Svenska

<b>Ny diktsamling av Sveriges frivilliga nationalpoet</b><br/><br/><b>»Jag konstaterar med ett leende att jag hör till de redan frälsta för poesin i allmänhet och för Elis Monteverde Burrau i synnerhet, denna hybrid mellan Stagnelius och Svenska Mad, som skickligare än någon annan kan avläsa temperaturen i vår plågade samtid.« Eva Ström, Aftonbladet </b><br/><br/><b>»Vad är det som alls gör Elis Monteverde Burraus röst värd att lyssna på? Han hittade tidigt en utsiktspunkt mellan kissnödig och angelägen, och hans ironi är nästan alltid avväpnande. Han är musikalisk, hittar melodin i minsta bisats, och orden gillar honom. De kommer flygande som småfåglarna till Franciskus.« Ulrika Knutsson, Expressen</b> <br/><br/><i></i><i>Jag hittade det nya sättet att skriva på i söndags</i><br/><i>Jag hade det i mina händer </i><br/><i>Det är borta nu </i><br/><i>Det försvann </i><br/><i>Det här är inte ens nära</i><i></i><br/><br/>I opposition mot en samtid som har stulit det mesta från honom skriver Elis Monteverde Burrau nya dikter, flera dikter, de här dikterna. En performativ ripost, raka motsatsen till vad som påstås. Eller: »Hur vi dödar det vi älskar eftersom vi hatar skiten«.<br/><br/>ELIS MONTEVERDE BURRAU är frivillig nationalpoet. Sedan 2016 har han publicerat flera diktsamlingar och romaner. Hans senaste bok är <i>Ironi för änglar</i> [2023].<br/><br/>»Jag har gillat Monteverde Burrau sedan början, och det finns ingen anledning att revidera det omdömet: det här är en charmig, valpig och infallsrik bok.« Bernur

Skogen är så gammal<br/><br/>att jag bara kan ana<br/><br/>när den tog sin början<br/><br/><br/><br/>Härifrån där jag ligger<br/><br/>i dess ständiga<br/><br/>början och slut<br/><br/><br/><br/>I går skars den ner<br/><br/><br/><br/>I går föddes de<br/><br/>som ska se<br/><br/>allt förändras<br/><br/><br/><br/>Tre bleknande, samiska gudinnor, en familj, en sjungande havssnäcka, är några av de gestalter som samlas i Linnea Axelssons nya diktsamling. Sjaunja är både ett väldigt naturområde dominerat av myrmark och ett samiskt efternamn. Här framträder människan som en infödd bland de cykliska växterna. En människa av begär, självdestruktivitet och kärlek, av minne och historia.

I <i>en ensam cowgirl </i>förmedlar Rebecca Sand hur det är att vara sjuk och hur det påverkar allt i ens liv. En unik skildring inifrån en diagnos omgärdad av fördomar schizofreni och en berättelse om drömmen om ett svenssonliv och hur lätt det livet kan glida en ur händerna.<br/><br/>Rebecca Sand är född 1993 och bosatt i Stockholm. <i>en ensam cowgirl</i> är hennes debut.

det som läggs i våra händerska så småningom tas ifrån oss<br/><br/><br/><br/>Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt - men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.

Boken handlar om en danskväll. Tankar innan, reflektioner under kvällen och en alldeles för kort sammanfattning om vad som kan hända/kännas efteråt...

Det här är en dikt om plikt; jag är ganska nöjd med rimmet<br/><br/>Det här är ett plakat med dikt; håll upp det över huvudet<br/><br/>Det här är en hyllning till övertygelse; den är inte våldsammare än tvivlet<br/><br/>Det här är tvivlet; jag har begravt det bredvid hunden<br/><br/><br/><br/>I en samling fristående dikter som rör sig mellan fascismens frammarsch, rytmens räddning och vardagen i förorten skriver Farrokhzad till och genom de gemenskaper som format hennes liv och dikt. I rörelser mellan individ och kollektiv, mellan tradition och förnyelse, mellan samtidens gravallvar och absurditet föreslår hon en poesi som vill användas utan att göra avkall på komplexitet, som adresserar sorgen över de politiska ordningarna, samtidigt som den ser historiens utkomst som möjlig att ingripa i. Med efterord av Lars Raattamaa.

I konstnärens vardag är skapandet en ständig följeslagare, i allt från starka förälskelser och småbarnsår till sjukdom och åldrande. Reflektioner i text och bild samlas och döps till <i>Utan titel</i>. Samtidigt vill döda släktingar och vänner berätta sina historier och hemligheter. <i>Molnberättelser</i> tar plats i konstnärens bok.<br/><br/><br/><br/>Louise Tillberg, född 1947, är konstnär och författare och utkommer nu med sin trettonde bok. Den läses från två håll.