Svenska

"Jag tillhör välfärdsstatens barn, den generation som blev vuxen på 90-talet och formades då - politiskt, kulturellt och moraliskt. Det var en tid när ekonomi alltid trumfade politik, och själv gick jag från att vara en aktivistisk vänstertjej till att studera på Handels och sedan få anställning på Finansdepartementet. Jag växte upp med drömmen om marknaden."<br/><br/><br/><br/>90-talet var tiden då det sades att historien skulle ta slut, men då den egentligen fortsatte i en helt ny riktning. På ytan var det ett ljust och optimistiskt decennium, men därunder fanns något annat, något mörkt och kaotiskt. "Förbannelsen" är en personlig berättelse och en politisk undersökning av hur Sverige fastnade i 90-talets löften, och vilket pris vi betalar för det idag.

Tvätta händerna ofta och stanna hemma om du är sjuk.<br/><br/>Så lydde i kort­het länge de råd som folkhälsomyndig­heter gav för att bemöta virusutbrott. Men i mars 2020 förändrades detta över en natt. De nya rekommendationerna, som i många fall gjordes till tvingande påbud, blev i stället munskydd, social distansering, masstester, karantäner, nedstängningar, undantagstillstånd och vacciner.<br/><br/>Vad var det som hände? Varför ändrade nästan alla världens länder simultant sin pandemihantering? Det är frågor som står i centrum i Debbie Lermans bok Covidkuppen.<br/><br/>Den 13 mars 2020 inträffade en »covidkupp« i USA:s admini­­stra­tion, menar hon. Det var då som landets nationella säker­hets­råd tog kontroll över åtgärderna mot det som på­­stods vara ett nytt och unikt farligt virus. Ett ansvar som tidigare hade vilat på hälso- och social­departementet. Från och med denna tidpunkt definierades »kampen mot viruset« som en militär operation. De åt­­gärder som sattes in var utvecklade i syfte att bekämpa angrepp från biologiska vapen och ter­ro­­­rism. I sin bok presenterar författaren även belägg för att ­lik­nan­de makt­övertaganden skedde i flera andra länder. <br/><br/>Debbie Lerman är en amerikansk under­sökan­de journalist med inriktning på vetenskap och medi­­cin. Hon publicerar artiklar och andra inlägg på Debbie Lerman's Substack och på tanke­smedjan Brown­stone Insti­tutes webbplats.<br/><br/>»Den utan tvekan viktigaste bo­ken som skri­vits om den konstellation av glo­bala ­händelser som vi lärt oss kalla covidpandemin. Covidkuppen tar itu med de försummade frågorna om varför: vem som låg bakom, vad motiven var och vilka maktmedel som användes? De chocke­rande ­sva­ren har aldrig dokumen­te­rats så grundligt och så övertygande som här. Måste­läsning för alla som på djupet vill för­stå vad det hela egent­ligen hand­lade om.« David Booth <br/><br/>»Jag rekommenderar varmt Covidkuppen, och det inte bara för att författaren är en vän och kollega till mig. Jag lär mig verkligen mycket av boken, detaljer som jag inte kände till tidigare. Den ger en av de bästa förklaringarna till vad som faktiskt hände i Vita husets arbetsgrupp för coronaviruset. Nej, Fauci var inte hjärnan bakom denna operation, han var en ­frontfigur och en av­ledningsmanöver. Köp och läs denna bok, och ge den som gåva till era liberala, hjärntvättade vänner och familjemedlemmar.« Sasha Latypova <br/><br/>»... en djupt oroande bok vars huvudbud­skap är att USA:s hantering av covid, som i stort sett följdes av hela världen, var noggrant koordi­nerad. Därtill var det inte någon folkhälsohän­delse utan en militär operation som samordna­des av Pentagon och, utan­för USA:s gränser, av Nato.« Roger Watson <br/><br/>»Debbie Lerman är en förstklassig grävande journalist och Covidkuppen ett gediget bidrag som dokumenterar hur folkhälsopolitiken har ka­pats av den nationella säkerhetsstaten.« Catherine Austin Fitts <br/><br/>»... här finns alla fakta för den som är modig nog att ta emot dem. Här finns den bäst under­byggda och mest sammanhängande svaren på de centrala frågorna om covidåren vad, hur och varför som vi alla har ställt ­sedan det här helvetet ­bra- kade löst.« Jeffrey Tucker

När Lars Heikensten 2011 tillträder som Nobelstiftelsens sjunde vd ser han fram emot att komma till ett lugnt arbete efter många år på utsatta positioner. Riktigt så idylliskt blir det inte. Stiftelsen står inför en rad utmaningar; ekonomin är i farozonen, det nya Nobelcentret väcker känslor och en pristagare visar sig vara avliden. Som om inte det vore nog kommer skandalen med Macchiarini och slutligen det stora haveriet i Svenska Akademien.<br/><br/>I "Till mänsklighetens största nytta" ser Lars Heikensten tillbaka på de mest omtumlande åren i Nobelstiftelsens 125-åriga historia samtidigt som han insiktsfullt berättar om arbetet kring Nobelpriset och hur det blivit ett av världens mest kända och respekterade varumärken som knyter samman vetenskapliga framsteg, god litteratur och arbete för medmänskliga relationer.

