Svenska

<p>Simone Weil (1909-1943) var en fransk filosof vars betydelse med tiden ständigt ökar. Då inte bara hennes filosofisk-­litterära verk, utan också myten om henne som en kämpande intellektuell. Hon insåg tidigt nazismens faror och arbetade aktivt mot den, både filosofiskt och handgripligt i motståndsrörelsen.  </p><p><i>En civilisations plågor</i> samlar sex texter av Weil som på olika sätt berör civilisationens kris under 1930- och 1940-talet, inte sällan analyserat genom den antika litteraturen och kulturen. Linn Aplemo har översatt och Christine Zyka har  skrivit efterordet.</p>

Rysslands anfallskrig mot Ukraina utlöser en tumultartad sorgeprocess hos Sofia Parland. Rasande medvetet börjar hon skriva för att förstå vad som lett fram till kriget och vad som driver människor till att stöda det. Hon söker svar i atmosfären i Ryssland på 2010-talet då hon växte upp i Sankt Petersburg, men också i människans natur och instinkter. Går svaret att finna i längtan efter ett hem, i den mänskliga driften att stanna kvar hos den som misshandlar en för att det trots allt finns en trygghet i det? Eller är allt patriarkatets fel? Sofia Parland har inte upplevt 1990-talet, då det nya Ryssland skulle byggas och det fanns hopp. Hon har bara sett förfallet, och vittnar som en av de första om en omtumlande generationsskillnad i sättet att uppfatta världen.   Skrivet på revbenen är en bok om att släpa runt på sitt ryska arv som ett kors, med den långa östgränsen bultande vid tinningen. Om att förlora det man trodde var ett hem, och om den förlorade Sofia. Om våld från ens fädernesland, om våld från ens eget land mot ett annat land - om sorgens våld. Sofia Parlands litterära förebilder är Yahya Hassan, Linda Skugge och Edith Södergran. Deras arv gör hon något alldeles eget av.

<i>»Jag ger mig upp mot toppen av Hunneberg på en bred asfaltsväg. Det är väldigt välordnat allting. Här finns informationstavlor så fort man undrar något och tydligt utmärkta stigar. Jag går till torpet Löne: alla byggnader utom jordkällaren är borta, men man håller efter gräs och äng. När jag fortsätter mot Grinnsjö talar en skylt om att jag går igenom Öjemossens naturreservat. Här befinner du dig på bergets lägsta punkt, står det.<br/><br/>Jag är född och uppvuxen i Västergötland och har i stort sett aldrig bott någon annanstans, så det är klart att jag älskar landskapet. Men jag tycker att det här borde vara oemotståndligt för vem som helst: bergets lägsta punkt.<br/><br/>Matterhorn är 4478 meter högt. Ja, men hur lågt är det? undrar västgöten.»</i><br/><br/>Erik Andersson tycker om att gå runt saker. Han har gått runt Kungsholmen och Södermalm; han har gått runt i Dublin, Kalmar och Philadelphia; men allra bäst trivs han när han får gå runt på den västgötska landsbygden.<br/><br/>Han tycker om att åka ut och han tycker om att komma hem. För att liksom både äta kakan och ha den kvar bestämde han sig för att enbart besöka de socknar i Västergötland som heter någonting med hem - öppet som i Varnhem och Gudhem, eller mera dolt som i Lerum, Hajom och Våmb. De är femtio stycken allt som allt, och han har kringströvat dem under loppet av några år och samvetsgrant nedtecknat sina upplevelser av var och en.<br/><br/>Fram tonar bilden av en landsbygd som kan tyckas bestå mest av åkrar och skog, men som i själva verket är mångskiftande och bjuder på stillsam dramatik och en och annan överraskning.<br/><br/>Erik Andersson debuterade som översättare 1984 och har sedan dess givit ut sextio översättningar av irländska, engelska, skotska och amerikanska författare. De mest omfattande arbetena har han beskrivit i två böcker: "Översättarens anmärkningar" (om Tolkiens Ringarnas herre) och "Dag ut och dag in med en dag i Dublin" (om Joyces Ulysses). Han har också skrivit en novellsamling, en essäsamling och fem romaner. De båda senaste romanerna skildrar möten med främmande kulturer: "Västergötland i Den larmande hopens dal" (2008) och "Centralasien i Indialänderna" (2015).

