Svenska

Arvikakonstnären Jessica Stuart-Beck har vid sina besök i Karlstad strövat omkring i staden och tittat på hus. Hon är en uppskattad husporträttör kanske framför allt i sin hemstad Arvika. Med sitt säkra öga för vad som är vackert, säreget och bevarandevärt har hon fastnat för vissa hus i Karlstad. Känslan, karaktären och miljön har fått bestämma urvalet. Ett trettiotal byggnader beskrivs.<br/><br/>Textförfattarna har inte lagt sig i hennes val av hus. Inger Berggrén, tidigare länsarkitekt i Värmland och Barbro Järliden, under många år konstintendent på Värmlands Museum har närmat sig konstverken från olika håll. Båda har velat beskriva karlstadshusen såväl skönhetsmässigt som historiskt och tekniskt. Ibland också med något litet intressant minne.

<b>Bland den mest utsökta poesi som skrivits, i ny utgåva</b> <br/><br/>Shakespeares sonetter publicerades första gången 1609, efter att många av den store dramatikerns mest kända pjäser redan var skrivna, och väckte frågor som kvarstår än i dag. De 152 dikterna - i sig bland den mest utsökta och känsloladdade poesi som skrivits - riktar sig nästan uteslutande till två personer vars identiteter förblivit höljda i dunkel: den unge adelsmannen och den mörka damen. Med dessa två gestalter som fond och motpart skapar Shakespeare en unik och ännu livskraftig meditation över kärleken, minnet och livet.<br/>Dikterna utgör en omistlig del av Shakespeares storartade författarskap, och kom till både form och innehåll att inspirera poeter som John Milton, Lord Byron och John Keats. Här i översättning och med ett förord av Sven Christer Swahn.<br/><br/>WILLIAM SHAKESPEARE [1564-1616], född i Stratford-upon-Avon i Warwickshire i England, är den främste dramatikern genom alla tider. Författare till dramer som <i>Hamlet</i>, <i>Romeo &amp; Julia</i>, <i>Macbeth</i>, <i>Othello </i>och <i>Kung Lear</i>.

Efter Dag Hammarskjölds död i september 1961 fann man i hans bostad i New York ett manuskript med titeln Vägmärken. I ett närslutet brev kallade han anteckningarna för ¿en sorts 'vitbok' rörande mina förhandlingar med mig själv ¿ och Gud¿.<br/><br/>Dag Hammarskjölds bok är idag en klassiker. Efter utgivningen 1963 har Vägmärken översatts till en mängd språk ¿ och nya läsare finner ständigt vägen till en av den svenska litteraturens mest säregna tänkare.<br/><br/><br/><br/>Dag Hammarskjöld föddes 1905. Han var FN:s generalsekreterare från 1953 till sin död 1961 och ledamot av Svenska Akademien från 1954. År 1961 erhöll han postumt Nobels fredspris.

Albumserien är en hyllning till den svenska musikhistorien och albumet som format. Bok #5 i serien handlar om Noices skiva Tonårsdrömmar.<br/><br/> "En dag kom mamma hem med en kassett med Noice och en med Gyllene Tider. Jag fastnade direkt för Noice. Där fanns det farliga som jag suktade efter. 'Hit med lite farligheter!' skrek hela min ensamma lilla varelse. Och Noice hade allt det. De sjöng om livet ute på stan. Nere i tunnelbanan. Om att känna sig utanför och utstirrad. Om att vilja ha något mer. Om att inte passa in."<br/><br/> Författaren och krönikören Linda Skugge skriver om sin relation till Noice och deras betydelse för hennes eget musiklyssnande. Tillsammans med bandets basist och motor Peo Thyrén går hon igenom Tonårsdrömmar låt för låt och pratar om influenser och minnen. Linda har även intervjuat skivbolagslegendaren Ola Håkansson om talangtävlingen och kontraktsskrivandet, och producenten Peter Lindroth om sista mötet med sångaren Hasse Carlsson.

