Svenska

Hans Hatwigs livs historia delad med John-Henry Sager, svensk stormrik släkting till Nazitysklands Hermann Göring.<br><br><br/><br/>DEN ABSURDA MEN SANNA OCH AVSLÖJANDE BERÄTTELSEN fortsätter nu i del 2 om hur den äldre och förmögne John-Henry Sager tillsammans med den unge tidningsredaktören Hatwig upplever en besynnerlig överklass-safari kantad av bisarra och hotfulla händelser. Handlingen fortsätte

Hans Hatwigs livs historia delad med John-Henry Sager, svensk stormrik släkting till Nazitysklands Hermann Göring.<br><br><br/><br/>EN HELT ABSURD, SANN OCH MYCKET MAGSTARK HISTORIA i två delar om Stockholms rikaste man, excentrikern John-Henry Sager och hans unge tyske skyddsling Hans Hatwig, på en burlesk överklass-safari i 60-, 70- och 80-talets Sverige.<br><br><br/><i>Innehåller avslöjanden som förf

Vem är egentligen Ellen Key? Vilken är hennes roll och position i Sveriges moderna intellektuella historia? Hon har ofta demoniserats och avfärdats som biologist, som särtänkare och som konservativ. Men stämmer denna bild? I OM kärlek anlägger Claudia Lindén ett modernt feministiskt och genusteoretiskt perspektiv på Key och hennes författarskap. I denna nya belysning framträder hennes gärning i en annan dager. Utifrån en kritik mot distinktionen särart och likhet som analysmodell visas hur en läsning av Keys texter pekar bortom denna dikotomi.

<p>Åren 1883 1885 gjorde den svenska ångfregatten Vanadis en världomsegling. Med ombord fanns arkeologen och etnografen Hjalmar Stolpe i sällskap med den unge fotografen Oscar Ekholm. Tillsammans dokumenterade de människor och samhällen från Sydamerikas kuster till Stilla havets övärld. </p><p>Oscar Ekholm blev en av den unga fotokonstens första världsresenärer, men är idag nästan helt bortglömd. Här visas för första gången ett rikt urval av Ekholms nästan 700 unika fotografier från expeditionen. I en målande skildring får vi också uppleva livet ombord på Vanadis med generösa utdrag ur Hjalmar Stolpes brev och artiklar. </p><p>Trots tidens koloniala imperialism och sociala klyftor berättar bilderna och texterna också om mänsklig värme, nyfikenhet och humanism i mötet mellan människor från olika kontinenter.</p><p>"'Expedition Vanadis' är inte bara ett praktverk utan också en lärobok om kolonialism och sociala strukturer. Den ger verkligen perspektiv på vår tid." Lotta Jonson, Dagens Nyheter.</p><p></p>

<p>Eric von Rosen (1879 1948) var den mytomspunne greven på Rockelstad slott i Sörmland, känd för sin samtid som forskningsresande och folkbildare. Han var äventyraren som ledde expeditioner i Sydamerika och Afrika och tidvis var han en av Sveriges mest sålda författare och hans föredrag drog fulla hus.  </p><p>Men för vår samtid framstår Eric von Rosen som en gåtfull person och hans eftermäle överskuggas av ett ideologiskt vägval. Han uppvisade uttalade sympatier för 1930-talets Hitlertyskland och hade en nära relation till sin svåger Hermann Göring. Nu tecknas för första gången en fullödig bild av människan bakom fasaden. Ur skuggornas glömska framträder en mångsidig personlighet som gjorde avtryck på flera områden: som etnograf, fotograf, samlare, kulturmecenat, godsägare och en tidig värnare av naturen.  </p><p>Genom brev, dagböcker och en historisk bildskatt stiger vi in i en förgången värld befolkad av några av Sveriges ledande adelsfamiljer och kulturpersonligheter. Vi möter bland andra Sven Hedin, Tyra Kleen, Erland Nordenskiöld, Evert Taube och Emil Zilliacus, alla med en särskild relation till greven på Rockelstad. Stort utrymme får även hustrun Mary, född Fock, och deras långa äktenskap som inrymde både passion och brutna löften.  </p><p>Biografin ger också ny kunskap om von Rosens kontakter till det nazistiska Tyskland en mer invecklad historia än vad som tidigare varit känt.  </p><p>Boken har ett förord av Svante Nordin.</p>

