Svenska

Boken Om Vikingarna [Ljudbok / CD]

En bro för mycket handlar om de allierades förtvivlade kamp om bron vid Arnhem i Holland i september 1944. De allierade skulle bakom de tyska linjerna i en gigantisk operation luftlandsätta 35 000 man. Hur planen misslyckas berättas om i denna spännande och mycket väldokumenterade bok.<br/><br/>Cornelius Ryan var krigsreporter åt flera Londontidningar och tillhörde en av de skickligaste i sin generation. Efter kriget lade han många års arbete på att skaffa grundmaterial dill denna och sina två andra böcker, bland annat Den längsta dagen som kom som ljudbok hos Adelphi Audio under våren 2008.<br/><br/>Boken läses av Claes Elfsberg som under många år hanterat nyheter i TV och som här lånar sin röst åt historien.

Maffia är ett begrepp som kan skänka oss obehag och kanske rädsla. Här får vi följa maffians framväxt på Sicilien och hur dess organisation flyttat ut i Italien och sedan resten av världen. Vi får följa den amerikanska armens häpnadsväckande hjälp att återupprätta maffian under andra världskrigets slutskede. Brottsorganisationens roll i det dagliga livet i Italien och dess kopplingar till politiker och makthavare på olika nivåer beskrivs ingående. Thomas Lappalainen är italienkännare, journalist i bland annat Aftonbladet och författare med en lång rad uppmärksammade och framgångsrika böcker bakom sig. Den svensk som av en eller annan anledning vill lära sig allt väsentligt om maffian --- har alltså ett utsökt tillfälle. Jag lärde mig mer av Tomas Lappalainens enda bok än de travar jag plöjde - Jan Guillou, Aftonbladet. Magnus Roosmann är skådespelare med en lång karriär på Dramaten och erfaren ljudboksinläsare med mängder av inläsningar bakom sig.

<p>För dig som tycker om historia. För dig som är nyfiken på en del av historien som det sällan berättats om. Kvinnohistorien. 'Målande, nästintill skönlitterärt berättad och samtidigt en faktaåtergivande vandring genom årtusenden. </p><p><i>Forntida kvinnor jägare, vikingahustru, prästinna</i> skildrar den skandinaviska kvinnan från allra äldsta tid fram till medeltiden och vi möter inte bara mäktiga krigarkvinnor och världsresenärer utan även kvinnan hemma på gården.   </p><p>Catharina Ingelman-Sundberg har hämtat fakta från arke­ologiska utgrävningar, runstenar, näverbrev, krönikor och har rest i västerled och österled för att få fram ny informa­tion. Hur var kvinnans ställning under forntiden? Att kvin­nor hade internationella kontakter på bronsåldern och rätt att begära skilsmässa under vikingatiden; är det något du kände till? Eller att romarkvinnorna diskuterade arkitektur, konst, kultur och bar färgglatt mode till skillnad från de ger­manska kvinnorna som var mer enkla?   </p><p><b>Om författaren</b> </p><p>Catharina Ingelman-Sundberg är känd för sina historiska roman­er. 1991 belönades hon av Anders Franzéns stiftelse för sina nationella och internationella marinarke­ologiska insatser och år 1999 fick hon Lars Widdings pris som årets författare av historiska romaner och populärhistoria. På senare år har hon även vunnit stort gehör i Sverige och internationellt med sin prisbelönade feelgoodserie om Pensionärsligan som har givits ut i 40-talet länder. </p><p><b>Om Uppläsaren</b> </p><p>Jonatan Stenson debuterade som ljudboksinläsare hos A Nice Noise i och med sin inläsning av Barabbas. Jonatan är erkänd musiker och förutom samarbeten med bla Micke Rickfors har han släppt egna musikalbum och är en flitigt anlitad reklamröst. </p>

