Svenska

<p><b>Vinnare av Augustpriset 2023</b> </p><p>"Enastående litteratur" Sydsvenskan </p><p>"Andrev Walden har skrivit en klassiker" Kulturnytt   </p><p>"En hårresande historia, formidabelt framförd jag skulle offra blod för hans formuleringskonst" Dala-Demokraten  </p><p>"En anmärkningsvärd prestation, Jävla karlar är en debut som bådar väldigt gott" SvD </p><p>"Walden imponerar stort med sitt omtänksamma berättande och unika filter mot verkligheten" GP</p><p>"Om det finns något som heter absolut litterärt gehör så har Andrev Walden det, för rakt igenom boken träffar han varenda ton rätt och det är något mycket ovanligt" BTJ "En liten fasetterad pärla" Borås Tidning</p><p>"Walden får både trivialiteter och vidrigheter att glimra" Aftonbladet </p><p>"En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren. Om något låter påhittat kan du vara säker på att det är sant."    </p><p>Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå.   </p><p>Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans. Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.</p>

<p>... det är början på en hejdlös, oemotståndlig historia med en rad särpräglade personligheter som lever efter mottot "Överrösta sorgen med livsglädje". Ingalill Mosander, Aftonbladet </p><p>Samtidsporträtten av den frenetiskt resultatinriktade maken Magnus och hans motsträviga fru är så träffsäkra att jag fnissar mig igenom första kapitlet ... Det är nionde boken av Emma Hamberg, och hon skriver bra, med stora doser humor och känsla för såväl miljöskildring och dialog. (Och ostar. Man blir väldigt sugen på ost.) Lotta Olsson, Dagens Nyheter</p><p>Alla människor kan tydligen delas in i färggrupper efter personlighetstyp numera. Min färggrupp är genomskinlig.   </p><p>Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för vad Agneta gör, tycker eller vill. </p><p>Hennes man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att din kropp är ditt tempel och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Nej, granatäppelkärnor och quinoa är det som gäller. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning.   </p><p>Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne.   </p><p>Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com   </p><p>Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja.    </p><p>Je m appelle Agneta är en roman om att våga kliva ur sig själv, om att inse att livet är kort och att vi borde dansa mer på borden. En roman där Emma Hambergs karaktäristiska livsglädje och människokärlek syns på varje sida.</p><p><i>Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är livsbejakande, upplyftande och fånga-dagen i praktiken. Agneta är trovärdig som genomskinlig mamma och fru, men kanske ännu mer är hon sakta förvandlas, får konturer och vågar ta plats. Maria Näslund, Göteborgs-Posten</i></p><p>...<i>härligt livsbejakande berättelse. Hoppas vi får träffa Agneta snart igen! Eva Åström, Expressen Söndag</i></p><p><i>Emma Hamberg skriver med udd, känsla och fin humor om att våga vara sann mot sig själv... Betyg: FFFFF Femina</i></p><p><i>Je m'appelle Agneta är en fantastiskt rolig, sorglig och rebellisk feelgoodroman om att ta kontrollen över sitt liv och våga vara den man är. Den är sprängfylld med värme, känslor och dråpliga dialoger. Kulturkrockarna och känslan av att hitta hem är underbart skildrade och romankaraktärerna så kärleksfullt tecknade i all sin mänsklighet att man inte kan annat än älska dem. ... en höjdare i sin genre. Helhetsbetyg: 5. Bibliotekstjänst</i></p>

<p>Simona Ahrnstedt är tillbaka med en svindlande kärlekshistoria i en dramatisk brytningstid. Året är 1884, moderna uppfinningar ser dagens ljus, en ny elit kliver fram och kvinnokampen är i sin linda. Den unga Alexandra Rosenkvist befinner sig långt hemifrån, förvisad efter en skandal som skakat societeten. Atle Falk, en man med mörkt förflutet, skickas för att hämta hem henne. På ytan har de inget gemensamt, men medan de färdas genom Sverige till sjöss, via tåg och på hästrygg får de se nya sidor av varandra och förbjudna känslor spirar. Hemma i Stockholm väntar Alexandras konservativa familj - och de har helt andra planer för henne. "Ett otänkbart öde" är en fristående del i den hyllade historiska romance-serien om slottet Wadenstierna.</p>

<p>Första delen i en ny serie - Hemligheternas ö. Ulrica bestämmer sig för att tillbringa två sommarveckor på den idylliska ön Ven, platsen som alltid rört upp så starka känslor hos hennes mor. Med sig har hon ett gammalt vykort som hon vet kopplar ihop henne med en mörk historia på ön, nu vill hon förstå hur. Mitt emot Ulricas stuga bor Bea, vars liv helt har stannat upp. När hon på radion hör en forskare prata om att alla människor bär på tretton hemligheter, fem så hemliga att vi aldrig berättar dem för någon, undrar hon över turisten på andra sidan vägen. Är hon verkligen här för naturens skull? För båda kvinnorna har livet nyligen skakats om, men en röst från det förflutna kanske kan leda dem in på nya vägar.</p>

