Svenska

Skiljer döden oss åt? I Sverige lever människor med olika tro sida vid sida. I det interreligiösa arbetet byggs förtroendefulla relationer och vi är grannar, arbetskamrater och klassföräldrar tillsammans. Mot den bakgrunden kan det framstå som märkligt att vi inte kan fortsätta vara grannar i döden. Strävan efter social sammanhållning över religionsgränser ersätts av begravningsplatsens väl avgränsade kvarter baserade på religiös tillhörighet. Är det ett tecken på att samhörigheten i det mångkulturella samhället inte går särskilt djupt? Eller är det en naturlig ordning? <br/><br/>Begravningsplatserna tillhör våra mest betydelsefulla platser &ndash; inte bara religiöst utan också socialt, historiskt och politiskt. De är ett av de främsta uttrycken för sammanhållet kulturarv i Sverige. Hit söker sig miljontals svenskar, religiösa som ickereligiösa för att minnas, hedra och få ro för tanken. Till begravningsplatsen kan många aktuella samhällsfrågor knytas. I boken diskuteras till exempel det samhälleliga ansvaret för plundrade samiska gravplatser och ödekyrkogårdar; hatbrott mot judiska gravkvarter, kritik mot etableringen av muslimska begravningsplatser och organiseringen av begravningsverksamheten, som till stor del utförs av Svenska kyrkans församlingar. <br/><br/>Med insiktsfull analys och tillgängligt språk tar författaren med läsaren till en plats där döden inte bara är slutet &ndash; utan också början på en djupare förståelse för religion, samhälle, identitet och tillhörighet. <br/><br/>Boken <em>Döden och den andre </em>är en del av Svenska kyrkans forskningsserie som publicerar kyrko- och samhällsrelevant forskning som har genomgått en peer review process.