Svenska

Heavy metal märks. Och man måste lyssna på hög volym! Det menar Hartmut Rosa, tysk sociolog och hårdnackat metal-fan, som med sina teorier kring social acceleration och resonans etablerat sig som en av samtidens viktigaste tänkare. <br/><br/>Heavy metal har för länge sedan blivit medelålders, men står fortfarande stadigt i den annars så konjunkturkänsliga musikindustrin. Fansen är många och lojala. De läser smala tidskrifter, lyssnar fortfarande på hela album, köper mängder med skivor och är flitiga konsertbesökare. Många metal-fans hävdar dessutom att musiken räddat deras liv! Hur kommer det sig att denna musik kan betyda så mycket för vissa, när den av utomstående ofta uppfattas som klichéartat oljud? <br/><br/>I <i>Monstervrål och änglasång</i> använder Hartmut Rosa sin egen erfarenhet som passionerad hårdrockare. Hans livs soundtrack blir utgångspunkt när han redogör för genrens historia, hur låtarna är uppbyggda och vad som utmärker metal-kulturen bland alla änglar och demoner. Han hämtar exempel från såväl romantiken och nyare forskning som personliga berättelser om gåshudsupplevelser. Här presenteras musik inte bara heavy metal som en möjlig väg in i djup resonans och som existentiell motkraft i en alltmer stum omvärld.<br/><br/>Recensioner av den tyska utgåvan: "För metal-fans är denna bok absolut obligatorisk läsning. Inte bara för att kunna svara mer uttömmande och kompetent nästa gång frågan 'Varför lyssnar du ens på det?' dyker upp, utan också för att bättre kunna förstå sig själv och sin omgivning." <i>metal.de</i> <br/><br/>Rosa är själv tveksam till att kalla boken vetenskaplig. Men om den inte är det, hur kommer det sig att den kan bli så upplysande, inte bara om heavy metal för någon som inte kan särskilt mycket om genren, utan också om just denna samtidserfarenhet? Rosa lyckas mycket väl att belysa denna erfarenhet både existentiellt och intellektuellt just genom sin personliga historia. Ola Sigurdson, <i>Sociologisk Forskning</i><br/><br/><i></i>Mer om författaren: Hartmut Rosa, född 1965 i Lörrach, är sedan 2005 professor i allmän och teoretisk sociologi vid Friedrich Schiller-universitetet i Jena och sedan 2013 föreståndare för Max Weber Centre vid universitetet i Erfurt. Hans böcker om det moderna samhällets tidsnöd (<i>Beschleunigung</i>, 2005) och de upplevelser av alienation och förhoppningar om resonans som den innebär för människor (<i>Resonanz</i>, 2016) har fått uppmärksamhet i hela världen. 2023 erhöll Rosa det välrenommerade Gottfried Wilhelm Leibniz-priset. Han är ända sedan ungdomen ett stort heavy metal-fan och spelar keyboard i hobbyband. På svenska finns Rosas böcker <i>Acceleration, modernitet och identitet tre essäer</i> (2014) och <i>Det vi inte kan råda över om vårt förhållande till världen</i> (2020), båda utgivna av Bokförlaget Daidalos. 

<b>Vad är en sufflös? </b>Nedsänkt i en lucka under scengolvet med fullt fokus på text, musik och aktörer är hon föreställningens livboj.  <br/><br/><i>Liselotte Asplund</i> har arbetat som sufflös i drygt 40 år till en början inom talteatern och sedan på Kungliga Operan i Stockholm. Ofta har hon fått frågan <b>»Vad är det du gör egentligen?«</b> Här skriver hon om sufflösens arbete nu och då, vad som krävs och vad som lockar och hur viktigt detta undanskymda skrå är för den förtrollande scenkonsten.