"Knivskarp. Hédi Frieds bok om Förintelsen är en blivande klassiker." - DN Vad betydde det att ha sin syster med i Auschwitz? Var man hungrig hela tiden? När förstod du att det pågick ett folkmord? Kan det hända igen? I över trettio år har Hédi Fried rest runt i svenska skolor för att tala om Förintelsen. Vittnesmålet om hur hennes familj deporterades från sin hemstad, och hur hennes föräldrar mördades i Auschwitz, har berört tusentals elever landet runt. Ofta är det i mötet med elevernas frågor som katastrofens omfattning blir som allra tydligast. Det är direkta, konkreta frågor som bottnar i en grundläggande känsla för humanism. Tillsammans hjälper de till att göra ett ofattbart skeende mer begripligt. Hédi Fried är en av få överlevande som finns kvar och kan berätta sanningen. I Frågor jag fått om Förintelsen besvarar hon ett urval av de frågor hon fått genom åren, frågor som nu för första gången samlas i en bok. Bara genom att fortsätta ställa de svåra frågorna kan vi undvika att upprepa historiens övergrepp. OM FÖRFATTAREN Hédi Fried (född 1924) är författare och psykolog. Hon är djupt engagerad i att arbeta för demokratiska värderingar och mot rasism. Hon utgår i detta arbete från sina egna erfarenheter från Förintelsen. Hon föddes i staden Sighet och kom efter befrielse från koncentrationsläger i Auschwitz till Sverige. "Diamanter av visdom." - DI Weekend "Årets viktigaste bok." - Tara "Frågorna vars svar öppnar upp hela ens sinne. En påminnelse om att det är hög tid för vår tids protester." - Kommunalarbetaren "Det här är en bok att älska ... fantastisk i sin enkelhet." - Corren "Ska du bara läsa en bok i år, läs den här." - Fokus "Bär alltid på Hédi Frieds lilla bok i fickan och läs i den ständigt. Det kan vara den viktigaste du nånsin har ägt." - Kyrkans Tidning "Få lyckas uttrycka sig så exakt som hon ... Hennes nya bok, Frågor jag fått om Förintelsen, låter titeln vända på perspektiven. Vad är det vi frågar om, vi som inte var där och inte förstår? ... Och vi behöver Hédi Fried, som är lättläst i ordets bästa bemärkelse. Hon måste ju ha svenska som andraspråk, men lyckas trots det vara en obegripligt begåvad författare med blixtrande klara formuleringar ... Frågor jag fått om Förintelsen är en pärla, en bok som förtjänar sin plats bredvid en klassiker som Viktor Frankls Livet måste ha mening (1968). Precis som han gör Hédi Fried knivskarpa iakttagelser: 'Hur klarade du dig?' säger många elever till mig. 'Jag skulle ha dött.' Man kan tro det, men det är ju så att inte ens att dö är lätt.'" Lotta Olsson, Dagens Nyheter "Bör vara obligatorisk i varje gymnasieskola för diskussion med pappa." Fredrik Virtanen, Aftonbladets ledarsida "När man öppnar denna tunna volym - tunna böcker kan vara tydligast av alla - trillar det ur diamanter av visdom ... Jag visade min 13-årige son Hédi Frieds bok och öppnade det tre sidor långa kapitlet 'Vad hjälpte dig att överleva?' En historiebok om Förintelsen hade aldrig fått honom att släppa mobilen och Netflix, men han ville läsa vad hon hade att säga." Jan Gradvall, DI Weekend "Årets viktigaste bok. Så stilla, och nästan försynt, vrålar det från boksidorna: 'Det här får aldrig hända igen!' Vi kan alla välja ondska eller godhet." Kerstin Särneö, Tara "Jag började läsa en mening, två meningar... och sedan var jag fast. Vi har hört om Förintelsen och vi har läst om den, men att läsa Hédi Fried är ändå som att få kunskapen och insikten på nytt ... frågorna vars svar öppnar upp hela ens sinne ... Min önskan är att alla, både skolbarn och vuxna, läser den här boken. Förtryck och förföljelse och klassificering av människor pågår med förnyat tryck. Hédi Fried skriver: Reaktioner mot orättvisor måste komma när dessa är i sin linda. De borde ha kommit i Tyskland i början av trettiotalet. Bara ett par år senare var det för sent. En påminnelse om att det är hög tid för vår tids protester." Catarina Berglund, Kommunalarbetaren "Det är ibland de enklaste frågorna som är de svåraste ... På ett enkelt men inte förenklat vis berättar Fried om tiden innan, hur livsutrymmet långsamt krymptes för judar, gettona och tvångsförflyttningarna ... Jag brukar inte använda ordet viktig så värst frikostigt - det finns så många andra som gör. Men den här boken ÄR viktig. Livsviktig. För vaccinet mot att liknande saker ska hända igen verkar som sagt ha passerat sitt bäst-före-datum, och snabbt går det. Läs för era barn, läs för varandra, glöm aldrig vad fascism leder till. Det får inte hända igen, i vilken form det än tar sig till en början." Rebecka Åhlund, Blekinge Läns Tidning "Vartenda högstadium och gymnasieskola borde dela ut hennes bok till sina elever." Negar Josephi, Expressen "Så oerhört många överlevde inte för att kunna berätta De som faktiskt tog sig levande från dödslägren kanske inte orkade berätta. Men Hédi Fried har klarat det, och hon har gjort det med en klarhet som väcker ...ja, beundran är väl ett alltför svagt och slitet ord." Mats Dahlberg, Nya Wermlands-Tidningen "92-åriga Hédi Fried är en av undantagsmänniskorna, de som är självlysande utan att vara flashiga ... Henne ska man lyssna på. Hon svarar så lugnt och klokt, med eftertanke men ändå konkret och gripbart. Det här är en bok att älska, en sån som man läser nästan mot sin vilja, när man väl börjat ... Hon ger så fina svar, ärliga och med lagom långa analyser ... Hédi Frieds bok är fantastisk i sin enkelhet. Läs den i skolorna, läs den hemma, låt hennes vittnesmål och kloka syn leva vidare. Hon säger att hon är hoppfull, trots allt, särskilt när hon ser på de unga hon träffar och hur de förändrats så att de nu är mer vetgiriga och intresserade, öppna i både hjärta och hjärna. Hennes svar på frågan 'Känner du igen dig i dagens flyktingar?' får vi heller aldrig glömma: 'När jag ser de skakande bilderna på rangliga, överfyllda båtar på Medelhavet ser jag mig själv sitta där.'" Åsa Christoffersson, Corren "Svaren snärtar av smärta och klarsyn. Ska du bara läsa en bok i år, läs den här." Elsa Westerstad, Fokus "För att vi ska hålla oss vakna och vaksamma behöver vi kunskap om vår historia. Men också om vår samtid och nutid. En förmåga att avslöja och ifrågasätta dem, som hävdar enkla svar på svåra frågor. Så bär alltid på Hédi Frieds lilla bok i fickan och läs i den ständigt. Det kan vara den viktigaste du nånsin har ägt." Göran Tonström, Kyrkans Tidning "Varje gång jag läser henne blir jag lika tagen av hennes värdiga och sakliga ton." Åsa Beckman, Dagens Nyheter "En kuslig, nödvändig och hoppfull bok." Birger Thureson, Dagen

