Svenska

Vem var det som egentligen anlände först till platsen där Olof Palme lönnmördades den 28:e februari 1986? Den här frågan dväljas än idag i debatten då det aldrig har utretts eller klargjorts på ett tillfredsställande sätt. Det som anförts i ärendet håller inte, av flera skäl, för en kritisk granskning. Uppenbarligen existerar det avvikelser som omgående bör förtydligas.<br/><br/> I tidiga vittnesutsagor från nära vittnen återfinns en "yngling" varande bredvid den fallne personen. Den här "ynglingen" kom sedermera att utraderas i efterföljande förhör av anledningar som är okända.<br/><br/> Men år 2023 framträdde den här "ynglingen" och önskade framföra sina upplevelser. Han går under namnet Robert Barestrand och var 16 år gammal vid tiden för mordet år 1986.<br/><br/> Hans utsagor gällande de händelser han genomgick under tonåren kommer att anföras på ett obefläckat vis, skildrande hur Robert kom till insikten om vem som arrangerade och genomförde mordet, och i slutändan även varför. Robert erhöll i samband med allt även kännedom om vad som verkligen hände med M/S Estonia, fartyget som förliste på Östersjön den 28:e september 1994...<br/><br/> Det här en beskrivning av en tonårings resa och hur en ung kille blev djupt intrasslad i händelser som i modern tid utgör nationens mörkaste stunder...

År 2015 slog Carl Déman igenom över en natt med sin imitation av Johan Falk, och sedan dess har nästan elva miljoner personer streamat hans hitlåt Vafan på Spotify.<br/>Idag lever han på sin musik och humor och är en populär profil på sociala medier. Han är även en del av humorgruppen JLC som har nästan en halv miljon följare på Youtube.<br/>Men bakom Carls framgångar finns ett mörker. Under flera år led han av ett svårt spelberoende som gjorde livet till ett helvete.<br/>Naket och ärligt berättar Carl sin historia om hur spelandet gick från ett oskyldigt nöje till ett allvarligt missbruk som fyllde livet med ångest och lögner. Ett missbruk där han till slut inte bara satsade pengar, utan också relationer, hälsa och jobb.   <br/><br/><i>Med livet som insat</i>s är berättelsen om att leva med en beroendesjukdom och vägen ut ur den.<br/><br/><br/>CARL DÉMAN (f.1992) slog igenom över en natt med sin imitation av <i>Johan Falk</i>, och sedan dess har nästan elva miljonerpersoner streamat hans hitlåt <i>Vafan</i> på Spotify. Idag lever han på sin musikoch humor och är en populär profil på sociala medier.<br/><br/>HELÉN BJURBERG(f. 1974), är frilansjournalist och författare och har bland annat tidigare utkommit medAnders Bagges <i>Mitt liv och mina hundar</i>.

Matti Särkijärvi, 2022. Matti debuterar med boken: Mygg, finnar och pungsvett, som utspelar sig under 80-talet i kvarteret Texas i Pajala, Norrbotten. "... Det bara vällde fram råttor över våra fötter och vissa blev riktigt aggressiva och försökte bitas och det hände till och med att dom sprang uppför byxbenen i ren panik, då gällde det att vara snabb så att man inte blev biten och fick råttpest.  Vi jagade råttor varje dag, men till slut blev det så ont om dom, så att det inte längre lönade sig att fortsätta jaga. Vår rekordfångst var etthundraarton råttor på en dag ..." "Ovetandes om hur det var utanför vårt samhälle så skapade vi tillsammans vår egen trygghet och gemenskap, den kan nog dagens ungdomar inte alltid förstå, att livet verkligen inte var tråkigare bara för att vi var så isolerade från omvärlden."  Författaren Matti Särkijärvi, född 1969 och är uppvuxen i Pajala, men bosatt i Göteborg sedan 16 år tillbaka. Han kallar sig en nostalgiker som samlar på minnen och älskar att återberätta dessa. Det var faktiskt aldrig meningen att dessa minnen skulle bli till en bok överhuvudtaget. Men genom att han berättade sina upplevelser och minnen från sina barn- och ungdomsår i Pajala för festivalkompisar och andra nyfikna, så väcktes idén till att skriva ner det han upplevt.  Några år senare så startade han processen med att pränta ner allt på datorn. Eftersom så dök det upp fler och fler minnen och dom kompletterades varje gång han var hem till Pajala.  Efterhand så började han dela med sig av sina minnen på sociala medier och märkte att fler och fler läste dom och ville höra mer och till och med frågade om han inte skulle samla ihop materialet till en bok. Han tyckte det var en konstig fråga, men genom att minnena blev allt fler så började han inse att han ville förmedla känslan och mentaliteten av att bo i en liten by i nordligaste Norrland.  Hans önskan med boken är att den ska väcka läsarens minnen och upplevelser till liv, vare sig man är uppvuxen där han är, eller i vilken liten byhåla som helst i landet.