Tänk om det du tror om tatueringar inte är sant. För femtio år sen var det bara kriminella och sjömän som tatuerade sig. Det vet ju varenda människa. Men var det verkligen så?<br/><br/>I den här boken utforskar Helena Meyer tatueringen som fenomen ur oväntade perspektiv. Till sin hjälp tar hon arkivmaterial, tidningsartiklar och kriminologiska debatter från flera århundraden men också nutida populärkulturellla fenomen som Harry Potter och Star Wars.<br/><br/>Resultatet är en spännande och lättläst essä som både slår hål på gamla myter och väcker nya frågor. Vad är det med tatuering som fascinerar så många människor, och hur kommer AI och robotar att påverka tatuering i framtiden?

Andra och utökade utgåvan av Viktor Sundbergs bästsäljare "Bättre bilder / Fotoskolan 1". Nu också med utvecklande övningar!<br/><br/>Vill du på allvar ta kontrollen över ditt fotograferande? Ditt första och viktigaste steg framåt är att stänga av kamerans automatiska funktioner. Istället börjar du förlita dig på din egen kamerateknik. Och det kan du bara göra om du lär känna kamerans grundläggande del

Ibland ges det ut en bok som du inte visste fanns men som besvarar frågor du vill ställa om filmmediet och den digitala eran. Den sjunde konstarten filmen är visserligen yngst men har dödförklarats många gånger. Nu kan Astrid Söderbergh Widding på sin lätta reflekterande prosa guida dig in i samtliga klassiska teman och framtidsfrågor - huruvida filmmediet bäst beskriver verkligheten eller det inre mysteriet om samma verklighet. Bli din egen filmteoretiker och njut. - Suzanne Osten Astrid Söderbergh Widding (f. 1963) är professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet. I Föreställningar om filmbilden samlas fem av hennes essäer om filmteori ur ett historiskt perspektiv. I en tid då tekniken snabbt förändras och medier alltmer flyter in i varandra bidrar boken till spännande tolkningar av filmmediet, som historiskt uppfattats som ett unikt sätt att fånga verkligheten. Söderbergh Widding skriver om filmens plats i både bildkultur och det moderna samhället. Bland det som här för första gången studeras mer i detalj finns de bakomfilmer som Ingmar Bergman gjorde från tidigt 1950-tal och framåt.

Bland de höga träden, rör vi oss kring varandra. Inte nära<br/>men tillräckligt nära. Hennes gula stövlar i ögonvrån,<br/>hon är alltid på väg bort.<br/><br/>I Eva Ribichs nya diktsamling undersöker hon barndomens och vuxenlivets landskap och scener med nära betraktelser och bilder synliggörs livets genomgripande mönster.<br/><br/>Eva Ribich debuterade 1997, Ett röse är hennes tionde diktamling.

Victor Klemperer är idag antagligen mest känd för sin banbrytande analys av nazismens språkbruk under Tredje riket i boken <i>LTI</i>. I filmdagboken <i>Ljus och skugga </i>framträder han som passionerad och kritisk cineast, men också som tidsvittne till mötet mellan det nya mediet och publiken i övergången mellan stumfilm och ljudfilm. <br/><br/>Nationalsocialisternas maktövertagande sammanföll med ljudfilmens tekniska mognad, vilket öppnade för massuggestion i en helt ny skala. Dag för dag synliggör Klemperer hur propagandan oupphörligen flätas in i underhållningsfilmen och hans filmdagbok formar sig till ett obevekligt försvar för konstens och kulturens betydelse i kulturfientliga tider.<br/><br/>Dagboksanteckningarna i <i>Ljus och skugga</i> skrevs mellan 1929 och 1945 men utgavs först 2020. Översättningen är gjord av Tommy Andersson, som bland annat också översatt Klemperers <i>LTI. Tredje rikets språk</i>. Litteraturforskaren och kritikern Johan Klingborg har skrivit efterordet.<br/><br/>Victor Klemperer (1880--1960) var professor i romanska språk vid tekniska högskolan i Dresden. På svenska finns även hans dagböcker från Hitlertiden, <i>Intill slutet vill jag vittna. Dagböcker 1933--1945 </i>och <i>LTI. Tredje rikets språk. En filologs anteckningsbok</i>.