Svenska

»Bröderna Strugatskij -- det är mäktig, begåvad litteratur på riktigt. Levande klassiker i ordets rätta bemärkelse. De är galaktiska stjärnor av samma storleksordning som en Ray Bradbury eller en Kurt Vonnegut, tro mig. Ni har bara inte kunnat se dem ordentligt hos er på det västra halvklotet.« Dmitrij Gluchovskij   <br/><br/>År 2157. Ungkommunisten och rymdutforskaren Maxim Kammerer kraschlandar och blir strandsatt på en okänd planet som visar sig vara bebodd av humanoider. Han inleder genast en första kontakt och blir snart indragen i planeten Sarakshs primitiva livsföring och obegripliga politiska konflikter, som står i bjärt kontrast till Jorden där det klasslösa samhället har förverkligats och alla lever i harmoni. En dag bestämmer han sig för att omkullkasta den rådande ordningen... <br/><br/>»Den bebodda ön« av Arkadij och Boris Strugatskij från 1969/71 är en av de mest inflytelserika science fiction-romanerna från sovjettiden och har en särskild plats inom rysk litteraturhistoria med sin dystopiska och filosofiska skildring av individens kamp mot totalitära system och sina reflektioner om maktmissbruk, fri vilja och ideologisk manipulation. Romanen har inte tidigare översatts till svenska.  <br/><br/>Efterord Boris Strugatskij

Drakarnas tid <br/><br/>300 år före Game of Thrones landsteg Aegon I i Västeros. Med sina systrar vid sin sida besegrade han de sju konungarikena och inledde drakarnas styre. Genom storslagna strider och politiska maktspel försvarade huset Targaryen sin tron och styrde världen med järnhand.   Det här är deras berättelse.    <br/><br/>I Eld &amp; Blod (Del II) skildrar den bästsäljande författaren George R.R. Martin den mest fängslande dynastin i Västeros: draklorderna Targaryen. Som kända från succéserien Game of Thrones berättas nu deras historia, från erövrandet av de sju konungarikena till upptakten till det ödesdigra Drakarnas dans. 

<b>Drakarnas tid</b> <br/><br/>300 år före Game of Thrones landsteg Aegon I i Västeros. Med sina systrar vid sin sida besegrade han de sju konungarikena och inledde drakarnas styre. Genom storslagna strider och politiska maktspel försvarade huset Targaryen sin tron och styrde världen med järnhand.  <br/><br/>Det här är deras berättelse.   <br/><br/>I <i>Eld &amp; Blod Historien om huset Targaryen (Del I)</i> skildrar den bästsäljande författaren George R.R. Martin den mest fängslande dynastin i Västeros: draklorderna Targaryen. Som kända från succéserien <i>Game of Thrones</i> berättas nu deras historia, från erövrandet av de sju konungarikena till upptakten till det ödesdigra Drakarnas dans. Vackert illustrerad av Doug Wheatley.

BARA HAN KAN RÄDDA VÄRLDEN   <br/><br/>Ryland är ensam överlevande på det sista desperata uppdraget att försöka rädda jorden, om han misslyckas innebär det slutet för mänskligheten.  <br/><br/>Men det vet inte Ryland, för han vet ingenting. Inte ens vem han själv är. <br/><br/>Miljontals mil hemifrån, med endast två döda astronauter som medpassagerare, inser Ryland att han måste rädda sig själv, för att kunna rädda världen. Men först måste han ta reda på vem, eller kanske snarare vad, det är som plötsligt gör honom sällskap     <br/><br/><i><b>UPPDRAG HAIL MARY</b></i> handlar, liksom <i>The Martian</i>, om en övergiven rymdhjälte och den vetenskapliga humorns uppfinningsrikedom. Det är en sylvass, smart och dystopisk rymdskildring som bjuder på underhållande problemlösning och häpnadsväckande förveckningar som tar oss långt bortom vår vildaste fantasi.    <br/><br/>Barack Obama har tipsat om boken tillika Bill Gates, som sagt: <i>Även om du inte är ett stort sci-fi-fan är </i>Uppdrag Hail Mary<i> verkligen underhållande.</i> <br/><br/><b>ANDY WEIR</b> är rymndnörden som fick sitt första programmerjobb vid femton års ålder. Han släppte sin debutroman, <i>The Martian</i>, ungefär samtidigt som vatten upptäcktes på mars och boken gick raka vägen upp till en förstaplacering på <i>New York Times</i>. Efter att ha sålt mer än 3 miljoner böcker runt om världen, varav närmare 50 000 exemplar bara i Sverige, har  förväntningarna på <i>Uppdrag Hail Mary</i> varit höga, och infriats. Hans nya berättelse om en ensam hjälte som tvingas förlita sig på sin egen intelligens för att överleva har hyllats av både kritikerkår och läsare världen över. <br/><br/><i>Din inre rymdnörd kommer att vara fnittrigt glad från första till sista sidan</i>.  <b>Amelia</b><br/><br/><b><i></i></b><i>En perfekt blandning av sci-fi och fantasy.</i> <b>Smålandsposten</b><br/><br/><i>Det som gjort mig mest intresserad av fysik sedan skolan är när jag denna sommar var fast i boken</i> Uppdrag Hail Mary. <b>Dagens Industri, Jan Gradvall</b><br/><br/><i>För alla som är nyfikna på vetenskap är detta storslagna rymdepos ett måste.</i> <b>Tidningen Ångermanland</b><br/><br/><i>Det är kittlande när hela jordens överlevnad står på spel, och vi befinner oss långt längre bort än på en välbekant grannplanet. Weirs kärlek till naturvetenskapen är påtaglig och bidrar även här med en detaljrikedom som ger berättelsen trovärdighet.</i> <b>Bibliotekstjänst</b>

