Svenska

Vid elva års ålder blir Carol för första gången sexuellt utnyttjad av sin äldre bror. Hon förstår inte varför han gör så mot henne, men är övertygad om att hon själv bär skulden. När hon till slut vågar berätta om övergreppen för sin mamma blir hon utskälld och misstrodd. Efter fyra år av övergrepp, rädsla och skam rymmer hon hemifrån, och hamnar rakt i en ny mardröm. <br/><br/>Socialtjänsten placerar Carol vid Aston Hall, ett mentalsjukhus som numera är ökänt för sina fruktansvärda experiment med en sanningsdrog på barn. Där arbetar läkaren Kenneth Milner, som söver ner Carol och utsätter henne för upprepade och grova sexuella angrepp.<br/><br/>Carol Minto bar på sin hjärtskärande hemlighet i 46 år innan hon talade ut om sina traumatiska minnen från Aston Hall. I Inspärrad berättar hon hela sin historia om den förlorade barndomen, hur hon överlevde, och hur hon lyckades hitta glädje i livet igen.

När Cathy blir ombedd att ta hand om Darcy-May, en två dagar gammal flicka, blir hon väldigt förvånad. Bebisen lämnas hos Cathy direkt från sjukhuset och får inte ha någon kontakt med sin tonårsmamma, Haylea. Än mer oroande är det att hon skjutsas till Cathy av polisen, eftersom flickans föräldrar inte under några omständigheter får veta var hon befinner sig. <br/><br/>Cathy och hennes familj knyter snabbt an till Darcy-May, trots att de vet att hon en dag kommer att bli adopterad. Men att ta hand om ett fosterbarn är sällan en enkel uppgift, och när Haylea ber om att få träffa sin dotter börjar en annan historia utveckla sig. Den är så chockerande att även Cathy, en familjehemsförälder med lång erfarenhet, blir ordentligt skakad.<br/><br/><b>Cathy Glass</b> har varit familjehemsförälder i över tjugofem år och har under denna tid tagit emot fler än etthundrafemtio barn i olika åldrar och med varierande bakgrund. Hon håller kurser för familjehemsföräldrar och tar fram nya arbetsmetoder och riktlinjer. Cathy har tre egna barn, varav ett, Lucy, adopterades efter en lång tids familjehemsplacering.

Abdel går på anställningsintervju.<br/><br/>Han gör det för att få en underskrift så att han ska kunna få ut bidragspengar att arbeta är han inte så intresserad av. Hela sin tonårstid har han levt som smågangster på Paris gator, helt bortom sina adoptivföräldrars kontroll, och han är beredd att göra lite vad som helst som kan resultera i pengar om det bara inte är alltför ansträngande.<br/><br/>Det är en stenrik man i rullstol som intervjuar honom. Han är totalförlamad efter en skärmflygningsolycka och behöver hjälp med precis allt.<br/><br/>Varför blir Abdel erbjuden tjänsten som personlig assistent åt Philippe Pozzo di Borgo i hans palats? Varför tackar han ja? Hur kommer det sig att han stannar i tio år?<br/><br/>I <i>En oväntad vänskap</i> berättar Abdel Sellou, förebild till Driss i filmen med samma titel, tillsammans med Caroline Andrieu om hur två människor kan förvandla varandras liv.<br/><br/>"Sellou berättar på ett befriande osentimentalt sätt. (...) Jag gillar tonen i berättelsen. Med enkla medel och med sitt enkla och lite kärva språk lyckas Sellou få mig att förstå hans karaktär. Jag kan se honom framför mig, jag förstår hur han tänker och varför. (...) Det finns en stolthet och en gåtfullhet i Abdel Sellou, och samtidigt en befriande enkelhet. Han är som han är, och ber inte om ursäkt för det. Men när vi till sist kommer ner på djupet, då hettar det till, och vi förstår vidden av vad Philippe har betytt för Abdel: 'Det var här jag lärde mig något om hopp, om livslust, om hjärta'."<br/>Inger Alestig, Dagen

