Svenska

Sångernas Sång - En Mästares Dikt Om Kärleken [Bok / Danskt band]

Den här boken är ett försök att läsa en av urtidens profeter, inte bara i den tid som var hans men också i den otyglade och komplexa tid som är vår. Jeremias liv är som ett rop i natten. Det är i detta ihållande mörker som profetens liv och våra möts. Han är den broder som står på vår sida. Hans poesi är livfull, personligt särpräglad och rymmer stor konkretion. Den är ett rop som stiger ur vårt betryck. Jeremia lär oss att läsa poesi som bön och bön som poesi. Under läsningen och bönen kan det visa sig att alla de sekler som ligger mellan oss och Jeremia blir upplösta. Och vi samtida med profeten från Anatot.

Vad händer egentligen, teologiskt, när en gudstjänstfirare slår sig ned i kyrkbänken på söndagsförmiddagen? Det finns knappt någon teologiskt forskning med fokus på dessa vanliga personers gudstjänstliv. Genom att se närmare på vad gudstjänstfirare faktiskt ägnar sig åt när de firar gudstjänst framträder i denna bok en gudstjänstteologi som är relationell, levande och i rörelse.<div><p>Forskningsstudien bygger på ett rikt fältstudiematerial från två församlingars gudstjänstliv i Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Detta material analyseras med praktikteorier samt teologiska teorier om kroppsligt kunnande, språklig artikulerande och visdom. Resultatet bidrar till en fördjupad kunskap om och ökat intresse för gudstjänstfirarnas liturgiska praktiker och deras teologi.</p><p>Kyrkbänksteologi är en avhandlig i praktiskt teologi, framlagd vid Enskida Högskolan Stockholm.</p></div>

Reformationen i Sverige var en kulturrevolution som genomfördes gradvis och mot folkflertalets önskan, en kulturrevolution i bemärkelsen att många centrala aspekter i tidigare generationers liv förändrades i grunden. Bokens titel Doften av rykande vekar antyder att det som tilldrog sig fick vittgående konsekvenser: gillenas, klostrens och den äldre vardagsfromhetens lågor släcktes. Det sinnliga och kroppsliga trängdes undan till förmån för en mer abstrakt religiös tro. Pilgrimsvandringar blev olagliga och utbildningsväsendet nedprioriterades. Hur upplevde folket i socknar och städer allt det nya? Men lågan slocknade inte för alltid. Mycket av det som då förbjöds ses i dag som något självklart över hela kristenheten, varför det är motiverat att tala om en »katolsk återkomst« i vår tid.

De flesta böcker som skrivits under historiens gång har försvunnit i glömskans djup. Deras tid blev kort. Men det finns undantag. Några förtjänar att kallas »klassiker«. De ingår i vår kulturs kollektiva minne, men läses ändå sällan. Andra åter läses regelbundet och läsaren gör ständigt nya upptäckter. Till denna andra kategori hör Den Helige Benedictus Regel, en klosterregel som tillkom på 500-talet. Boken har spelat en märklig roll, särskilt i västerlandets andliga och allmänna historia. Någon har kallat den en »arkitekt« för den europeiska kulturen. Benedictus är, tillsammans med bl.a. den heliga Birgitta, »Europas skyddspatron«. Generationer av munkar och nunnor har haft och har regeln som vägvisare, men den läses också av många som inte själva lever i kloster. Regeln har använts på kurser för entreprenörer och företagare. Den har inspirerat politiker och påverkat författningar. När den anglikanska kyrkans förre ärkebiskop, Rowan Williams, vid ett tillfälle talade om hur nationerna i den Europeiska Unionen ska kunna leva tillsammans, utgick han från Benedictus klosterregel. På svenska utgavs regeln första gången 1991, följd av en andra upplaga 2008. Benedictus regel visar sig rymma vägledning i en rad mänskliga grundfrågor. Hur tar den enskilde sitt ansvar, utan att bryta sönder enheten? Kan en yttre ordning bidra till inre frid? Hur kan disciplin föda glädje? Kan man hantera sina dagliga verktyg som »heliga altarkärl«? Är lydnad ett hinder för frihet? Vad är hemligheten med att ta emot gäster? Denna kommentar till Benedictus Regel, den första på svenska, berättar om hur människor läst och läst om en 1500 år gammal text. Regeln visar sig vara mer än »regler«. Själv säger Benedictus att för den som följer regelns väg »vidgar sig hjärtat«.Författaren är katolsk präst och lever som benediktinmunk i Den Helige Benedictus Kloster i Mariavall på Österlen.

<p><i>När jag hör ordet naturlig så osäkrar jag min revolver! </i> Det har blivit valspråket för akademiker som betraktar kroppens natur som ett kulturellt skådespel eller en föråldrad livsform. Queer­filosofer och transhumanister drömmer om ett liv utan den egensinniga och känslofyllda kroppen. Idén om en naturlig kropp är för dem och många andra samtidsdebattörer bara en förlegad och farlig fördom.</p><p>Genom att tillbringa livet med dataspel och på sociala medier försöker miljoner människor i detta nu lämna sina kroppar bakom sig. Men kroppen blir man inte kvitt så lätt. Den är i själva verket smärtsamt närvarande på nätet där beroenden frodas och empatin går förlorad. Vi har förlorat kontrollen över våra känslor och vantrivs i den digitala kulturen.</p><p>Boken tar sig an uppdraget att definiera och försvara det naturliga som livsideal genom undersökningar av fenomen som könsidentitet, sexualitet, kronisk smärta, utmattningssyndrom, dataspelsberoende, sociala medier och förändringar av människan på medicinsk väg. Slutsatsen är att vi behöver en uppdaterad version av det naturliga för att orientera oss i tillvaron. Det naturliga rymmer inte bara vår biologi utan också känslan av det äkta och egna.</p><p></p><p>Fredrik Svenaeus är filosof och professor vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola. Hans två senaste böcker är <i>Homo patologicus: medicinska diagnoser i vår tid</i> (Tanke­kraft 2013) och <i>Phenomenological Bioethics: Medical Technologies, Human Suffering, and the Meaning of Being Alive</i> (Rout­ledge 2017).</p>

<p><b>Existentialismen är en humanism </b>är en populär startpunkt för att närma sig och diskutera existentialistiskt tänkande. Här återfinns resonemangen om friheten, valet och ångesten som människans existentiella livsvillkor, vilket sammanfattas i <b>Jean-Paul Sartre</b>s välbekanta devis: "existensen föregår essensen". </p><p><b>Existentialismen är en humanism </b>är den omtalade föreläsning som <b>Jean-Paul Sartre </b>höll i Paris den 29 oktober 1945, strax efter Frankrikes befrielse. Den "fångade en generations fantasi", med filosofen Thomas Baldwins ord. Sartre understryker här att existentialismen är en handlingens filosofi, en hållning där vi måste ta ansvar och definiera oss själva en filosofi som således är djupt optimistisk och befriande, till skillnad från dess kritikers utmålande av den som demoraliserande och pessimistisk. </p><p>Här presenteras <b>Existentialismen är en humanism </b>i nyöversättning av Hans Johansson, jämte en introduktion av Arlette Elkaim-Sartre.</p>