Svenska

Doktor Glas förälskar sig i en av sina patienter, den unga Helga. Hon är olyckligt gift med den motbjudande pastor Gregorius, och ber Glas att hjälpa henne. Till slut ser han bara en lösning. Men har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?<br/><br/>Författare: Hjalmar Söderberg Dramatisering/Bearbetning: Allan Edwall Regi: Krister Henriksson och Peder Bjurman Skådespelare: Krister Henriksson

Utvalda pärlor ur Radioprogrammet Dagens Dikt.<br/><br/>Skivan innehåller 34 dikter i uppläsning av kända skådespelare som tex. Lena Granhagen, Per Oscarsson, Anita Björk, Lena Nyman, Per Myrberg, Gunvor Pontén mfl.

Om att växa upp med en ensamstående pappa, om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall. Författare: Åsa Linderborg Dramatisering/Bearbetning: Pia Gradvall Redi: Peter Schildt Musik: Anders Melander Skådespelare: Angela Kovacs, Leif Andrée, Pia Johansson, Bertil Norström, Margreth Weivers, Annika Hallin, Lena T Hansson, Pontus Gustafsson, Jonas Falck, Peter Schildt och Maja Johansson, Alice Luthander Zackarias Nilsson

"Östersjöar, min enda verkligt långa dikt, växte fram de första åren på 1970-talet. Jag hade länge längtat efter att få breda ut mig, att skriva något som styrdes av spontana associationer inom en vid ram. Jag sökte efter ett tema som tillät detta och som uppmuntrade till utflykter och vitt skilda perspektiv. Att temat blev Östersjön är egentligen ganska naturligt med tanke på min biografi. Min mammas sjukdom och död i slutet av 60-talet aktualiserade mina morföräldrars liv. En resa till Estland och Lettland 1970 är också en viktig bakgrund till dikten. Ett nyckelord i dikten är 'gräns'. Östersjön var då en betydligt obönhörligare gräns än nu. Men Östersjön är också en kommunikationsväg. 'Libau' i avsnitt I är samma stad som 'Liepãja' i avsnitt IV. Dikten är geografisk, historisk, politisk och introspektiv. Den innehåller autentiskt stoff. Det som låter dokumentariskt i den är verkligen dokumentariskt. Det som håller ihop alltsammans är min personliga röst, mitt eget tonfall. För mig hör de sex avsnitten ihop och jag välkomnar tillfället att få presentera dikten i dess helhet." /Tomas Tranströmer 1990

Huvudpersonen Kleo är besatt av Egyptens historia. Hon är en tuff tjej. Annorlunda. Det retar skolans värsting, Nettan. Hon kallar Kleo för svartskalle. Under ett studiebesök på Medelhavsmuseet låser hon in Kleo i mumiekammaren. Där i mörkret händer det oväntade: mumien vaknar... Skådisar: Matilda Kittel, Simon Norrthon, Gunilla Nyroos, Gerhard Hoberstorfer med flera.

Jag har ett flygfotografi av kärleken är den senaste av Kristina Lugns pjäser. Den hade premiär 2006 på Teater Brunnsgatan Fyra. Den fick översvallande recensioner av bland andra Bo Ingvar Kollberg i Upsala Nya Tidning där han konstaterade att "det har blivit en rolig föreställning med flödande humor och hög tröstfaktor. Förutom den många gånger lättsamma men inte lättviktiga texten är tonträffarna hos skådespelarna lika exakta som följsamma".<br/><br/> Eldhagen och Solveig, som ibland får känna konkurrens från sin inte närvarande namne Solveig Fuskmocka, utgör de enda rollerna i pjäsen. De har alla anknytning till Ekebyskolan i Upplands Väsby. Solveig, som fått slut på bensinen ringer av en tillfällighet på hos Eldhagen, som hon kände under sin tid i skolan...<br/><br/> Kristina Lugn driver Teater Brunnsgatan Fyra. Hon har författat diktsamlingar och teaterpjäser.

Jag ville pröva att komponera något med text och när jag funderade på vilken jag skulle använda, kom jag ihåg en recension av Ann Jäderlunds dikter. I den fanns textavsnitt citerade som gjorde ett starkt intryck på mig. Jag tog kontakt med Ann och hon tyckte det var en spännande ide´ så jag började arbeta. Köpte en bok och läste texterna noga, lät mig glida in i ett tillstånd. Väntade och kände efter. Gradvis växte det fram bilder, former, strukturer och så småningom började det konkreta komponerandet växa fram i form av noter. Här är nu det klingande slutresultatet och jag är extra glad åt att Ann Jäderlund själv läser sina texter. Det ger en extra dimension åt lyssnandet. /Staffan Odenhall