<p>Det var det bästa som hänt mig när graviditetsstickan visade det lilla plusset. Tänk att jag skulle bli mamma. Jag hade längtat så länge. När Tintin föddes blev mitt liv komplett. Min man, A, var forskare och hade avgudat mig från start. Höjt mig till skyarna. Alla omkring oss sa att vi var det perfekta paret. Men något hände när vi fick barn, från att jag hade lagt all min tid på A låg nu mitt fokus på Tintin. När allt inte längre var på min mans villkor var jag inte längre den fru han önskade. Och han lämnade oss. Därefter följde år av psykiskt våld mot både mig och Tintin. Jag fick ensam vårdnad men A hade fortfarande rätt till umgänge. Tintin blev alltmer rädd för att träffa sin egen pappa och när det framkom att A planerade att föra Tintin utomlands stoppade jag umgänget. Domstolen tyckte dock att A behövde få träffa sin son. Att en man har rätt till sitt barn. Det beslutet ledde till att A mördade Tintin. Han mördade mitt barn. </p><p><i>Glöm aldrig Tintin</i> är berättelsen om en mamma som försöker bli fri från en våldsam man - och förlorar mot det svenska rättssamhället. Det är en sann skildring om att få sitt barn mördat av den som man en gång älskade allra mest. Pocketutgåvan innehåller ett nyskrivet kapitel.</p><p>SANAM GHARAEE (f. 1981) är psykiatriker och bor i Luleå. <i>Glöm aldrig Tintin</i> är hennes första bok.</p><p>SOFIA RUTBÄCK ERIKSSON (f. 1981) är nämndeman, författare och vän till familjen Gharaee. Hon har gett ut flera böcker på Lind &amp; Co.</p><p>"en nödvändig bok, den är också vackert skriven i all smärta"<br/>Norrbottens-Kuriren</p><p>"en stark skildring om vikten av att lyssna på barnen"<br/>Aftonbladet</p><p>"en både vacker och smärtsam läsupplevelse"<br/>Socionomen</p>

Carl Fredrik Hills (1849-1911) konstnärskap framstår som ett av de mest fängslande och mångsidiga i det sena 1800-talet. Efter studier vid Konstakademien i Stockholm reste Hill till Paris hösten 1873 där han tog intryck av den samtida franska konsten, samtidigt som han utvecklade ett högst eget, särpräglat landskapsmåleri. Efter insjuknandet i schizofreni 1878 fortsatte Hill att vara kreativ ända fram till sin död 1911. Han utförde under denna period ett stort antal uttrycksfulla verk i skilda tekniker, verk som kommit att inspirera många konstnärer och författare ända fram till våra dagar. <p> Karin Sidén är fil.dr i konstvetenskap och intendent vid Nationalmuseum. Hon var bland annat utställningskommissarie för den mycket uppmärksammade och omfattande utställningen om Carl Fredrik Hill 1999.

Hon var 59 år när hon helt oväntat mötte Gud. Sexuella övergrepp, prostitution och missbruk under åren innan dess har satt sina spår och gör nu att hon bättre än de flesta kan förstå Stockholms utsatta och vara den mamma de ofta saknar.

"Jag andas, alltså finns jag" är Caroline Cederquists gripande berättelse om sin uppväxt i en gränslös familj, där pappan väljer spriten medan mamman främst ser till sig själv och sina behov. Under barndomen präglas hon av övergreppen från dem som borde stå för trygghet och kärlek, tonårstiden är kaosartad, hon följer i sin mammas fotspår och hamnar i destruktiva relationer. Utsatthet och maktlöshet leder henne tills hon som vuxen väljer att bryta med sina skuld- och skamkänslor och börjar läka.<br/><br/>"Jag andas, alltså finns jag" är en modig och självutlämnande berättelse som visar att det går att komma ut på andra sidan.