<p>Redan i denna debutbok går det att se storheten hos författaren <b>Albert Camus</b>, eller som en fransk filosof uttryckte det: När man är tjugotvå är man knappt skrivkunnig, om man inte är ett geni. </p><p>Debutboken <i><b>Framsidan och frånsidan</b></i> innehåller fem essäer. Tre utspelar sig i Albert Camus uppväxtstad Alger, i de två andra är huvudpersonen på resande fot i Prag och på Mallorca. I fattigkvarteret i Alger finns de människor och den stämning som ger näring åt hans författarskap. Flera av de tankar som sedan präglar författarskapet formas här: ensamheten, den absurda världen och sökandet efter en mening i detta enda liv. Inte förrän efter tjugo år tillät Albert Camus en återutgivning av boken, om detta berättar han i sitt eget förord: "Det finns mer äkta kärlek i de här valhänta sidorna än i alla de följande."</p><p><i><b>1957 tilldelades han Nobelpriset</b></i> i litteratur med motiveringen: "För hans betydelse fulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid."</p><p>Introduktionen till denna essäsamling är skriven av psykoanalytiker <b>Peter Jansson</b>. </p><p><b>Albert Camus</b> föddes 1913 i Algeriet som då var en fransk koloni. Hans far stupade i första världskriget och modern, som var hörselskadad och analfabet, flyttade till ett fattigt kvarter i huvudstaden Alger. Där växte Albert upp tillsammans med sin mor, storebror och hushållets starka kvinna mormodern. På universitetet i Alger studerade han filosofi, blev journalist och debuterade som författare 1937 med <b><i>Framsidan och frånsidan </i></b><i>(Lindelöws </i><i>bokförlag, 2022)</i>. Samlingen med de fem essäerna började han skriva på som 22-åring. Två år senare blev det hans debutbok. Nu ges den ut i nyöversättning. Översättare: Helén Enqvist.</p><p>Ifjol gavs hans första och enda novellsamling ut, <i><b>Landsflykten och riket</b> (Lindelöws bokförlag, 2021)</i>, också den i nyöversättning. Översättare: Ulla Bruncrona.</p><p>År 1957 tilldelades Albert Camus Nobelpriset i litteratur. I januari 1960 omkom han tragiskt i en bilolycka med sin franska bokförläggare. Några av hans mest kända verk är <i>Pesten, Främlingen, Myten om Sisyfos</i> och <i>Människans revolt</i>.</p>

<p>I Fördelen med att bli gammal berättar Carl-Göran Ekerwald om sina upplevelser av att tillhöra åldringarnas skara. Sittande på själva tröskeln till det okända söker författaren, född 1923, klarlägga sina känslor och upplevelser inför det defini­tiva uppbrottet. Han noterar för­visso en allt mer motvillig kropp och ett bitvis opålitligt minne, men kan samtidigt se positiva saker med den tilltagande åldern: Ett långt livs erfarenheter. En cancertumör som inte behöver behandlas. En nyfunnen känsla av autenticitet. En förhöjd livskänsla.</p><p>»Nu gäller det bara att leva, att smaka på det rena och oanfrätta män­ni­sko­livets återstående minuter och sekunder.  </p><p>För att bli mottagare av denna stora fördel är det klokt att sluta upp att veta och vilja och så långt möjligt bli utom sig . När det surrar för mycket i ens skalle är det ett gott knep att medvetet och aktivt rikta all uppmärksamhet på något fenomen som är närvarande. Lever man här på jorden finns en himmel att betrakta.</p><p>Väl påpälsad sitter Gammal på sin altan och följer med blicken molnens rörelser, regndropparna som studsar mot lönnens blad, snökornen som virvlar än från höger, än från vänster. Här är fåglarnas flykt något av en uppen­barelse vad man tidigare inte alls fäste sig vid har nu plötsligt fått en mental tyngd.</p><p>Timme på timme. Inte låta sig distraheras. Dyker det upp en förlupen liten tanke bort med den. Och fortsätt att vara »öga« precis så som du var när du nyfödd och häpet kastade en blick ut i den besyn­nerliga och gåtfulla jordiska tillvaron.« CARL-GÖRAN EKERWALD</p><p>Carl-Göran Ekerwald är författare till över femtio böcker: romaner, noveller, essäer, biografier och dikter.</p>