NOMINERAD TILL GULDSPADEN 2024<br/><br/>Att vården i Sverige ska vara jämlik är inskrivet i lagen. Oavsett vem du är eller var du bor ska du ha samma tillgång till sjukvård i världsklass, och den med störst behov ska prioriteras. Men nu larmar allt fler om att utvecklingen går åt motsatt håll.<br/><br/>För över ett decennium sedan genomfördes en av de största reformerna i svensk sjukvård någonsin. Det skulle vara slut med tungrodd byråkrati. Patienten skulle få makt att göra aktiva val. Privata vårdgivare kunde öppna mottagningar var de ville, och skicka notan till regionerna. Men det visade sig snart att konkurrensen om de friska och starka patienterna skulle bli stenhård, samtidigt som få ville ta hand om de sjuka och svaga.<br/><br/>I <i>Du sköna nya vård</i> letar sig journalisten Anna Gustafsson djupt in i både maktens och sjukhusens korridorer för att få svar på frågan: Är den svenska sjukvården verkligen till för alla?<br/><br/><i>»Anna Gustafsson har i en mycket ambitiös bok skrivit historien om sjukvårdens valfrihetsrevolution och gjort det på ett sätt ingen tidigare åstadkommit; berättande, i ansiktshöjd med hundratals människor.«</i><br/><b>Dagens Nyheter</b><br/><br/><i>»Boken kan varmt rekommenderas ... den är en nykter sammanställning över en period som troligen i framtiden kommer att betraktas som ett mindre lyckat experiment i hur svensk sjukvård styrs.«</i><br/><b>Läkartidningen</b><br/><br/><i>»Anna Gustafsson har på ett sällsynt pedagogiskt sätt lyckats samla systemfelen mellan två pärmar. Det är lättläst, engagerande, lärorikt.«</i><br/><b>Dagens Arena</b><br/><br/><br/><br/><i>»Lyckas på ett tillgängligt sätt förklara hur marknadslogiken i dag går före patienternas behov.«</i><br/><b>Aftonbladet</b><br/><br/><i>»Ett gediget bokslut över vårdvalsreformen i Stockholm.«</i><br/><b>Göteborgs-Posten</b><br/><br/>*<br/><br/><b>Anna Gustafsson</b> är journalist på Dagens Nyheter. Hon är sjukvårdsreporter, och har mångårig erfarenhet av att granska kommuner och regioner. Hon har tidigare skrivit boken <i>Konsulterna</i> tillsammans med kollegan Lisa Röstlund. De nominerades till Stora Journalistpriset och Guldspaden för sin granskning av omorganisationen av Karolinska universitetssjukhuset.

Sverige brukar lyftas fram som världens mest sekulära land men det kan lika gärna sägas vara det mest protestantiska. Ty Sverige vilar på en paradox. Tvärtemot vad dagens sekulära svenskar kanske tror, är det svenska samhället allmänt genomsyrat av kristendom och sin egen tolkning av religionen: svenskprotestantismen. En tolkning som ligger bakom sådant som arbetsmoral och samarbetsvilja, men också stränghet och konformism, och som kommit att forma svensk samhällsanda genom seklerna. Ju mer svenskarna överger religionen i traditionell mening, desto mer av det religiösa tänkandet verkar föras över till andra områden: till politik, samhällsdebatt och ideologier. Till den sekulära zonen. Summan av de religiösa tankarna verkar vara konstant, de antar bara nya former.  Kanske är det rentav svensk socialdemokrati som tagit över den roll som religionen tidigare spelade, med folkhemmet som den nya folkkyrkan? <br/><br/>I ett försök att förstå hur Sverige blivit som det blivit och varför det är så svårt att avvika i ett land som ser sig som öppet och tolerant ger sig statsvetaren Katarina Barrling ut på en tankeväckande färd genom historien. Utifrån exempel som i olika tider klassats som avvikare bland dem Olaus Petri, Eyvind Johnson, Sverigedemokraterna och Lena Andersson klarnar bilden av det extrema landet lagom. 