<p>Moa Herngren, vars bok<em> Skilsmässan</em> nominerades till Årets bok 2021<em>, </em>är tillbaka med en mästerlig roman om relationers skörhet och om hur de människor vi borde känna allra bäst ibland kan kännas som totala främlingar.</p><p>Efter pappans död samlas de tre syskonen, Ullis, Andrea och Rasmus hemma i barndomshemmet. Det är mammas födelsedag och familjen som är kvar strävar efter att försöka hitta sina roller. Men det är lättare sagt än gjort.</p><p>Mellansystern Andrea kämpar nu med att komma in i den närhet mamma och hennes storasyster Ullis alltid har haft. Det verkar inte spela någon roll hur mycket hon anstränger sig, hon känner sig ändå utanför. Ulrika i sin tur ser en lillasyster som fått allt, varit pappans ögonsten och jämt får sin vilja igenom, men verkar trots det aldrig nöjd. Och hur har sladdisen Rasmus liv egentligen påverkats av att stå i skuggan av systrarnas kamp om uppmärksamhet och bekräftelse.</p><p>När det upptäcks att saker mystiskt försvunnit ur barndomshemmet ställs allt på ända. Tre vitt skilda barndomsupplevelser brakar samman. Men vem äger egentligen den rätta bilden av en barndom? Vilka händelser har man hållits utanför? Kan man alltid lita på sitt minne? Och vad är man egentligen skyldig sina syskon?</p>

<p>Det är tidigt 1990-tal. Unga Kiona lever med sina syskon och föräldrar på Manihiki i södra Stilla havet, en av världens mest isolerade atoller. Hon arbetar på familjens pärlfarm: fridyker, kontrollerar ostron och skördar svarta pärlor.</p><p>En morgon fastnar en stor segelbåt på revet. På däck ligger en svårt skadad man. Han är svensk och heter Erik.</p><p>Så börjar en hisnande historia som sträcker sig över ett halvt årtionde och fyra världsdelar. Den ställer frågor om människors sökande efter mening och sammanhang, priset för världsekonomin, och vad vi egentligen är beredda att göra för dem vi älskar.</p><p><i><b>Pärlfarmen </b></i>är en storslagen berättelse om kärlek och pengar, våld och ensamhet, bildning och tro.</p><p><i><b>  Liza Marklund berättar Kionas historia med självklar auktoritet och i första person, ett lyckat val. Livet på ön, svenskens återhämtning, sepa­rationer, dödsfall och andra katastrofer allt berättar hon i samma, skenbart sakligt registrerande ton där bara nyanser skiljer djup sorg från vardagstristess, kärlekslycka från likgiltighet. Det är andlöst skickligt gestaltat. Lotta Olsson, Dagens Nyheter</b></i></p><p><i><b> </b><b> Storslagen böljande roman om kärlek, skuld och längtan som rör sig över kontinenterna ... Thriller och kärlekshistoria som, om det finns någon rättvisa, borde bli internationell bestseller ... Över 500 sidor som inte går att lägga ifrån sig och tar slut alldeles för fort. Kerstin Särneö, Tara</b></i></p><p><i><b> </b></i><i><b>Deckardrottningar finns i överflöd, men inte många kan skriva storslagna äventyrsberättelser med ingredienser som våld, kärlek och pengar, där också djupare frågor kring tro och meningen med livet inbegrips. Av Pärlfarmen är jag med andra ord mycket imponerad. Solveig Nordmark, NSD</b></i></p>

<p><b><i>"trollbindande berättelse om invånarna i byn Stjärnhov i Sörmland ... Drömmar kommer till liv och hoppets stjärna lyser klar." BTJ Helhetsbetyg: 4.</i></b> </p><p><b>Mer till salu på sörmländska landsbygden </b>  </p><p>I den lilla orten Stjärnhov finns en butik med begagnade bröllopsklänningar. Den drivs av Jeanette, 35 år och singel, och nej det dyker inte direkt upp några singelkillar där. På en middag hos en vän träffar hon däremot David. Han är allt hon drömt om, men verkar ha varit med om något förfärligt. Kanske kan hon få honom att glömma det en stund?   </p><p>Förutom butiken är det mormor Karin som håller Jeanette i Stjärnhov. Karin är dement och Jeanette besöker henne två gånger i veckan. En dag börjar mormor prata om en Gilda hon aldrig nämnt förut. Det måste ju vara Gilda Ström, som gick bort i våras, men hur kände de två varandra?   </p><p>Hösten 1957 har Karin just börjat arbeta på glassfabriken i Flen och inkvarterat sig hos sin faster Anita i Stjärnhov. En morgon när hon väntar på tåget går hon till stationskiosken och där träffar hon Gilda. Det är inte det att Gilda är någon filmstjärna, bara en vanlig tjej i en kiosklucka, och ändå är hon det vackraste Karin sett.   </p><p><b><i>Bröllop till salu </i></b>är den fristående uppföljaren till <i>Drömmar till salu</i>, där vi mötte Jeanette och Gilda som hastigast. Det är en berättelse om hopp som överlever allt, om drömmar om kärlek i en butik full av bröllopsklänningar och att träffa sin själs like och tvingas hålla det hemligt.  </p>