<p><strong>Sagt om boken:<br/></strong><span style="font-size: 1.125rem;">"Personligt, underh&aring;llande, bildande."<br/></span><strong style="font-size: 1.125rem;">M Magasin</strong></p> <div class="wp-block wp-block-core-paragraph"> <p>"T&ouml;rnvalls bok f&aring;r mig ocks&aring; att t&auml;nka p&aring; hj&auml;lte&shy;mod, som exempelvis dissidenter i auktorit&auml;ra regimer &ndash; personer som man inte begriper hur de v&aring;gar riskera liv och lemmar, inklusive sina familjer, f&ouml;r att st&aring; upp f&ouml;r vad de anser vara r&auml;tt. Det kr&auml;vs en mycket speciell typ av karakt&auml;r och r&auml;ttspatos f&ouml;r att offra sin egen tillvaro och trygghet p&aring; det viset.<span style="font-size: 1.125rem;">Kan det rentav vara s&aring; att utan individer med n&aring;gon sl&auml;ng av asperger i sin personlighet skulle vi ocks&aring; ha betydligt f&auml;rre hj&auml;ltar av den sorten?"<br/><strong>Fokus</strong></span></p> </div> <p><span class="retriever-hit focus">"Clara T&ouml;rnvalls</span>bok, en ess&auml; med avstamp i hennes egen autismutredning och dito diagnos, kastar n&ouml;dv&auml;ndigt ljus &ouml;ver den vuxna autistiska kvinnan som levt ett halvt liv med sv&aring;righeter som aldrig f&aring;tt n&aring;gon f&ouml;rklaring."</p> <p>"T&ouml;rnvall svingar sig stundtals halsbrytande men samtidigt elegant mellan &auml;mnena, zoomar in p&aring; de detaljer som &auml;r intressanta f&ouml;r att sedan flyga vidare till n&auml;sta tuva. Hon skriver med klarhet, stilen pr&auml;glas av stringens och pedagogisk tydlighet, g&ouml;r det enkelt f&ouml;r l&auml;saren att l&auml;ra i ett &auml;mne som f&ouml;r m&aring;nga enbart haft stereotypa 'Rain man'-konnotationer."<br/><strong>SvD</strong></p> <p>&rdquo;&hellip;v&auml;lskriven och viktig blandning mellan sakprosa, intervjubok och personlig ess&auml;.&rdquo;<br/>&rdquo;&hellip;.&auml;ven om man b&ouml;r undvika att hajpa autister som superhj&auml;ltar visar T&ouml;rnvall att normalitetsanpassningen &auml;r ett vanvettigt sl&ouml;seri med kraften hos dessa vackra hj&auml;rnor.&rdquo;<br/><strong>Dagens Nyheter</strong></p> <p><span class="retriever-hit focus">"Clara T&ouml;rnvall</span>skriver skarpt om sina erfarenheter".<br/>"Ganska snart inser jag att det h&auml;r &auml;r helt r&auml;tt bok f&ouml;r mig och andra ignoranta. Liksom f&ouml;r alla som lever med odiagnostiserad eller diagnostiserad autism. Och f&ouml;r alla anh&ouml;riga. Ja: faktiskt f&ouml;r alla samh&auml;llsvarelser."<br/><strong>Aftonbladet</strong></p> <p>"...en omsorgsfullt och intelligent komponerad bok som fyller ett gapande h&aring;l."</p> <p>"T&ouml;rnvall &auml;r kulturjournalist av den skarpaste sorten, och g&ouml;r h&auml;r en stor insats dels genom att f&ouml;ra ett samtal med andra som befinner sig p&aring; det h&ouml;gfungerande autismspektrat, och dels att bilda b&aring;de anh&ouml;riga, och andra neurotypiker."</p> <p>"L&auml;sningen av<span class="retriever-hit focus">Clara T&ouml;rnvalls</span>'<span class="retriever-hit focus">Autisterna</span>' l&auml;mnar mig med en k&auml;nsla av att jag &auml;ntligen fyller en del av min stora bildningslucka.</p> <p>"Den &auml;r del av ett kunskapsbygge som ytterst handlar om att f&aring; flickor och kvinnor p&aring; autismspektrat synliggjorda och uppm&auml;rksammade."<br/><strong>Dagens ETC</strong></p> <p>"Men &auml;n i dag &auml;r den vuxna autistiska kvinnan en person som det &auml;r sv&aring;rt att f&aring; grepp om. Hon &auml;r v&aring;r civilisations g&auml;ckande skugga. Om henne handlar den tankev&auml;ckande boken '<span class="retriever-hit focus">Autisterna'..."<br/><strong>Expressen</strong></span></p> <p>Varf&ouml;r skrev poeten Emily Dickinson dikter om havet utanatt n&aring;gonsin ha sett det, varf&ouml;r &auml;r Underlandet s&aring; fr&auml;mmandef&ouml;r Alice, varf&ouml;r spelar filmstj&auml;rnan Daryl Hannahs&aring; ofta robot eller sj&ouml;jungfru, vad menade filosofen SimoneWeil med &rdquo;att &auml;lska sig sj&auml;lv som en fr&auml;mling&rdquo; och varf&ouml;rtror tv-publiken att Greta Thunberg skojar?</p> <p><em>Autisterna - om kvinnor p&aring; spektrat</em> &auml;r en personlig ess&auml; om kvinnor med h&ouml;gfungerande autism. Boken unders&ouml;kerhur den autistiska kvinnan har tagit plats i kultur, myteroch verklighet. Vem &auml;r hon, vem har hon varit och varf&ouml;rhar hon varit osynlig s&aring; l&auml;nge?</p> <p>Den vuxna autistiska kvinnan &auml;r en person som v&aring;r tid &auml;nnu inte k&auml;nner. &Auml;nda fram till 1980-talet betraktadesautism som ett tillst&aring;nd reserverat f&ouml;r pojkar. I filmer ochtv-serier skildras den beg&aring;vade och socialt kantiga kvinnanfortfarande som en kopia av den manliga n&ouml;rden, medsamma intressen f&ouml;r datorspel, Rubiks kub och t&aring;gtidtabeller.</p> <p>&Auml;nd&aring; finns kvinnorna, och har alltid funnits, i alla samh&auml;llsklasser och kulturer. Med sin egen autismutredning som ram g&ouml;r Clara T&ouml;rnvallen resa bak&aring;t i tiden och ser sin och andras historiamed nya &ouml;gon.</p> <p><em> Autisterna</em>utspelar sig i mottagningsrum p&aring; neuropsykiatrin i Hags&auml;tra, ikulturhistorien och vid k&ouml;ksbordet hemma hos helt vanligaautistiska kvinnor. Det &auml;r en &ouml;gon&ouml;ppnande bok som ifr&aring;gas&auml;tterv&aring;r syn p&aring; normalitet och avvikelse och en gruppkvinnor som hittills varit osynliga i samh&auml;llet.</p>

