Svenska

52 nya mönster med inspirationsbilder i färg och beskrivningar bl.a. Gallejaurvante, Halldòra, Julblomma, Trollsländan och Vante från Ängesbyn m.fl., som vanligt medföljer grundbeskrivning, sticktekniker.

På 1840-talet gavs de första manualerna för stickning och virkning ut på svenska. I små häften med färgglada pappersomslag förmedlades mönster och instruktioner för att tillverka diverse dekorativa föremål, som börsar i silke eller färgglatt ullgarn dekorerade med pärlor, eller kragar, barnkläder och spetsar i tunt vitt bomullsgarn. I manualernas förord lyfts stickning och virkning fram som de vackraste av alla fruntimmershandarbeten, såväl till nytta som till nöje för den trendmedvetna och flitiga medel- och överklasskvinnan. Vid 1850-talets mitt minskar utgivningen av manualer för stickning och virkning, och mönster för allehanda textila handarbeten blir istället ett regelbundet inslag i modejournaler. På stora planscher i tunt papper trängs mönsterritningar med tillskärningsmönster och bilder på det senaste klädmodet. Skillnader mellan dessa publiceringssätt väcker frågor kring hur förmedlingen av mönster och instruktioner för stickning och virkning förändrades över tid, och vad dessa förändringar innebar för utövandet av dessa handarbeten.<br/><br/>Hanna Bäckström undersöker hur mönsterförlagor och instruktioner för stickning och virkning utformades och spreds i tryckta publikationer under 1800-talets mitt, en period när nya publikationsgenrer introduceras på den svenska marknaden. Förutom att ge en detaljerad bild av de första mönster för stickning och virkning som gavs ut på svenska görs jämförelser med liknande publikationer i Tyskland och Storbritannien, och en stor mängd manualer som inte uppmärksammats inom tidigare forskning belyses och sätts in i en kulturhistorisk och mediehistorisk kontext.<br/><br/>Hanna Bäckström är textilhistoriker, verksam vid Uppsala universitet. <i>Förmedling av mönsterförlagor för stickning och virkning. Medierna, marknaden och målgruppen i Sverige vid 1800-talets mitt</i> är hennes doktorsavhandling.  <div><span style="color:#2f373d;font-family:Arial, Verdana, Helvetica, sans-serif;background-color:#ffffff;"><br/></u></div>

Zero waste-mönster är lite som ett pussel. Genom strategiskt planerade mönster hjälper författaren <b>Birgitta Helmersson</b> dig att skapa 20 olika väldesignade plagg i modern stil utan att slösa på material. <br/><br/>Den här boken visar hur du kan eliminera både textil- och papperssvinn från dina syprojekt och lär dig att själv planera, rita och sy snygga och bestående plagg.<br/><br/>Boken innehåller 5 enkla mönsterblock med zero waste: t-shirt, kjol, linne, skjorta och byxor. Dessa kan sedan användas för att skapa ytterligare 15 projekt genom att göra enkla justeringar eller klippa och klistra dina block till nya mönster. När du har bemästrat de 5 blocken är möjligheterna oändliga!<br/><br/>Alla mönsterinstruktioner och mallar kan göras i storlek XS-6XL.

Susanne växte upp i en miljö där handarbete och sömnad var en viktig del av både vardag och fritid. Susanne minns att mamma Astrid sydde fina kläder, mormor Hulda som vävde dukar och mattor, farmor Astrid som broderade bonader och tavlor i korsstygn. Alla dessa kvinnor har inspirerat Susanne och med sina sjalar för hon det textila kunnandet och kreativiteten vidare. Med denna handarbetsbok hoppas vi att du finner något som du tycker om. Låt dig inspireras av Susannes vackra stickade och virkade sjalar!

Den här handboken är tänkt att vara till hjälp för dig som planerar att köpa och renovera ett ödehus. På många sätt skiljer sig tanke- och arbetssättet mot normal renovering då man ofta måste utgå från ett mycket sämre utgångsläge än ett normalt hus. Att rädda ett ödehus är klimatsmart och ekonomiskt. Att ta tillvara det redan byggda innebär ofta ett bra läge i landskapet och sunda material som går att reparera och underhålla i århundranden. Boken kan även fungera som inspiration för de som funderar på att ta sig an och renovera ett gammalt hus.

