sällan en enkel uppgift, och när Haylea ber om att få träffa sin dotter börjar en annan historia utveckla sig. Den är så chockerande att även Cathy, en familjehemsförälder med lång erfarenhet, blir ordentligt skakad.<br/><br/><b>Cathy Glass</b> har varit familjehemsförälder i över tjugofem år och har under denna tid tagit emot fler än etthundrafemtio barn i olika åldrar och med varierande bakgrund. Hon håller kurser för familjehemsföräldrar och tar fram nya arbetsmetoder och riktlinjer. Cathy har tre egna barn, varav ett, Lucy, adopterades efter en lång tids familjehemsplacering.

I april 1992 begav sig den tjugotreårige amerikanen Christopher McCandless ut i Alaskas vildmark för att ensam vandra runt i naturen - utan mål, och utan att ens ha någon karta med sig. Innan han gav sig av hade han gett sig själv ett nytt namn: Alexander Supertramp. Han hade skänkt bort sina besparingar, övergett sin familj, bränt sin bil och sina kontanter och bestämt sig för att starta ett helt nytt liv. Fyra månader efter att han gett sig av hittades han död av en jägare. Han hade svultit ihjäl.<br/><i>In i vildmarken</i> är Jon Krakauers självlysande, hyllade och nu klassiska skildring av Christopher McCandless liv, längtan och tragiska död, berättad med lika delar nyfikenhet och ömsinthet.<br/><br/>JON KRAKAUER, född 1954, är en amerikansk författare och bergsbestigare. Han har bland annat skrivit för tidskrifter som <i>Outside</i> och <i>Rolling Stone</i>.<i> In i vildmarken</i> [1996] var Krakauers stora genombrott som journalist och författare, och har sålt i fyra miljoner exemplar. 1997 kom den lika hyllade, självupplevda <i>Tunn luft</i>, som även den blev en mångmiljonsäljare. 2007 blev <i>In i vildmarken</i> film, i regi av Sean Penn.<br/><br/><i>»Skrämmande och suggestivt. Ett hjärtskärande drama om mänsklig längtan.« The New York Times</i><br/><br/><i>»Fängslande och tragisk. Omöjlig att lägga ifrån sig.« San Francisco Chronicle »</i><br/><br/><i>Det må vara en sann berättelse, men In i vildmarken är ett mysteriedrama av bästa sort.« Entertainment Weekly </i><br/><br/><i>»En berättelse med en enastående kraft.« Washington Post</i>

Janne Heffler har varit på en lång, mörk resa. Han har kämpat sig genom bl.a. suicidförsök, tung ångest och en fängelsevistelse för att få kontroll på sitt eget liv, att hitta sig själv .Han vill förmedla sin upplevelse till andra.<br/><br/> Janne föddes i Gävle 1978 och växte upp i ett funktionellt hem. Mat på bordet, ömma föräldrar och trygghet. Men känslor och psykiskt mående var ingenting som man hade förmågan att prata om.<br/><br/> En serie traumatiska händelser ledde till att den inre tryckkokaren exploderade. Han hamnade längre och längre ner i den mentala avgrunden. Som ett sista rop på hjälp begick han ett brott för att fly från livet.<br/><br/> Nu har Jannes tid kommit och han har pratat med Stina Wollter i P4, medverkat i Morgonstudion i SVT och blivit intervjuad i lokalpressen.<br/><br/> Nu är det dags att dela upplevelsen i bokform för att kunna inspirera och väcka hopp hos andra som befinner sig i mörkret och vid sidan av.