<p><i>Rilkes hundar</i> är en ny skriftserie startad av Jan Arnald, Petra Gipp, Lukas Göthman, Ingemar Haag, Jan Holmgaard och Kamarade. Tanken är att hitta nya, oväntade, konstnärliga och kreativa sätt och arbeta med konst, litteratur och filosofi och att hitta nya utgångspunkter för ett gränsöverskridande tänkande kring estetiska frågor. Ambitionen är att varje volym i den nya skriftserien skall betraktas som resultatet av ett experiment. Inför arbetet med den första volymen har vi valt att utgå från Rilkes märkvärdiga icke-roman <i>Malte Laurids Brigge.</i> Den skildrar en ung man med författarambitioner som kommit till Paris, där han i utanförskap och fattigdom försöker förstå sig själv och tillvaron. Intrycken från den myllrande staden överväldigar honom och blandas med utförliga tillbakablickar på barndomen och livet på släktgodset Ulsgaard. Ständigt brister fästpunkterna för tillvaron och för den egna identiteten, som är försatt i ett tillstånd av oavbrutet sökande, i ett permanent tillstånd av desorientering. Både nuet och det förflutna framstår som fantasmagorier. Rilke tycks genom Malte skildra det moderna medvetandet genom ett fundamentalt existentiellt utanförskap. Malte uppfattar människor, platser och till om med den egna kroppen som någonting främmande, gåtfullt och åtkomligt. Känslan förstärks genom att allt levande från första raden i texten beledsagas av en dödsskugga. I Rilkes konstnärliga studie över människans existentiella villkor, ständigt på gränsen till desorientering, utanförskap, förfrämligande och död, erbjuder just hundarna märkligt nog en fixpunkt av trygghet, gemenskap och identitet genom berättelsen om Malte. Det är vår förhoppning att skriftserien skall kunna fungera som en sådan fixpunkt för läsaren i vårt eget tidevarv. Inte genom att förenkla och förklara, utan genom att experimentera, frilägga och problematisera.</p><p>Medverkande:  Dimen Abdulla, Christian Andersson, Jan Arnald, Iréne Berggren, Lars Blomqvist, Nadine Byrne, Thomas Elovsson, Aris Fioretos, Jens Fänge, Andreas Gedin, Petra Gipp, Lukas Göthman, Ingemar Haag, Maria Hall, Henning Hamilton, Malin Hederus, Jan Holmgaard, Ann Jäderlund, Johan Nobell, Linda Pedersen, Magnus af Petersens, Sofia Roberg, Felice Jackson Rova, Emanuel Röhss, Hassan Loo Sattarvandi och Fredrika Spindler.</p><p>Grafisk form: Kölqvist</p>