Svenska

Vad är det Jenny Diski inte vet om djur? Det vet hon inte riktigt. En sak vet hon dock: vårt förhållande och vår attityd till djur är det värt att titta lite närmare på. I den här underhållande boken visar Jenny Diski med eftertryck varför. Med avstamp i sina egna gosedjur, djuren i sagovärlden, djur hon levt med och djur hon varit rädd för, tar hon med läsaren på en odyssé. Roligt, känsligt och intelligent. Underhållande läsning om vad det innebär att vara djur och människa. Jenny Diski är en välkänd litterär journalist och har med sina böcker om inre och yttre resor fått en trogen läsekrets.

<b>»Vid sidan av Simone de Beauvoir och Luce Irigaray framstår Hélène Cixous som en av de mest betydande franska feminister som inspirerat kvinnor att våga bryta med den manliga dominansen. I hennes författarskap sätts våra könsidentiteter i gungning.« Svenska Dagbladet</b><br/><br/><b>»<i>Medusas skratt </i>har verkligen sina särskilda språkpärlor. Man måste till exempel bara älska dess vanvördiga humor, som i de många sarkasmerna om kastrationen och det manliga ståndet.« Expressen</b><br/><br/><i>Medusas skratt </i>av Hélène Cixous har kommit att höra till kärnan av den feministiska kritiken. Ett manifest för frigörelse från patriarkatets strypgrepp genom skriften.      <br/>Med lika delar poetisk och filosofisk kraft uppmanas kvinnor i världen att engagera sig i sina egna kroppar och dokumentera det i en ny <i>écriture feminine</i>. En feministisk klassiker och en av det sena 1900-talets stora franska essäer, nu för första gången på svenska.<br/>I översättning av Sara Gordan och Kerstin Munck.<br/><br/>HÉLÈNE CIXOUS, född 1937 i Oran i Algeriet, är en fransk feminist, filosof, litteraturvetare, dramatiker och författare. Med över 50 skönlitterära titlar på verklistan och som tidigare husdramaturg på <i>Thêatre du Soleil</i> är hon en av vår tids största och viktigaste berättare. Hennes författarskap har belönats med bland annat <i>Prix Marguerite Duras</i> [2014] och <i>Prix Marguerite Yourcenar</i> [2016].<br/><br/>»<i>Medusas skratt </i>är ett friskt inlägg i den feministiska debatten idag. Kanske för att den inte ens är en debatt, ingen åsikt, utan riktar sig till kvinnorna-människorna. De 'hemliga härskarinnor' som varit tysta så länge, som nu en och en måste lämna sina gömställen och ta den 'mörka kontinenten' i besittning.« Tidningen Kulturen<br/><br/>»<i>Medusas skratt</i> blir sin egen teori. Hélène Cixous plockar sönder och synar uttrycken, låter kaos och kosmos mötas i kaosmos - genom dikotomin i det franska verbet voler (att flyga, att stjäla) beskriver hon en stöld av språket som en väg till flykt.« UNT

"Detta är så nära en själens biografi man kan komma ... världen och jaget elektrifieras genom denna elyseiska bok"<br/><br/><strong>Expressen</strong><br/><br/><br/><br/>"givande läsning, tydlig och närmast folkbildande."<br/><br/><strong>Svenska Dagbladet</strong><br/><br/><br/><br/>"Djupast sett handlar hans bok om vad konsten och litteraturen förmår"<br/><br/><strong>Dagens Nyheter</strong><br/><br/><br/><br/>"en kultiverad stridsskrift"<br/><br/><strong>Sydsvenskan</strong><br/><br/><br/><br/><br/><br/><br/><br/><br/><br/>I tre personliga betraktelser rapporterar Aris Fioretos om hur den starka förnimmelse av närvaro, som en kropp nedsänkt i vatten ger upphov till, omsätts i litteratur. Han talar om åtrån som texters villkor, undersöker hungern som fordrande erfarenhet och utreder elektricitet - darrningar, dallrande - som ett sätt att vara både i och utom sig själv.<br/><br/><br/><br/>Klartänkt och inkännande mediterar Fioretos över litteraturens anatomiska hemligheter. Vad gör en text angelägen, känslig, koncis? Går det att som författare ofreda universum utan att mäta sig med gudar? Och hur göra för att orden skall kännas som kött gör? <em>Solar plexus</em> är ett lika livfullt som originellt försvarstal för en litteratur som känns på riktigt.<br/><br/><br/><br/>»Jag tänkte med största tacksamhet att så länge det finns badkar lönar det sig att leva. Ett bad och en cigarett.«