Intresserad av byggnadsvård? Eller fascinerad av ödehus? Du är inte ensam, många tänker likadant. Lagom till sommaren 2018 har skribenten Robert Danielsson skrivit boken om människor som räddar ödehus. I en rad projekt från Skåne till Norrbotten har han följt deras resa från ruckel till pärla. Nu kan också du ta del av deras erfarenheter. Boken har utvecklats från Facebookgruppen "Jag räddade ett ödehus", kunskaps- och inspirationskällan med över 10 000 entusiastiska medlemmar som engagerat sig i detta förr försummade kulturarv. Robert Danielsson har i boken samlat värdefull kunskap från både gruppen och spätt på med egna erfarenheter. Åtta olika ödehusräddare delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter och ger tillsammans med Robert råd till inspiration till andra i samma situation. Deras spännande berättelser varvas med fördjupande artiklar om praktiska lösningar på svåra vård- och restaureringsfrågor som uppstår efter lång tid av förfall. Hussvamp och timmerlagning, murverksproblematik i grunder och skorstenar, hur man renoverar fönster är något många brottas med. Bokens syfte är också att fler ska bli uppmärksammade på de övergivna husen som kulturhistoriska dokument men även som möjligheter för att vitalisera landsbygden. Därför placerar Robert Danielsson också in boken i ett samhällsvetenskapligt och ekonomiskt sammanhang. Hur kan räddade ödehus bidra till att vitalisera och utveckla landsbygden? Från samhällsekonomiskt perspektiv belyses också frågor om ökad självförsörjning genom lokal produktion av livsmedel och el samt utfasning av fossila bränslen och behovet av social omsorg i hela landet. Någon liknande bok från ett brett anslag med fallstudier och praktisk byggnadsvård till möjligheter för utveckling av glesbygden har inte publicerats. Inte sällan har de öde husen runtom i landet skildrats med ett romantiskt skimmer som symboler för förgängligheten. I "Jag räddade ett ödehus" ses de istället som en resurs för framtiden. Därför har Svenska Byggnadsvårdsföreningen redan på idéstadiet gett bokprojektet sina bästa rekommendationer och Kungl. Patriotiska Sällskapet gett tryckbidrag. Har du redan kavlat upp ärmarna och tagit dig an ett ödehus eller drömmer om att göra det? Nöjer du dig med att läsa hur andra har gjort det? Oavsett vilket är boken något för dig.

<em>"Det här är en alldeles, alldeles fantastisk bok!"</em><br/><strong>Svante Öqvist, Elle Decoration</strong><br/><br/><br/>"Jag gillar spretigt, brokigt, fragmentariskt, ofta utan förkunskap, skevt, skitigt, ytligt, oförutsägbart, patinerat, sladdar (ok, jag tog i lite). Men stök, kanske oförklarligt, ologiskt, lekfullt och naivt, obesvarat, även oavslutat, impulsivt, intuitivt och gärna maniskt. Kan ha varit en slags försvarsposition från början. För att jag sällan lyckades hålla arket rent från sudd och fläckar, inte hade tålamod att köra både sicksack och raksöm eller för att struktur och logik aldrig riktigt fick min båt att flyta. Eller så var det bara så det var från start, jag minns inte riktigt."<br/><br/><br/><em>Fine Little Day </em>innehåller ett hopplock av Elisabeths hemsläpade och ömt vårdade samlingar - grytlappar, porslin, gamla broderiböcker eller bara blad och grenar från naturen. Det finns även en rad grejer du kan göra hemma: trycka på textil, pressa blommor, göra pärlkorgar och återanvända diverse, som till exempel gamla böcker.<br/><br/><br/>Vi får också kika in i hennes stuga i Småland och besöka studion i Göteborg.<br/><br/><br/><strong>Elisabeth Dunker</strong>är konstnär och visuell kommunikatör utbildad på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. Sedan år 2007 driver hon den internationellt uppmärksammade bloggen Fine Little Day. Bloggen har bland annat utsetts till en av världens mest inspirerande bloggar av The Times och Martha Stewart. Elisabeth är även inblandad i en rad spännande samarbeten med bland annat House of Rym, Urban Outfitters och Ikea.<br/><hr /><br/><br/><br/>"Här finns buntvis med inspiration i bildform från hem och stugor, på små och stora projekt."<br/><em>Filipstads Tidning</em><br/><br/><br/><br/><br/><br/><br/><br/>Säsongens "måste-bara-ha-bok."<em>Svante Öqvist, Elle Decoration</em>