Behöver Hunter S. Thompson en presentation? Den amerikanske journalisten som uppfann "gonzo-reportaget" var en legend långt innan han dog för egen hand 2007. Hans besatthet av knark, utsvävningar, skarpskytte och allmänt lagtrots gjorde honom till en symbol för gränslös individualism. Mest känd är han för reportage-romanen Fear and Loathing in Las Vegas, som också blev en blockbuster-film 1998 med Johnny Depp i huvudrollen som den gränslöse Hunter. I Rolling Stones-journalisten E. Jean Carrolls gonzo-biografi över den (ö)kände vildpannan kommer vi nära en man som bara kände att han levde när han stod på randen till avgrunden. I vartannat kapitel skildrar Carroll hur hon tillbringade några kaotiska månader med Thompson på hans gård, i vartannat berättar släktingar, vänner och ovänner om Hunters märkliga liv. "E. Jean Carroll är det kvinnliga svaret på Hunter S. Thompson." (NY Times) E. Jean Carroll var den första kvinna som arbetade som skrivande redaktör på Playboy, hon har regelbundet medverkat i Esquire, Rolling Stone, GQ och Outside, hon har skrivit för teveshowen Saturday Night Live och står numera för en berömd frågespalt i internationella Elle.

<b>Vad innebär det att vara människa? Med Tomas Tranströmers diktvärld som klangbotten och med utblickar mot nutida författare, mot olika tanketraditioner och vetenskapliga upptäckter, närmar vi oss i En oväntad glänta denna fråga. </b> <br/><br/>Boken knyter an till dagsaktuella utmaningar som vi står inför vad gäller ohälsa och klimathot. Den berör på många sätt Världshälsoorganisationens arbete med existentiell hälsa, som handlar om hur vi förhåller oss till livet, men som länge har stått i skuggan för de mer mätbara aspekterna av hälsa.  <br/><br/>Kanske kan Tomas Tranströmer och bokens andra följeslagare och existentiella reflektioner hjälpa oss att nå en stillhet, reflektera över vad som är väsentligt och vidga ramen för vår tillvaro. Kanske kan de också hjälpa oss att utmana våra invanda bilder av hälsa, som alltför ofta är förknippade med skuld, prestation, en slitsam kamp för att uppnå ett idealtillstånd.  <br/><br/>Boken uppmanar oss att i stället se på hälsa som att hantera livet, med dess glädjeämnen och besvikelser, sår och återhämtning, sjukdomar och åldrande. Och att leva med en ödmjukhet för vad det innebär att vara människa: att aldrig bli färdig. <br/><br/><b>Anders Rosengren</b> är läkare och professor vid Göteborgs universitet. Han har under många år arbetat med att förena litteratur, existentiella traditioner och medicin för att belysa olika aspekter av hälsa och existens. Det har rönt stor uppmärksamhet, och i forskningssatsningen <i>Livsstilsverktyget</i>, som han startade 2016 för att kombinera vetenskap med existentiella frågor, deltar idag över 100 000 människor. Anders Rosengren har tidigare utkommit med boken <i>Hela livet</i> (2021).