Det var en gång en kvinna som lyckades fly sin styvmoders blodiga källare <br/><br/>När klockan slår midnatt för prinsens årliga vinterbal står Ella i utkanten av Mörkerskogen. All magi inom henne är försvunnen och det enda hon har kvar är en ensam glassko och de slitna trasorna på kroppen. I samma stund bestämmer hon sig för att finna en önskestjärna för att få tillbaka den magi hon förlorat. <br/><br/>På resan möter hon Lumi, en medlare djurviskare som slår följe med Ella. Med hjälp av djuren nås de av ryktet om en önskestjärna i närheten av kungafamiljens vinterslott, men i Mörkerskogen finns värre saker än prinsar och önskestjärnor att oroa sig för. <br/><br/>Under resan tvingas Ella att klara sig utan magi även när det handlar om liv och död. Och när Lumi utmanar Ella på sätt hon aldrig tidigare varit med om börjar Ella ifrågasätta allt. Varför blev hon av med sin magi? Ligger styvmodern bakom trolovningen mellan styvsystern och prinsen? Och vad är Ella villig att ge upp för kärleken?   <br/><br/><br/><br/><i>Önskestjärnor av glas</i> av Olivia Reimhagen är en magisk re-telling av Askungen med nyckfulla stjärnor, mord och oväntad kärlek, i en värld där sagor får liv med en gotisk tvist. Det är andra delen i den fristående serien<i> Skymningssagor</i>.

Människor har förutspått jordens undergång i alla tider, därför är det helt naturligt att vara skeptisk när ett nytt datum är satt för Domedagen. Men vad händer om förutsägelserna denna gång faktiskt är rätt, och apokalypsen verkligen kommer nästa lördag, strax efter te?<br/><br/><br/><br/>Förslagsvis kan du ägna dig åt att dränka dina sorger, ge bort alla dina ägodelar, eller skratta åt det som (förhoppningsvis) bara är ett tomt hot. Eller så kan du försöka göra något åt det.<br/><br/><br/><br/>Det är i detta tillstånd ängeln Aziraphale och demonen Crowley befinner sig. De har levt bland jordens dödliga från tidernas begynnelse, och har blivit ganska förtjusta i livsstilen och ser inte direkt fram emot den kommande apokalypsen.<br/><br/><br/><br/>Och så är det det här med att de tycks ha tappat bort Antikrist som de var ålagda att passa ...<br/><br/><br/><br/>Kultromanen "Good Omens", som Terry Pratchett och Neil Gaiman skrev tillsammans, kom första gången 1990. Nu är den aktuell på nytt som tv-serie med Michael Sheen och David Tennant i huvudrollerna.

MOSKVA ÅR 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna. En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar, schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva.<br/><br/><br/>METRO 2033 bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Boken har gjort succé i hemlandet och översatts till ett stort antal språk. Det finns även två datorspel som bygger på boken, med manus av författaren själv.<br/><br/><br/><br/>KRITIKERRÖSTER <br/><br/>»Om jag någon gång reser till Moskva kommer jag att ta med mig Dmitrij Gluchovskijs dystopiska roman Metro 2033 och ägna dagarna åt att åka runt i tunnelbanan och station för station bocka av skådeplatserna i denna ryska bästsäljare. Jag är normalt ganska sval inför framtidsscenarier med sf-inslag, men Gluchovskij bryter ner mitt motstånd mot genren och drar mig med på en svindlande, omtumlande färd genom Moskvas underjordiska tunnelsystem.« Nils Schwarz, Expressen <br/><br/>»Författaren har skapat ett häftigt och originellt fantasirike av Moskvas tunnelbana En suverän debut.« Spiegel »Årets bok!« Moscow Times <br/><br/><br/><br/>UTDRAG UR BOKEN:<br/><br/>»Mannen som gick längst bak i ledet kände sig uppenbarligen illa till mods och kastade hela tiden ängsliga blickar över axeln. Varje ensam vandrare i metron var förtrogen med den känslan. Det fanns till och med en särskild beteckning för den: tunnelångest. När man går genom en tunnel, i synnerhet med en dålig lampa, känns det alltid som om faran närmar sig bakifrån. Ibland blir känslan så intensiv att man tycker sig förnimma en tung blick i ryggen, eller inte ens blick... Vem vet vem eller vad som döljer sig i mörkret och hur den eller det uppfattar världen? Till slut blir anspänningen så outhärdlig att man inte står ut längre, man snurrar runt, blixtsnabbt, och viftar med ljusstrålen i det svarta - men ingen där... Tystnad... Tomhet ... Allt verkar lugnt. Men medan man tittar bakåt, kisar in i mörkret tills ögonen värker, förtätas känslan på nytt av faran som närmar sig bakom ryggen, och återigen växer behovet av att vända sig om och lysa med lampan i tunneln - är det någon där, har någon smugit sig fram, medan man tittade åt andra hållet... «