"Jag väntade på och längtade efter att han skulle lämna mig. För om han själv gick sin väg skulle jag slippa slå mig lös från honom, från oss och från vårt gemensamma liv. Eller tänk om han rentav skulle dö en helt förbjuden tanke." <br/><br/>Det här är min berättelse om hur det var att leva i en kraftfull, livsfarlig passion där kasten mellan kärlek, åtrå och hopp och djup förtvivlan gjorde att jag tappade greppet om mig själv. Men även om mina barn. <br/><br/>Den man som från första stund gick rakt in i mitt sinne, krävde full uppmärksamhet och aldrig lämnade mig i fred blev en del av mitt liv. Under en alltför lång tid. Det onormala blev normalt. <br/><br/>Det här är också berättelsen om att jag till slut insåg att jag höll på att bli som han. Då  fanns bara en väg ut och det var bort. Bort från honom. <br/><br/>En dag kom polisen och hämtade honom efter min första, och enda, anmälan. Det var då mitt riktiga liv började. Men det var också då mina vänner vände mig ryggen. "Hon ljuger! En sådan trevlig karl kan inte ha gjort det hon säger."<br/><br/>Boken "En vacker dag" beskriver "50 nyanser av honom" fast på riktigt, en mix av passion, våld, sex och kärlek i en livsfarlig blandning och ett liv som snurrade på, där kasten mellan passion och våld var som att leva i ett nät av motstridiga känslor. Den utgår från dagboksanteckningar och polisförhör, och innehåller även en studiedel och en faktadel. <br/><br/>Maria Blomqvist var inbjuden till Nyhetsmorgon den 4 september 2014. <br/><br/>Läsarkommentarer från kvinnor: Har läst halva boken och är oerhört berörd och bestört över det liv, Maria, som du har genomlidit och till slut tagit dig igenom. Att få ta del av detta känns som att jag blir rikare som människa! Tack för det och jag hoppas kunna återgälda den rikedomen till något bra för någon som är i samma situation som du var. Du gjorde ett väldigt säkert intryck i TV soffan, det är inte lätt att bli intervjuad i direktsändning, jag vet det för jag har varit med om det själv. Jag har nu sträckläst din bok . Den är fantastiskt gripande. Viktig. Fortsätt vara den starka och kraftfulla person du är. Nu har jag läst ut din bok. Jag är helt slut. Omtumlad. Eftersom jag lärt känna dig efter den perioden i ditt liv så ställer jag mig frågan; hur kunde det hända? Hur kunde det hända en sån stark och kraftfull person som Maria? I mina ögon är du nog en av de sista personer som det skulle kunna ske för. Men, det visar väl att det kan hända alla - om man förälskar sig i fel person. Tack Maria för att du delar med dig av din historia. Har sträckläst boken och är helt tagen av dina upplevelser. Nu har jag läst boken, tufft att läsa. Så starkt av dig! Så bra för alla andra kvinnor där ute! Du har fått mig att fatta ett beslut; jag ska ju gå terapilinjen klart och nu vet jag att jag ska volontärjobba med detta på kvinnojourer! Gjorde det i min tidigare hemstad och det är ett väldigt viktigt arbete! Tack för att du påminde mig om denna viktiga verksamhet! Kommentar från en man: Jag vill bara säga att jag såg dig i Nyhetsmorgon och blev chockad (lider med dig). Men det absolut första som slog mig var att jag imponeras så otroligt mycket över vilken sjukt STARK kvinna du är. Helt otroligt vilken kämpe du är.