Med poetiska bilder och en egensinnig symbolvärld är OLA MAGNELL stilbildare. I sina sånger och texter går han alltid i närkamp med livets bångstyrighet, skärpt och iakttagande och ofta med humor. I <b>Ord och inga visor: låtlyrik 1973-2020</b> ingår nästan alla Olas utgivna sångtexter som fångar upplevelser och stämningar under fyra decennier. Denna nyutkomna upplaga har utökats med flera av Olas hittills opublicerade låttexter, postumt utvalda. <br/><br/>Ola Magnell hade en helt egen och unik röst, en låtskrivare som aldrig gick i någon annans ledband. Och han ställer sig i främsta ledet av rock- och vispoeter. Ibland kunde en låt komma till snabbt, vid andra tillfällen fick han invänta den där rätta frasen och en låt kunde då falla på plats först efter några månader. <br/><br/>Ola föddes 1946 och växte upp på Skälby gård utanför Kalmar. Efter gymnasiet prövade han på lite olika jobb innan han utbildade sig till journalist på Journalisthögskolan. Som låtskrivare debuterade han med singeln <i>Påtalåten</i> 1973. Därefter arbetade han med låtskrivande, skivinspelningar och scenframträdanden på heltid. Tre år efter debuten var han med och toppade skivförsäljningen med albumet <i><b>Nya perspektiv</b></i>. Tolv album och en handfull singlar hann Ola med och hans låtar har också genom åren hittat fram till många andra artister. Ola Magnell har hedrats med Cornelis Vreeswijk-stipendiet, Nils Ferlin-sällskapets trubadurpris och Fred Åkerström-stipendiet. Oförtrutet fortsatte Ola att spela in nya skivor och han tilldelades även SKAP:s stipendium till Evert Taubes minne och Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris - samt Olle Adolphsons minnespris postumt. <br/><br/>Hans mångårige vän, författaren och regissören ANDERS WÄLLHED, inleder boken med en personligt hållen prolog och många citat av Ola Magnell själv, som: "Det är svårt att motstå frestelsen att leva rövare med språket ibland."

"Dom kommer skriva böcker om oss". Orden är Joakim Bergs och hämtade ur "Vi är för alltid". När låten släpps på Kents sista album, "Då som nu för alltid", är bandet sedan länge överlägset störst i Sverige. Kent är en institution, men likafullt ett band präglat av integritet och egensinnighet.<br/><br/>"Ett tidsfördriv att dö för", den första heltäckande biografin om Sveriges främsta rockband, gavs ursprungligen ut 2021, fem år efter Kents farväl till publiken. Författaren Linus Kuhlin följer Eskils­tunas stolthet, från de första stapplande stegen i hemstaden, till den utsålda och känsloladdade avskedsturnén.<br/><br/>Till återföreningen på scen 2025 släpps boken i en ny upplaga. Ett nytt kapitel har bokstavligen skrivits om Eskilstunas stolthet.<br/><br/><b>En angelägen och allmängiltig historia. </b><br/><i>Sydsvenskan</i> <br/><br/><b>Det är fint, ibland rent rörande. </b><br/><i>Dalademokraten</i><br/><br/><b>Med förbluffande närvaro betar Kuhlin av historien periodvis, från begynnelsen i Eskilstuna till den sista begravningsmarschen. </b><br/><i>Dagens Nyheter</i>

<b>Vad är en sufflös? </b>Nedsänkt i en lucka under scengolvet med fullt fokus på text, musik och aktörer är hon föreställningens livboj.  <br/><br/><i>Liselotte Asplund</i> har arbetat som sufflös i drygt 40 år till en början inom talteatern och sedan på Kungliga Operan i Stockholm. Ofta har hon fått frågan <b>»Vad är det du gör egentligen?«</b> Här skriver hon om sufflösens arbete nu och då, vad som krävs och vad som lockar och hur viktigt detta undanskymda skrå är för den förtrollande scenkonsten.