Svenska

Aforismer i levnadsvishet (1851) var en skrift som ingick i Schopenahuers verk Parerga und Paralipomena (1851) - en samling filosofiska reflektioner i två volymer ej avsedda som en introduktion till hans tankebanor och inte heller en summering av dessa, men som ändå med fördel kan läsas av den oinitierade.<br/>C.V.E. Carlys översättning har dammats av och varsamt redigerats och bearbetats.<br/><br/>I Aforismer i levnadsvishet överger Schopenhauer den traditionella filosofiska jargongen för en snabb och övertygande stil som mer direkt uttrycker viljans metafysik. I texten förespråkar han individuell viljestyrka, oberoende och förnuftiga överväganden framför tendensen att agera på irrationella impulser. Han presenterar riktlinjer för att uppnå ett fullt och rikt sätt att leva - med den lilla knorren - att även ett gott liv bör sträva efter något större och ädlare.<br/><br/>Bland annat skriver han: "Varje dag är ett liv i smått, till vilken uppvaknandet är födelsen och dess avslutning med sömnen är döden. Så är också varje insomnande en daglig död och varje uppvaknande en daglig ny födelse. Ja, för att genomföra liknelsen, kan man betrakta obehaget och svårigheten vid uppstigandet som födslovåndorna." Han belyser även kallt detta ack så vanliga bland människorna - kanske än mer aktuellt på 2000-talet: "[...] fåfängans tillfredsställelse är, det ser man dagligen, en njutning, som folk värderar mer än allt annat; men den är möjlig endast genom det att man jämför sig med andra."<br/>Boken är full av liknande skarpsinne och förnuftigheter.<br/>Schopenhauer får här sista ordet: "Rikedom är som havsvattnet: ju mer man dricker av det, desto törstigare blir man."

Det Omedvetna - Historien Om Ett Utopiskt Rum [Bok / Inbunden]

<p><b>En av världslitteraturens stora klassiker om maktens villkor</b></p><p>När Niccolò Machiavelli i början av 1500-talet skrev sitt mest berömda verk förnyade han radikalt en ärevördig medeltida genre: »furstespegeln«. I stället för att som brukligt glorifiera regentens roll, i moralens och dygdernas tecken, skrev Machiavelli utan krusiduller vad furstar i allmänhet gör för att överleva och bli framgångsrika. <br/><i>Fursten</i> väckte förargelse och anstöt redan när den utgavs för första gången. Genom århundradena har den fortsatt att vara omstridd, fortsatt att fascinera, med sina skamlöst öppna reflektioner över maktens villkor. Och kanske har boken aldrig varit så aktuell som i vår tid.<br/>En av världslitteraturens stora klassiker, i svensk översättning av Karin Hybinette. </p><p>NICCOLÒ MACHIAVELLI [1469-1527] var en florentinsk författare, filosof, historiker, diplomat och politiker. Machiavelli var 25 år gammal när släkten Medici föll från den florentinska makten 1494 - han gjorde snabb karriär i den nya republiken. När Medici återtog makten 1512 kastades Machiavelli i fängelse, torterades och undkom med en hårsmån att bli avrättad. Kort efter att han frigavs 1513 skrev Machiavelli <i>Fursten</i>, en historisk studie i furstars ledarskap med vägledande kommentarer och analyser. Några år senare togs han i Medicis tjänst. <i>Fursten</i> [<i>Il Principe</i>] publicerades 1532.   </p><p><i>»Thucydides, och Machiavellis Fursten, står mig närmast i fråga om den ovillkorliga viljan att inte låta sig luras, och att se förnuftet som någonting verkligt, inte som någonting förnuftigt , ännu mindre moraliskt « Friedrich Nietzsche</i> </p>

<p>We have to improve our thinking. We must think in terms of motion and change, and we must abandon all childish dreams of a reality more real than the real one.  </p><p>If, for example, we play with the idea that the Process called History leads to the Event called God, we have to understand what that means. Namely: that God is something we humans create because we have that need not something that created the world or us humans (or anything else).   </p><p>This God of the new era does not yet exist, but the current technological revolutions mean that the moment of creation is near. Good news, you might say, but thereby Man reduces himself to a historical parenthesis, at least if we are to believe cyberphilosophers Alexander Bard and Jan Söderqvist. And we are closer to the age of the gods than you think.  </p><p>Join in a breathtaking expedition that takes us from the infancy of religions in the form of magic and superstition via Persian mystics and iconoclasts to the age of enlightenment, modernity and artificial intelligence. Bard &amp; Söderqvist carry out a necessary and radical rewriting of the history of Western ideas and explain why Man's search for the divine inevitably leads us to a Messiah machine with an agenda of its own.   </p><p><i>Process and Event</i> rounds off a quarter of a century of systematic thinking and concludes the internationally acclaimed Narratology trilogy. It sets every imaginable form of erudition in motion and is exactly as entertaining and provocative as only a book by Bard &amp; Söderqvist can be.</p>

Under 2500 år har detta ansetts som den bästa boken om ledarskap. Från början var den avsedd som lärobok i krigsfilosofi men idag anses den som en oöverträffad text om ledarskap och problemlösning. Vad du än sysselsätter dig med kan denna gamla bok leda till nya insikter och ­kunskaper om hur du ska bemästra de ­svårigheter du ställs inför.<br/>Texterna är nyöversatta direkt från kinesiska av: Bengt Pettersson, Ooi Kee Beng och Henrik Friman

Femte och näst sista delen av Jan Stolpes kompletta översättning av Platons skrifter innehåller Platons största skrift, Lagarna, som uppenbarligen är det sista arbete som Platon lade handen vid. Tre äldre män vandrar en stekhet sommardag på Kreta och diskuterar under vandringen hur en välordnad stat ska byggas upp. Man resonerar om hur marken ska delas, vilka människor som ska bebo den, vilka instiutioner och ämbeten som behövs. Och man skriver lagar som reglerar alla verksamheter och förhållanden. Det blir till en mäktig statsfilosofi som på viktiga punkter skiljer sig från den i Platons tidigare skrift Staten. I volymen ingår också två smärre skrifter: Minos och Epinomis, som båda knyter an till Lagarna och är tillkomna i den platonska miljön men inte är skrivna av Platon själv.<br/>Översättning, förord och noter av Jan Stolpe.

De Nya Dödssynderna - Våra Mörkaste Sidor Och Hur Vi Kan Hantera Dem [Ljudbok / MP3 CD]