Svenska

Rysslands anfallskrig mot Ukraina utlöser en tumultartad sorgeprocess hos Sofia Parland. Rasande medvetet börjar hon skriva för att förstå vad som lett fram till kriget och vad som driver människor till att stöda det. Hon söker svar i atmosfären i Ryssland på 2010-talet då hon växte upp i Sankt Petersburg, men också i människans natur och instinkter. Går svaret att finna i längtan efter ett hem, i den mänskliga driften att stanna kvar hos den som misshandlar en för att det trots allt finns en trygghet i det? Eller är allt patriarkatets fel? Sofia Parland har inte upplevt 1990-talet, då det nya Ryssland skulle byggas och det fanns hopp. Hon har bara sett förfallet, och vittnar som en av de första om en omtumlande generationsskillnad i sättet att uppfatta världen.   Skrivet på revbenen är en bok om att släpa runt på sitt ryska arv som ett kors, med den långa östgränsen bultande vid tinningen. Om att förlora det man trodde var ett hem, och om den förlorade Sofia. Om våld från ens fädernesland, om våld från ens eget land mot ett annat land - om sorgens våld. Sofia Parlands litterära förebilder är Yahya Hassan, Linda Skugge och Edith Södergran. Deras arv gör hon något alldeles eget av.

Det enorma och traditionstyngda Kina har "plötsligt" kommit oss väldigt nära. Och detta i kraft inte bara av landets snabbt växande inflytande på västvärlden genom den expanderande ekonomin, som inbegriper uppköp av våra heligaste technosymboler som kameratillverkaren Hasselblad och Volvo personvagnar, utan också i uppenbarelsen av dess lika "plötsliga", och därmed "skrämmande", modernitet. Vi måste nu lika "plötsligt" bestämma oss för vad det är vi ser, eller något blygsammare: vad det är vi ska titta på och titta efter? Å ena sidan har vi landets enorma expansion, å andra sidan ser vi Kinas historiska underskott: brist på demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och grundläggande välfärd. I det senare sällskapet kan vi obekymrat behålla de koloniala glasögonen: när ska de bli lika godhetsfulla som vi? Men först när vi lägger ifrån oss den ingrodda kolonialismen, utan att ersätta den med kulturrelativism, blir vi i stånd att historisera våra jämförelser. I "Kinesiska samtidigheter" beskriver Kina-kännaren Göran Sommardal i essäform några avsnitt av den samtida kartan: historien i historieskrivningen, världsbildarnas historia, personerna i romanerna, kulturrevolutionens litteratur och poesins berättelser.

Suzanne Brøgger har skrivit en samling krönikor och anteckningar om Norge! Hon har rest runt och samtalat med konstnärer och samhällsdebattörer för att komma på vad det är som gör just Norge så speciellt. Hon framhåller också de nordiska ländernas gemensamma potential: ett förenat Norden borde bli det nya! Men självfallet handlar det mer än om Norge, Norden och norska omeletter. Det handlar också om förhållanden och fenomen som präglar vår tid.<br/><br/>Med ålderns rätt sätter sig Brøgger på en hög barstol mitt i lokalen och iakttar den nya världen omkring sig. Så mycket av det gamla är nu borta och förbi. Många har svårt att navigera och känna igen sig i det nya och inte blir det bättre av att samhället till stor del har mist sin bildning och sin kultur.<br/><br/>Författaren Suzanne Brøgger ger sig själv rätten att flanera fritt, göra egna iakttagelser och framföra sina högst personliga åsikter. I sin nya bok <em>Norsk Omelett</em> bjuder hon på allt det som vi läsare har lärt oss att älska: den provocerande, den bildade, den belästa, den roliga och den alltigenom uppfriskande författarblicken.

