Svenska

<p>Vilken jädra skräll! Ja, det är nog det minsta man kan säga om den något överraskande sensationen, idag närmast institutionen, Jönssonligan. Få filmkaraktärer har fått sådan kultstatus som Sickan, Vanheden, Harry och Doris. Och få svenska filmer har älskats, hyllats och sågats som de om kvartettens lysande planer och dråpliga kupper i societetens närhet. </p><p>När Linus Kuhlin slår till igen gör han det med nästintill en dåres precision. I <i>Jönssonligan: kupper, krut och kamratskap</i> lämnas ingenting åt slumpen. Från Jönssonligans slumpartade tillkomst, via de osannolika publiksuccéerna till pulshöjande anekdoter om livslång vänskap och konflikterna bakom kameran. Här dissekeras och exponeras allt som hör den fiktiva tjuvligan till, <i>in i minsta detalj</i>.  </p><p>Boken innehåller intervjuer med såväl tidiga ligamedlemmar som dagens Sickan, Robert Gustafsson. Bland de många medverkande får vi även inifrånperspektiv från tungviktare som manusförfattaren Rolf Börjlind och regissören Mikael Ekman, Göstas bror som iscensatte de mest klassiska filmerna. Men framför allt rymmer denna biografi allt det som karaktäriserar Jönssonligan: humor, smartness, omsorg och förträfflighet. Samt, givetvis, en och en annan skräll.</p><p><i>Bonus: Ett lyyysande förord av Henrik Dorsin!</i></p><p><i>"Jag trodde att jag visste allt om Jönssonligan, men Linus har motbevisat mig. Jag slukade boken!"</i><i><br/></i><b>Edward af Sillén</b></p><p><b><i></i></b><i> Helvete! Den här boken borde jag ha skrivit! </i><i><br/></i><b>Kalle Lind</b></p><p><i>Vilken livsgärning och present till alla oss som älskar att gräva ner oss lite för djupt i populärkulturell historia. </i><i><br/></i><b>David Sundin</b></p>

En fullödig filmhistorisk essäsamling av en av landets främsta filmskribenter. I ett förord till utgåvan skriver Hynek Pallas: «Stig Björkmans kritik har den rikedomen och ger verktygen. Den överbryggar tid, men vi glömmer aldrig att det är förfluten och levd tid. En riktigt bra skribent har förmågan att placera läsaren i sammanhanget i vilket han eller hon såg filmen. När Stig Björkman skriver om Ingmar Bergman, Elizabeth Taylor och Marlon Brando - eller den iranske filmpionjären Amir Naderi - så finns på samma gång en backspegel som en känsla av att vara där när filmen visas för första gången.»

Andra och utökade utgåvan av Viktor Sundbergs bästsäljare "Bättre bilder / Fotoskolan 1". Nu också med utvecklande övningar!<br/><br/>Vill du på allvar ta kontrollen över ditt fotograferande? Ditt första och viktigaste steg framåt är att stänga av kamerans automatiska funktioner. Istället börjar du förlita dig på din egen kamerateknik. Och det kan du bara göra om du lär känna kamerans grundläggande del

Varför väcker en viss bild en viss känsla? Varför kan en bild kännas kaotisk, och en annan harmonisk? Och kan en fotograf medvetet påverka hur en bild kommer att tolkas? I den här boken tar Viktor Sundberg med dig på en inspirerande fotografisk resa genom ett landskap av ljus, komposition och uttryck.