Termen "vittneslitteratur" myntades av nobelpristagaren Elie Wiesel på sjuttiotalet, och det är ett försök att ringa in den litteratur som springer ur offrens personliga erfarenheter av totalitära system. Men det finns bara ett fåtal vittnen kvar från Förintelsen, samtidigt som förnekarna höjer sina röster allt mer. Därför känns varje ny vittnesberättelse som kommer dubbelt viktig. En av dessa nya berättelser, och som omedelbart kom att räknas till de främsta i genren, är den franska filmaren Marceline Loridan-Ivens Och du kom inte tillbaka. 1943, när hon var femton år, greps hon och hennes far (modern och syskonen lyckades gömma sig) av fransk milis och via tre franska läger hamnade de till slut i Polen: fadern i Auschwitz, hon i Birkenau. Han lyckades smuggla till henne ett brev, en tomat och en lök. Sedan skildes de åt, och han försvann för alltid. När Marceline återvände till Frankrike, var hon både en främling i sitt eget land - som fortfarande på många sätt levde kvar i krigets antisemitism - och i sin egen familj. Hon hade ingen att dela sina fasansfulla minnen med. Långt senare blev det den här berättelsen, som kan läsas som ett långt brev ställt till fadern, "du" som aldrig kom tillbaka. Marceline Loridan-Ivens (född Rozenberg 1928) har sedan tidigt sextiotal varit verksam som filmare, framför allt med sin man, den nederländske dokumentärfilmspionjären Joris Ivens.