<p>Sofie Lakmaker föll först för män, sedan för kvinnor, och har nyligen gått med i en samtalsgrupp för transgenderpersoner. Hon har fått nog av sådant som är snedvridet.</p><p>I <i>Min sexualitets historia</i> dekonstrueras genom en mästerlig prosa en människas erfarenheter av att hantera förlust och förälskelse. En okonventionellt berättad roman, mer vågad skriven än vad Frenkie de Jong spelar fotboll. Om det geni Lakmaker är, var eller borde ha varit.</p><p>Tobi Lakmaker är född 1994 och var en gång i tiden en musa, därefter lesbisk fundamentalist. Han har studerat ryska, filosofi och litteraturvetenskap och varit krönikör för <i>De groenne Amsterdammer</i> och <i>Linda</i>.</p><p>2021 utkom hans debutbok på förlaget Das Mag. Den nominerades till ett flertal nederländska litteraturpriser och blev en av det årets mest sålda romaner. Här i svensk tolkning av Joakim Sundström.</p>

Karlstadliv med utblickar mot världen Ögonblick som jag minns dem Widqvist filosoferar kring Karlstads karaktär med stadspolitiska förtecken och hans texter gör nedslag i den personliga historien från 1970-talet fram till våra dagar. "68"-rörelsen har i stort och smått haft inflytande på Widqvist's liv och leverne. Hans politiska resa lyfts fram. Vi får också ta del av ögonblick av hans möten och händelser med människorna i Karlstad och de delar av staden som han rör sig i. Karlstadlivet vidgas när Widqvist tar sig ut i världen och betraktar människornas omständigheter i andra kulturer. Stilsorterna blandas i Widqvists skrivande då skönlitterära ansatser samsas med sakprosa. Med stöd av dagböcker och anteckningar pendlar den språkliga framställningen mellan dåtid och nutid, liksom då händelserna utspelade sig. Boken är rikt illustrerad. Förhoppningsvis väcker mina personliga episodiska minnesrader också andras minnen till liv och på så sätt vidgat det individuella till att bidra till vårt kollektiva minne. Vi, som levt i detta tidevarv, vår tidsandas kultur men vars personliga öden inte hamnat i arkivens minnesbank, är likväl avgörande för upprätthållande av vår gemensamma kulturella identitet och mångförgrenade historia. När jag skrivit dessa rader om delar av mitt Karlstadliv och några resor ut i världen handlar det i hög grad om att göra nedslag i vårt politiskt kulturella samhälle som haft någon form av betydelse både i smått och stort, parat med försöken att förstå mig själv utifrån enskilda händelser i mitt liv. Valet av dessa till syns spretiga episoder är ju inte neutralt utan stödjer något om mig själv som jag inte är helt klar över. Frågan är i vilken utsträckning mitt minne har påverkats av en förutbestämd självbild, som då medvetet eller omedvetet blir bekräftad av mina val av minnen. På sätt och vis har mina minnen hämtats fram någonstans ifrån, men det har för mig mer tett sig som att min livssituation och tankar idag lett mig mot något som inte varit självklart på förhand givet. Jag har funnit de minnen jag trott inte bara har betydelse för mig själv utan också för andra som levt under samma tidsperiod som jag själv. Mitt eget "förråd" av minnen är nog inte i en särskild låda i huvudet. Jag tror inte att det är ett slags lager där allt finns på hög varifrån jag har hämtat det jag idag erinrar mig. Jag uppfattar det snarare som en vandring fram och tillbaka mellan nuet och mina lösa anteckningar, brevkorrespondens, fotografier, tidningsartiklar och mentala känslomässiga stämningar från mitt eget då, där mycket är glömt, förbisett eller av olika skäl medvetet utelämnat. Inledningsvis hade jag inte tänkt att beröra mina relationer till de kvinnor som jag levt med och som berört mig starkt, ej heller mina barn. Men efterhand kändes det märkligt att inte säga något om människorna som inte bara varit delar av mitt liv, utan varit mitt liv. Relationer så skilda, men likväl så kära Samtidigt har det varit viktigt för mig att inte göra mig skyldig till överträdelser gällande deras personliga integritet, att inte utelämna älskade personer. De har ju sina egna livsberättelser. Så när jag i korta episoder eller tankar om våra liv tillsammans tecknat ned mina rader, har jag haft som ledstjärna att skriva så lite som möjligt, men ändå säga något om mitt "oss" och då blir de ringa orden förhoppningsvis inte uttryck för ringa känslor. "68":ans politiska resa har lyfts fram och dominerar denna skildring men livet har varit så mycket mer...vilket i denna framställning bara har kunnat anas