2015 lämnade Andrev Walden ett undanskymt jobb som AD och började skriva. Idag, tre år senare, betraktas han av många som landets bästa krönikör. Hösten 2017 blev han också den första krönikören att nomineras till Stora Journalistpriset.   <br/><br/>I denna krönikesamling varvas de bästa texterna om barnen, rymden och undergången de tre bärande väggarna i Waldens skrivande med hans tecknade betraktelser av tillvaron. Alltid med nya och hittills otänkta perspektiv. Som läsare kommer du få svar på frågor du kanske inte ens visste att man kan ställa.   <br/><br/>"Ingen klär av vår snåriga tids oklokhet som Andrev Walden." /Fredrik Wikingsson     <br/><br/>"Jag älskar honom." /Nina Hemmingsson     <br/><br/>"Om jag säger något smart vid ett middagsbord har jag nästan alltid stulit tanken av Andrev Walden." /Alex Schulman

Simone Weil (1909-1943) var en fransk filosof vars betydelse med tiden ständigt ökar. Då inte bara hennes filosofisk-­litterära verk, utan också myten om henne som en kämpande intellektuell. Hon insåg tidigt nazismens faror och arbetade aktivt mot den, både filosofiskt och handgripligt i motståndsrörelsen.  <br/><br/><i>En civilisations plågor</i> samlar sex texter av Weil som på olika sätt berör civilisationens kris under 1930- och 1940-talet, inte sällan analyserat genom den antika litteraturen och kulturen. Linn Aplemo har översatt och Christine Zyka har  skrivit efterordet.

<i>Till det omöjligas konst</i> rymmer åtta essäer om litteraturens och konstens relation till det som inte låter sig fångas i en språklig eller konstnärlig framställning.<br/><br/>Carin Franzén rör sig över ett vitt fält av estetiska, filosofiska frågor, från Dante till Jelinek. På olika vis handlar texterna om den långa väg som gör konsten och litteraturen till något mer än konsumtion.<br/><br/>Carin Franzén är docent i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet. Hon har bland annat givit ut <i>Att översätta känslan: En studie i Julia Kristevas psykoanalytiska poetik</i> och <i>För en litteraturens etik: En studie i Birgitta Trotzigs och Katarina Frostensons författarskap</i>.

"Gå vilse" är en bok om ovisshet av många olika slag ? ovisshet om var man befinner sig i terrängen eller det egna livet. Den handlar också om ovissheten som konstnärligt verktyg och som historisk erfarenhet, om Yves Klein och hans märkliga blå färg och om nybyggardottern Mary Jemison och hennes långa liv bland indianerna. Och om mycket annat och många andra. Det är en bok om landskap inuti landskap, rum inuti rum.<br/><br/> ??Att aldrig gå vilse är att inte leva, att inte veta hur man går vilse leder till undergång, och någonstans i det terra incognita som ligger mittemellan finns ett liv där man upptäcker saker.?<br/><br/> Rebecca Solnit (född 1961) är kulturkritiker och aktivist från San Francisco och har bland skrivit den uppmärksammade "Män förklarar saker för mig".<br/><br/> "Solnits närvaro, öppenhet och förståelse är underbar, hon är som en generös vän, bara mycket smartare än du själv. Det är fantastisk läsning." /Jenny Maria Nilsson i Helsingborgs Dagblad<br/><br/> "'Gå vilse' är inte en bok som coachar en på rätta vägen eller visar hur man hittar hem. Snarare en stimulerande och märkligt upplyftande plädering för terra incognita, det vi förbiser, inte vet, det obelysta och förlorade i historien." /Pia Bergström i Aftonbladet<br/><br/> "Det här är förstås en fantastisk bok, på många sätt: den argumenterar varsamt, berikar, öppnar för idéer, uppslag." /Björn Kohlström i bloggen Bernur