<span><em>Den nedkopplade himlen</em> är en personlig och tankeväckande samling essäer om böcker och författare. Här får vi möta de mörka sidorna hos Astrid Lindgren och Tove Jansson, ta del av August Strindbergs och Friedrich Nietzsches korta, intensiva och bisarra brevväxling och följa med på stjärnklara flanörsnätter i dialog med Lars Gustafssons texter. Vi får också stifta bekantskap med minde kända mästare som den polske författaren Aleksander Wat, den tysk-schweiziska mångsysslande modernisten Meret Oppenheim och den schweiziske kriminalromanens främste, Friedrich Glauser.</span> <br/><br/><span><span><strong>Peter Handberg</strong> är författare och översättare och har en av våra dagars mest stilsäkra pennor. Natur &amp; Kultur har givit ut <em>Undergångens skuggor</em> (2007), <em>Kärleksgraven</em> (2008), <em>Släpp ingen levande förbi</em> (2009), <em>Skuggor</em> (2012), <em>Klubb Ibsen</em>(2013) och <em>Den vita fläcken</em> (2015).Handberg tilldelades 2010 Svenska Akademiens Axel Hirsch-pris samt Lotten von Kraemers pris som delas ut av Samfundet De Nio.</span></span>

<b>I Sveriges radios Obs har Dan Jönsson i snart två decennier bidragit med radioessäer texter om allt från odödlighet och atomklyvning till sjöröveri, alpinism och gamla stränginstrument, som i essäns hybridform söker utvinna något beständigt ur det oavslutade. Den här boken innehåller trettiotre sådana försök.</b><br/><br/><b></b>När jag gick i högstadiet hade jag en klasskamrat som brukade säga med glimten i ögat att när han blev vuxen skulle han bli tänkare. Han blev controller. Det är inte riktigt samma sak, men såvitt jag vet är han nöjd.  <br/><br/>Själv blev jag essäist; det är inte riktigt samma sak det heller. Essä är ett franskt ord som betyder försök; en essäist är alltså en som försöker något. En försökare men också en försöksperson, eftersom essäisten gärna använder sig själv och sitt eget liv som preparat i sina försök.<br/><br/>Essäisten skiljer sig från tänkaren på en avgörande punkt: där tänkaren förväntas utöva sitt tänkande på ett sätt som kommer fram till något, som leder till en slutsats, så förblir essäisten fånge i det oavslutade. <br/><br/>Mer exakt: det resultat som essäisten i sitt tänkande kommer fram till är just essän. Själva försöket."<br/><br/><br/><br/><b>Dan Jönsson</b> är författare och kulturjournalist. Bland hans senaste böcker märks romanen <i>Mister Olof</i> (2016), essän <i>Paradisgenen fyra utopiska horisonter</i> (2020) samt <i>Politisk vildmark sju teser om den svenska Natoprocessen</i> (2024). Han medverkar regelbundet i Dagens Nyheter och Sveriges Radio.  

Mänsklighetens samlade kunskap kan beskrivas som ett stort pussel. Bitar av nytt vetande bygger på och hakar i den tidigare samlade förståelsen om världen vi existerar i. Kunskap från olika vetenskapsområden bygger upp motiven som tillsammans bildar pusslets helhet. Små pusselbitar, till synes isolerade kan leda till stora genombrott när de plötsligt får ett sammanhang från ett angränsande område. I denna essäsamling har ledamöter i Sveriges unga akademi samlat texter om sina olika vetenskapsfält. Liksom kalejdoskopet rymmer boken infallsvinklar från många delar av forskningsfronten och bildar tillsammans en helhet som är något större än varje enskild del. En gemensam nämnare i skildringarna av forskarnas vardag är den otroliga nyfikenhet som driver fram ny kunskap. Ett öppet sinne och ett förutsättningslöst sökande, är närmast en naturlag för att skapa nytt vetande. Det kan tyckas lockande som beslutsfattare att rikta satsningar på forskning mot strategiska mål. Men utan den grundläggande forskning som dag efter dag och år efter år bedrivs kommer aldrig nya mönster att framträda. Vi kan inte säkert veta idag var avgörande genombrott väntar. Lösningar på dagens utmaningar kan som så många gånger förr framträda på oväntat håll. <br/><br/>Ledamöterna inom Sveriges unga akademi representerar ett brett urval av olika vetenskapsområden. Under akademins möten träffas de och får möjlighet till en djupare inblick i respektive fälts stora utmaningar. Genom dessa tvärvetenskapliga möten kan nya frågeställningar formuleras och utforskas genom den bildliga vridningen av kalejdoskopets tub. Därmed finns det redan en rik källa av kunskap att ösa ur när stora samhällsutmaningar tornar upp sig och mänskligheten kan stå lite mer förberedd.

Längta Hem, Längta Bort - En Essä Om Litteratur På Flykt [Bok / Danskt band]