Svenska

Med <i>Sången underifrån</i> avslutar Ylva Eggehorn sin trilogi om flickan som blev författare. Efter <i>Kvarteret Radiomottagaren </i>och<i> Liljekonvaljkungen</i> följer vi nu den unga kvinnans väg genom tonårens revolt, politikens vägskäl och den trevande upptäckten av Gud mitt i en samtid som både lockar och skaver. <br/><br/>Det handlar om 1960- och 70-talet, om en förhoppningarnas expedition, trampet av träskor i tunnelbanan, några år innan affischerna med de nya finansmännen klistrades upp på stan. De som blev över när makten fördelats. De som skrevs ut ur historien som betydelselösa. Att skriva om dem är inte i första hand att skapa litteratur. Det är att göra dem verkliga. Den här delen av den mänskliga historien i Sverige, är oberättad, och därför riskerar den att aldrig ha hänt. <br/><br/><i>Just nu skrivs frihetsrörelser ut i det osynligas marginal. Ansikten som  ljuset aldrig faller på. De som mött Gud som när man plötsligt möter ett vilt djur i skogen. En enda oförsiktig rörelse, och ögonblicket är över, det vilda bjöd på sin närvaro och försvann. Var vi ett tecken?</i><br/>Utdrag ur boken<br/><br/>Med poetisk skärpa och ett särskilt öra för tidsanda och inre liv skapar Ylva Eggehorn en roman om modet att känna, drömma och våga förändras och sist men inte minst, om hur man överlever både kärlek och kallelse.<br/><br/><b>Ylva Eggehorn</b> är författare och poet och har gett ut ett femtiotal böcker, verkat som redaktör, översättare, dramatiker och sång- och psalmförfattare. På Libris har hon bland annat utkommit med böckerna  <i>En vän från himlen, Stränder in mot ljuset </i>och<i> Texter.</i> Hon har tilldelats en rad litterära utmärkelser och är hedersdoktor vid Uppsala universitet. (Romanerna <i>Kvarteret Radiomottagaren </i>och<i> Liljekonvaljkungen</i> har tidigare utkommit på Bonniers.)

Allvarligt Talat [Bok / Inbunden]

"Vad har jag, gamla människan, att säga om framtiden? En hel del, ska det visa sig. Under några år har jag skissat på essäer om samtidsföreteelser som jag har svårt för. För att en gammal människa ska tolereras i vår värld behöver hon vara positiv och välvillig, och jag hade tänkt förse mina texter med den lättsamma titeln 'Tio saker som gör det lättare att dö'. <br/><br/>Pandemin hjälpte mig att inse att dessa tio företeelser i själva verket hänger ihop. De illustrerar alla på olika sätt rörelsen bort från rättssamhället mot ett kontrollsamhälle. Förändringar implementeras i rasande fart, inte av ondska, utan för att vi kan. I förlängningen innebär det en demokratiförlust. Under en paneldebatt om framtiden insåg jag att jag som 77-åring har ett försprång gällande ämnet jämfört med de yngre deltagarna: Jag hade redan upplevt en framtid." <br/><br/><i>Saker som gör det lättare att dö</i> handlar om att vara nutidsmänniska i en orolig tid med ett oroligt nyhetsflöde. Ulla-Lena Lundberg resonerar kring vad som händer med oss då desinformation och auktoritära tendenser får fotfäste.

VAMPYRER, VAD GÖR NI blandar genrerna: berättelse, roman, självbiografi, memoar, dagbok, essä, konstnärligt program. Det kretsar kring Vampyren, i fantasier, dikter, prosaberättelser, dramer, filmer, med besök hos William Blake, Rousseau, Coleridge, Emily Dickinson, Oscar Wilde, Patricia Highsmith, Marguerite Duras, Harold Bloom, Guillaume Dustan, Friedrich Wilhelm Murnau och åtskilliga andra. En genomgående tråd är Författarens vänskap med personen G, ibland kallad Vampyren. Men är Författaren själv en Vampyr? Detta är Carl-Johan Malmbergs mest personliga bok.

Åldrandet har länge intresserat Merete Mazzarella, men hon har jämnåriga som säger att de aldrig ägnar det en tanke. Somliga verkar uppfatta hennes intresse som smått perverst, som en form av självupptagenhet eller som ett tecken på att hon helt enkelt har för mycket tid och för lite att göra. Men åldrandet är något jag är nyfiken på, jag ser både mitt eget och andras åldrande som något existentiellt, som en resa, skriver Mazzarella.<br/><br/>I likhet med <i>Från höst till höst</i> (2021) är <i>I skrivande stund</i> en dagbok som drar åt det essäistiska hållet. Samtidigt är den en av Mazzarellas mest personliga hon är generös med sina tankar, känslor, gympaprogram, kärlekar och onda samveten.<br/><br/>Hon slår fast att det finns olika sorters tid, tågtid och flodtid. Det jag kallar tågtid känns smalt, flodtid är bredare, fylligare, djupare. Intrycken flimrar inte bara förbi, de hinner sätta sig, man hinner reflektera över dem, man är mer närvarande, ens sinnen är öppnare, mottagligare. Jag har levt i tågtid det gör, gissar jag, de flesta som är ute i arbetslivet men nu försöker jag leva i flodtid.

En dag möter Judith Hermann sin före detta psykoanalytiker på gatan, en man som känner hennes inre liv mer än någon annan. De röker en cigarett tillsammans, därefter går han vidare, in på en bar. Hon står kvar. Så inser hon att det finns saker hon måste reda ut, och hon följer efter honom in.<br/><br/>Efter romanen <i>Hemma</i>, som blev en stor återkomst för henne i Sverige, är Judith Hermann tillbaka. Det är en bok i skarven mellan självbiografi och essä, skriven med samma skönhet och sensibilitet som hennes romaner.<br/><br/><i>Vi skulle ha talat om allt</i> är en underbart välskriven meditation över det skrivna ordet och livets gång. Författaren går tillbaka i sitt liv, följer i spåren på det skrivna, och försöker förstå vem hon var och vem hon blev.