<i>Som tankar som ville bli ihågkomna.</i><br/><i>Funderingar. </i><br/><i>Varsågod. Här kommer dom.</i><br/><br/>Staffan Westerberg blev på 70-talet känd för hela det svenska folket genom de udda barnprogrammen Vilse i pannkakan och Lillstrumpa och Syster Yster som många av föräldrarna menade skrämde upp och förstörde en hel generation barn. <br/><br/>Idag är Staffan Westerberg en 90-årig legendar, älskad som skådespelare, regissör, författare och - sig själv. Under lång tid har vi hört honom dela sina tankar för dagen i radion - när texterna nu samlas blir det som att vi får ta del av hans dagbok från de senaste tio åren. Många är skrivna i det djurgårdsgröna huset utanför Uppsala där han bor med sin Hans. Det är texter om att åldras, om hemtjänsten, att möta människor på vägen till läkaren och tingen i hans hem så som den röda emaljerade kaffekannan som puttrat på i många dagar av hans liv sen han köpte den på loppis i Kristiania. <br/><br/><i>Det går så länge det går (och sen går det inte längre)</i> är en bok som för en liten stund ger oss en inblick i Staffan Westerbergs mångfacetterade, allvarliga och smått absurda värld. Till varje text har Staffan dessutom, med ett ritverktyg, målat små bilder - uttrycksfulla, naiva och hjärtliga.<br/><br/><i>"Det är, på sitt lågmälda sätt, en ljuvlig samling ett bokslut över ett långt liv i berättandets tjänst. [...] Boken läser man i ett svep och när man kommit till sista sidan ett självporträtt av en vinkande grånad Staffan och texten Jag har varit med om många avsked och många möten och jag tycker det är viktigt att vinka farväl till dem man älskar fylls man framför allt av glädje över att ha fått vara med om ett så konsekvent egenartat konstnärskap som Westerbergs." </i>Göteborgs-Posten, Johan Hilton<br/><br/><br/>"Det är okonstlat, bitvis banalt, men hela tiden rörande. Westerberg kallar sig gringubbe och feggurka och dumstrut, men även om han inte alltid tycker om sig så verkar han tycka om att finnas till. Han ser ljus i alla mörker och beskriver hur en dörr öppnas och en bländande sol 'förgyller alla dammkorn i min undanskymda tillvaro'." Expressen, Kalle Lind<br/><br/><i>"Några texter utgår från minnen från barndomen, andra från vardagsbetraktelser. Flera av dem handlar om ålderdomen och att erfara att döden nalkas Westerberg befinner sig ju i nittioårsåldern. Känslor, som övergivenhet och sorg, förmedlar författaren väl. (...) Varje text ackompanjeras av Westerbergs färgglada, naiva bilder. Det är en personlig och fin bok."</i> BTJ, Catharina Bergman<i></i><br/><br/><i>""Så länge det går " är en underbar liten bok med funderingar om liv och död. Jag skrattar åt formuleringar, tar till mig alla subtilt naiva beskrivningar av sorg och längtan. Så här är det att bli gammal, huvudet blir ännu en teater. Staffan Westerberg skriver ömt om livet. Och så datatecknar han därtill: den röda, danska kaffekannan exempelvis, som snart blir det enda som återstår av alla dessa vidunderliga äventyr han var, kom att skapa - och faktiskt ännu är."</i> Svenska Dagbladet, Lars Ring

Några år innan konstnären Carl Larsson träffade sin hustru Karin, levde han tillsammans med den tretton år äldre Wilhelmina Holmgren. Hennes påverkan på Carl - både som konstnär och människa - kom att bli avgörande. Carl hävdar till och med att utan Wilhelmina hade han nog gått under. Lika välkända som Carls och Karins barn är för oss idag, lika okända är Carls två barn med Wilhelmina. Dessa barns tragiska historia har varit höljd i dunkel och man har inte ens känt till deras namn. Förrän nu. Genom Wilhelmina kan vi även få insyn i hur det var att leva som kvinna i Stockholm under 1800-talets senare hälft. I det nya samhälle som växte fram kunde Wilhelmina både studera och arbeta, samtidigt som gamla värderingar levde kvar. Brist på egenbestämmande samt hög dödlighet hos både födande mödrar och deras barn försvårade livet för dessa kvinnor. Nu kan vi äntligen få läsa historien om Carl Larssons första, okända familj och de villkor som Wilhelmina som ogift sambo och blivande mor levde under.