När läraren Paul Carlbark under en rast ser att en 16-årig elev tra­­kas­serar yngre elever tvekar han inte att ­in­gri­pa. Han går fram och in­leder en dialog, men blir då strax fysiskt ­attackerad av ­16-åringen som hotar att »boxa honom«.<br/><br/>Konsekvenserna för Paul Carlbark av denna händelse blir förödande. Skolans ledning bestämmer sig nämligen för att  lägga skulden för det inträffade på honom inte på den ­hotfulle eleven.<br/><br/>Han blir avstängd från skolan.<br/><br/>Han blir polisanmäld.<br/><br/>Han blir avskedad.<br/><br/>Fastän polisutredningen senare slår fast att Paul Carlbark agerat i självförsvar, fastän Skolinspektionen slår fast att han inte handlat fel och fastän den 16-årige eleven fälls i tings­rät­ten för hot mot tjänsteman får Paul Carlbark varken någon ursäkt från sin tidigare arbetsgivare eller job­bet ­till­baka.<br/><br/>Det som hände på Ringsjöskolan i Höör 2023 har upp­märk­sammats stort i svenska medier. Paul Carlbarks fall har blivit något av en sym­bol för lärarnas utsatta ­position och det bristande stöd de ofta erhåller från skol- och kommun­ledningar. I Avstängd, anmäld, avskedad berättar han historien om sin kamp för upprättelse samtidigt som han belyser ett allvarligt samhällsproblem.<br/><br/>Paul Carlbark är examinerad lärare. Han  var verk­sam som lärare på gymnasium och i grundskola i sammanlagt 17 år innan han i juli 2023 avskeda­des från Ringsjöskolan i Höör. Innan dess arbetade han bland annat som elektriker, tidningsbud, ­fabriksarbetare, truck­förare, turistguide, per­sonlig assistent, kontorist och lokalvårdare.<br/><br/>»Det var i maj 2023, då jag hade arbetat 17 år som svensk- och engelsklärare, som jag försökte skydda yngre elever från en 16-åring som trakasserade dem. Det ledde till att jag fick försvara mig fysiskt mot 16-åringens angrepp. Föga anade jag då att Höörs kommun skulle stänga av mig, polisanmäla mig och avskeda mig för att jag hållit fast eleven en kort stund.<br/><br/>Min bok tar sin utgångspunkt i mina upplevelser av situationen på Ringsjöskolan i Höör då jag tog min tillsynsplikt mot yngre elever på allvar. Jag berättar om upprättelsen jag fick då alla myndigheter gav mig rätt och om mina (hittills) fåfänga försök att få ett nytt lärarjobb. Jag beskriver den kamp det inneburit att ha både tjänstemän och politiker i kommunen emot sig.<br/><br/>Det är min förhoppning att boken ska ­bidra till den skoldebatt som behövs i Sverige. Jag är nämligen långt ifrån ensam om att ha hår­­resande erfarenheter av maktmissbruk i sko­lan. Jag hoppas också att boken ska bidra till att lärare får en bättre arbets­miljö och elever trygghet och studiero. Det kan de bara få om de som jobbar i skolan har statligt mandat att ta sitt ansvar mot mobbning, trakasserier och kränkningar.« Paul Carlbark

I Hybris försöker den säkerhets­poli­tiske forskaren Ola Tunander reda ut och besvara några av de mest centrala frågorna om kriget i Ukraina:<br/><br/>Varför startade kriget?<br/><br/>Vad handlar det om?<br/><br/>Vad säger folkrätten?<br/><br/>Hur kommer kriget att sluta? <br/><br/>Andra aspekter av kriget han tar upp är bland annat händelserna på Majdan i Kiev 2014, socialdemokratins säkerhetspolitiska kursomläggning, sprängningen av Nord Stream och massmedias roll som maktpolitiskt instrument.<br/><br/><br/><br/>Ola Tunander är research professor emeri­tus vid PRIO (Peace Research Institute Oslo) i Norge, där han under flera år ledde programmet för utrikes- och säkerhetspolitik. Han har forskat och skrivit om säkerhetspolititiska frågor ­­­sedan 1980-­talet. År 1989 disputerade han på en avhandling om USA:s maritima stra­tegi i norra Europa. Hans böcker har ­använts  på militärhögskolor i Sverige och USA. Författa­rens senast utgivna ­böcker är Navigationsexperten: Hur Sverige lät sig bedras av U 137 (2021), Det svenska ubåtskriget (2019) och Libyenkrigen: Bru­ken av retorikk och bedrag for å ødelegge en stat (2018). Han har även publicerat många artiklar i internatio­nella facktidskrifter. <br/><br/><br/><br/>OLA TUNANDER:<br/>»Vad som har förbryllat mig som säkerhets­politisk forskare är att allt det vi lärt oss de senaste 50 åren nu är glömt. Vad som förr var en självklarhet för varje forskare var att förstå hur motparten, "den andra" eller fien­den, ­tänker. Men idag beskrivs den som för­söker göra det som en "Putinversteher" en tysk benämning för någon som "förstår Putin".<br/><br/>Dagens generation har till synes inte haft något behov av att förstå motparten. Och det gäller inte bara forskare utan också flertalet politiker och jour­nalister i väst. De agerar som om de representerar sanningen och är moraliskt överlägsna. De blandar samman världen med väst­världen.  Denna hybris har varit utmärkande för dem som stått i spetsen för USA:s eller västvärldens krig sedan 1990-talet. Den har ­varit osmaklig. Länder som Irak och Libyen blev lagda i ruiner, men det var trots allt möjligt att besegra dem på slagfältet. <br/><br/>När det gäller försöket att besegra Ryssland i Ukraina är dock detta inte möjligt, dels därför att Ryss­land har en betydande militär kapacitet inklusive kärnvapen, dels därför att man, på samma vis som under andra världskriget, uppfattar kriget som "existentiellt".«