Svenska

"Östersjöar, min enda verkligt långa dikt, växte fram de första åren på 1970-talet. Jag hade länge längtat efter att få breda ut mig, att skriva något som styrdes av spontana associationer inom en vid ram. Jag sökte efter ett tema som tillät detta och som uppmuntrade till utflykter och vitt skilda perspektiv. Att temat blev Östersjön är egentligen ganska naturligt med tanke på min biografi. Min mammas sjukdom och död i slutet av 60-talet aktualiserade mina morföräldrars liv. En resa till Estland och Lettland 1970 är också en viktig bakgrund till dikten. Ett nyckelord i dikten är 'gräns'. Östersjön var då en betydligt obönhörligare gräns än nu. Men Östersjön är också en kommunikationsväg. 'Libau' i avsnitt I är samma stad som 'Liepãja' i avsnitt IV. Dikten är geografisk, historisk, politisk och introspektiv. Den innehåller autentiskt stoff. Det som låter dokumentariskt i den är verkligen dokumentariskt. Det som håller ihop alltsammans är min personliga röst, mitt eget tonfall. För mig hör de sex avsnitten ihop och jag välkomnar tillfället att få presentera dikten i dess helhet." /Tomas Tranströmer 1990

Jag har ett flygfotografi av kärleken är den senaste av Kristina Lugns pjäser. Den hade premiär 2006 på Teater Brunnsgatan Fyra. Den fick översvallande recensioner av bland andra Bo Ingvar Kollberg i Upsala Nya Tidning där han konstaterade att "det har blivit en rolig föreställning med flödande humor och hög tröstfaktor. Förutom den många gånger lättsamma men inte lättviktiga texten är tonträffarna hos skådespelarna lika exakta som följsamma".<br/><br/> Eldhagen och Solveig, som ibland får känna konkurrens från sin inte närvarande namne Solveig Fuskmocka, utgör de enda rollerna i pjäsen. De har alla anknytning till Ekebyskolan i Upplands Väsby. Solveig, som fått slut på bensinen ringer av en tillfällighet på hos Eldhagen, som hon kände under sin tid i skolan...<br/><br/> Kristina Lugn driver Teater Brunnsgatan Fyra. Hon har författat diktsamlingar och teaterpjäser.

Den här historien handlar om mig och min familj och den kris som drabbade oss. Mendet är framförallt en berättelse om krisen som omger oss alla. Kanske handlar den om utbrända människor på en utbränd planet där väder, vind och vardag ökar i styrka för varje dag. Att hålla ihop som människor ochatt hitta hållbarhet, det är hjärtat i denna bok. /Malena Ernman