<p>Elisabeth Åsbrink gör en lysande upptäcktsfärd genom svensk idéhistoria. Dagens Nyheter </p><p>Det brukar ju heta att land ska med lag byggas. Men kanske kan man lika gärna tala om att land ska med ord byggas? Det är genom citat, traditioner, modeord och sångtitlar som vi gör oss en bild av vårt sammanhang, vårt arv, vår nation. Men tider förändras, språk förändras, nya ord kommer till, andra går förlorade. <br/></p><p>I denna bok gör Elisabeth Åsbrink en forskningsresa genom svensk historia och talesätt, från den (kungliga) svenska avundsjukan till #metoo, för att ta reda på hur orden format svenska värderingar och hur vi klär dessa värderingar i ord.  Det finns inte mycket som är självskrivet med de ord som vi uppfattar som grundstenarna i vårt nationsbygge. </p><p>Däremot går det att på lite oväntade ställen hitta något som är typiskt svenskt, det vill säga en relativt tidig uppmärksamhet på kvinnors och barns rättigheter i <i>Det går an</i> och <i>Barnets århundrade</i>.  Men hur svenskt är egentligen ishockey? Och får man egentligen säga vad som helst i det här landet? </p><p><i>Orden som formade Sverige</i> är en personlig, rolig och bitvis provocerande läsning av svenskheten, en nödvändig komplicering av ett nationalitetsbegrepp som på sina håll blivit väl enkelt. </p><p></p><p><b>Sagt om boken</b></p><p>Det är välskrivet, ofta roligt och utmanar läsaren att säga emot och fundera på egna bättre exempel. Aftonbladet</p><p>Elisabeth Åsbrink gör en lysande upptäcktsfärd genom svensk idéhistoria. Dagens Nyheter </p><p>Det är välskrivet, ofta roligt och utmanar läsaren att säga emot och fundera på egna bättre exempel. Aftonbladet </p><p>Jag hoppas att 'Orden som formade Sverige' blir vida läst. Smålandsposten </p><p>Åsbrinks bok är av ett eget slag. Den handlar mer om svenskarna än om Sverige. Mer om värderingar, mer om språk och tankevärldar än om årtal och regent- och regeringslängder. Den är fri i tanken, hoppar i tiden när den stöter på paralleller, befruktar de stora linjerna med anakronismer och sidospår, och som lärobok för oss som för ofta tittade ut genom klassfönstret under historielektionerna är den oslagbar. Västerbottenskuriren </p><p>Kapitlet om vad svenskarna visste eller inte kände till om Förintelsen är en av de elegantare avrättningarna av Jan Guillou som skrivits, det apropå hans påstående från häromåret om att svensken intet visste om folkmorden före 1945. Expressen </p><p>Åsbrink skriver med sedvanlig klarhet, ibland med vasst patos och alltid med nyfikenhet. Uppfordrande och stimulerande om svenska ord. Göteborgsposten Här finns en lång rad alldeles underbara texter. Kloka och vackert skrivna. Sydsvenska dagbladet </p><p>Hon skriver elegant, humoristiskt, ibland med en ironisk ton, och bakom ligger en imponerande källforskning./.../ Jag hoppas att 'Orden som formade Sverige' blir vida läst. Borås Tidning</p>