<p style="background-color: transparent; box-sizing: border-box; color: #000000; font-family: AvenirNext,Open Sans,Helvetica,Arial,sans-serif; font-size: 17.93px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 26.89px; margin-bottom: 17.93px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; -webkit-text-stroke-width: 0px; white-space: normal; word-spacing: 0px;">"En stark och rak berättelse. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Berättelsen är också en berättelse om Sverige, om den fattigdom vi aldrig befriat oss från. Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Men ett fullkomlligt avsminkad sådant." <em>Dagens Nyheter</em> <p style="background-color: transparent; box-sizing: border-box; color: #000000; font-family: AvenirNext,Open Sans,Helvetica,Arial,sans-serif; font-size: 17.93px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 26.89px; margin-bottom: 17.93px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; -webkit-text-stroke-width: 0px; white-space: normal; word-spacing: 0px;">"Gripande prosa i sin vackraste form."<em> Borås Tidning</em> <p style="background-color: transparent; box-sizing: border-box; color: #000000; font-family: AvenirNext,Open Sans,Helvetica,Arial,sans-serif; font-size: 17.93px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 26.89px; margin-bottom: 17.93px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; -webkit-text-stroke-width: 0px; white-space: normal; word-spacing: 0px;">"Smärtsam skildring av faderskärlek."<em> Göteborgs-Posten</em> <br/><br/>Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. SvenRos&eacute;n kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång.Han kan recitera Ekelöf och till och med köra bil. Sålänge han tar sina Stesolid, Doloxene och Sobril är han enrolig, varm och nästan helt normal pappa.Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror iandra änden berättar att pappa misstänks ha mördat enkompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer detsom en chock. Hans pappa är på många sätt hopplös, bådesom förälder och samhällsmedborgare. Men mördare? <br/><br/><em>Jag ångrar av hela mitt hjärta</em><em>det där jag kanske gjort</em>ären bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är enbok om missbruk, fängelsestraff och konsten att ta konsekvensernaav sina handlingar. Men också om den märkligakärlek som kan finnas till en pappa som gjort något heltoförlåtligt. <br/><br/>"Ja, detta är en stark och rak berättelse. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Berättelsen är också en berättelse om Sverige, om den fattigdom vi aldrig befriat oss från. Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Men ett fullkomligt avsminkat sådant." <em>Dagens Nyheter</em> <br/><br/>"Det gör ont, redan efter ett par sidor, och det gör ont på det där sättet som smärtar mest - den där smärtan och svärtan som rör sig inåt. Som blir kvar, för alltid." <em>Aftonbladet<br/><br/></em>"Prosa i sin vackraste form."<em> Borås Tidning</em><br/><br/>"Smärtsam skildring av faderskärlek." <em>Göteborgs-Posten</em><br/><br/>"En känslosam berättelse." <em>Flamman</em><br/><br/>"Boken väckte många tankar långt efter sista sidan, om klass, föräldraskap, kärlek och drivkrafter." <em>Svenska Dagbladet</em> <br/><br/><span style="font-size: 1.125rem;">"en lika</span>del smärtsam som vacker berättelse." <em>Metro</em> <br/><br/><em>"</em>Ros&eacute;n har den skickliga klasskildrarens förmåga att synliggöra fattigdomens och depressionens skamsna detaljer. /.../ En stark läsupplevelse, som får mig att tänka på Svinalängorna." <em>M Magasin</em> <br/><br/>"...är helt tagen. Jag älskar berättandet, vilken otrolig förmåga han har att berätta en historia, Eric Ros&eacute;n." <em>Alex Schulman</em> <br/><br/>"En ömsint berättelse om rätten att älska en pappa som gjorde så gott han kunde." <em>Åsa Linderborg</em> <p style="margin: 0px;">"Årets hittills viktigaste svenska roman." <em>Malin Persson Giolito</em>

Ingmar Bergman och Anita Haglöf möttes första gången i Dramatens reception och inledde en arbetsrelation präglad av destruktivitet.<br/>Ingmar Bergmans hem var i långa stunder ett inferno med obegripliga regler och ritualer, vare sig det gällde matlagning eller bäddning. Hans ensamhet och förtvivlan var gränslös. Smärtan var avgrundsdjup. I de stunderna var Bergman en obegriplig och obehaglig gåta för dem som kom i hans närhet.<br/>Anita Haglöfs bok om sina åtta år som hushållerska hos Ingmar Bergman ger en unik inblick i hur regissörens värld såg ut när scenljuset släckts och kameror och mikrofoner stängs av.   <br/><br/>ANITA HAGLÖF (f. 1938) arbetade på Dramaten i två decennier innan hon blev anställd av Ingmar Bergman. Därefter jobbade hon hos Erland Josephson.   <br/><br/>HÅKAN LAHGER (f. 1950) är journalist och författare, och har även varit verksam på SVT. Några av hans tidigare böcker är <i>Helikopterpiloten - Berättelsen om ett rån</i> och <i>Dylan - En kärlekshistoria</i> (Norstedts, 2013, 2014).   <br/><br/>"ett utmärkt komplement till hagiografierna och en välgörande påminnelse om att Den Stora Konstnären kan vara en liten människa"<br/>Kvällsposten   <br/><br/>"både kittlande och generös med praktikaliteter kring geniet" <br/>Fokus   <br/><br/>"I boken ger hon genom sina dagboksanteckningar många inblickar i hur det var att ta hand om en lynnig och pedantisk arbetsgivare som skulle ha maten serverad på klockslaget. Och hur hon själv påverkades. Anita Haglöf skulle laga mat och städa men hamnade i ett långt utdraget trauma som slutade med att hon bröt ihop." <br/>Dagens Nyheter