Victor Klemperer är idag antagligen mest känd för sin banbrytande analys av nazismens språkbruk under Tredje riket i boken <i>LTI</i>. I filmdagboken <i>Ljus och skugga </i>framträder han som passionerad och kritisk cineast, men också som tidsvittne till mötet mellan det nya mediet och publiken i övergången mellan stumfilm och ljudfilm. <br/><br/>Nationalsocialisternas maktövertagande sammanföll med ljudfilmens tekniska mognad, vilket öppnade för massuggestion i en helt ny skala. Dag för dag synliggör Klemperer hur propagandan oupphörligen flätas in i underhållningsfilmen och hans filmdagbok formar sig till ett obevekligt försvar för konstens och kulturens betydelse i kulturfientliga tider.<br/><br/>Dagboksanteckningarna i <i>Ljus och skugga</i> skrevs mellan 1929 och 1945 men utgavs först 2020. Översättningen är gjord av Tommy Andersson, som bland annat också översatt Klemperers <i>LTI. Tredje rikets språk</i>. Litteraturforskaren och kritikern Johan Klingborg har skrivit efterordet.<br/><br/>Victor Klemperer (1880--1960) var professor i romanska språk vid tekniska högskolan i Dresden. På svenska finns även hans dagböcker från Hitlertiden, <i>Intill slutet vill jag vittna. Dagböcker 1933--1945 </i>och <i>LTI. Tredje rikets språk. En filologs anteckningsbok</i>.

<b><i>"Killinggänget bygger mycket på att vi egentligen inte tycker om varandra. </i>/</b><b>Robert Gustafsson</b><br/><br/><i>Vuxna män gör saker tillsammans</i> är inte bara en biografi om en av Sveriges mest omtalade konstellationer av kreatörer och komiker utan lika mycket  en bok om humor som livshållning och manlig vänskap. <br/><br/>Killinggänget var den första humorgruppen att både bete sig och behandlas som ett rockband snarare än en humorgrupp. Under1990- och 2000-talet var de Sveriges mest stilbildande, hyllade och bästa humorgäng med succéer som <i>NileCity 105,6</i>, <i>Torsk på Tallinn</i> och <i>Fyra nyanser av brunt</i>. Samtidigt kantades produktionerna av ständiga bråk, skandaler och depressioner.  <br/><br/><b>Den enda biografin i sitt slag </b><br/><b></b>När författaren och journalisten Linus Kuhlin för några år sedan ville läsa en biografi om det populära Killinggänget upptäckte han till sin stora förvåning att någon sådan inte fanns. Lösningen blev att i någon slags gå-över-ån-för-vatten-anda skriva den själv. Under arbetet med boken har Linus intervjuat såväl medlemmar i Killinggänget som personer som har verkat runt humorgruppen. Vi möter också några av de personer som, på ett eller annat sätt, dyker upp i killingarnas mycket rika persongalleri. Bokens förord är skrivet av Kalle Lind, Sveriges populärkulturella nestor.  <br/><br/><b>Om författaren</b><br/>Linus Kuhlin, född 1993, är skriftställare och journalist från Göteborg. Han är utbildad vid JMG och har skrivit för bland annat Faktum, Hymn och KulturUngdom. Dessutom medverkar han med texter i böckerna <i>Regnbågar och krockade bilar</i> och <i>Per Svensson: alchemy art architecture</i>. 2018 debuterade han som författare med S<i>kuggorna kommer</i>, en rockbiografi om Freddie Wadlings mytomspunna postpunkband Cortex.

"Den mäktigaste essäsamlingen om enskilda filmer som skrivits i vårt land." Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet "På snart sagt varje sida uppenbaras filmens magi och storhet, både när det är som bäst och när den slirar till." - Josefine Askegård, Arbetaren "En bländande och upplysande filmhistorievandring i gott sällskap, lika lärorik som lättsam." - Joni Hyvönen, Vagant "Även om man tydligt kan se hur Björkmans filmsyn präglades av det sextiotal då hög konstnärlig svansföring och politiskt patos visade sig kommersiellt gångbart, så vittnar urvalet av filmer också om en nyfikenhet som aldrig sinat. Stig Björkman älskar rörliga bilder och har gjort så sedan 1940-talet. Visst har han sina favoritregissörer - Luis Buñuel, Jean-Luc Godard, John Cassavetes, Woody Allen - men ingen kan för det klistra den slöa etiketten 'gammal vit man hyllar sina likasinnade' på honom. - Kalle Lind, Expressen "Och de väldiga anspråken hos titeln? Ja, de infrias; filmerna uppstår på de bildlösa sidorna, som påminnelser om sådana man sett och som osedda blanks man nu får lust att se." - Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet