Svenska

En gång förstod vi kulturen som det högsta goda i en modern människas liv. Det som gav mening bortom vardagens slit och upprepning. Nu är vi någon helt annanstans. Sverker Sörlin undersöker i denna nyskrivna essä hur vi kan återupprätta kulturens värde. För vad händer när makten och marknaden visar sig sakna de förmågor som ger mening åt våra liv?

Med <i>Sången underifrån</i> avslutar Ylva Eggehorn sin trilogi om flickan som blev författare. Efter <i>Kvarteret Radiomottagaren </i>och<i> Liljekonvaljkungen</i> följer vi nu den unga kvinnans väg genom tonårens revolt, politikens vägskäl och den trevande upptäckten av Gud mitt i en samtid som både lockar och skaver. <br/><br/>Det handlar om 1960- och 70-talet, om en förhoppningarnas expedition, trampet av träskor i tunnelbanan, några år innan affischerna med de nya finansmännen klistrades upp på stan. De som blev över när makten fördelats. De som skrevs ut ur historien som betydelselösa. Att skriva om dem är inte i första hand att skapa litteratur. Det är att göra dem verkliga. Den här delen av den mänskliga historien i Sverige, är oberättad, och därför riskerar den att aldrig ha hänt. <br/><br/><i>Just nu skrivs frihetsrörelser ut i det osynligas marginal. Ansikten som  ljuset aldrig faller på. De som mött Gud som när man plötsligt möter ett vilt djur i skogen. En enda oförsiktig rörelse, och ögonblicket är över, det vilda bjöd på sin närvaro och försvann. Var vi ett tecken?</i><br/>Utdrag ur boken<br/><br/>Med poetisk skärpa och ett särskilt öra för tidsanda och inre liv skapar Ylva Eggehorn en roman om modet att känna, drömma och våga förändras och sist men inte minst, om hur man överlever både kärlek och kallelse.<br/><br/><b>Ylva Eggehorn</b> är författare och poet och har gett ut ett femtiotal böcker, verkat som redaktör, översättare, dramatiker och sång- och psalmförfattare. På Libris har hon bland annat utkommit med böckerna  <i>En vän från himlen, Stränder in mot ljuset </i>och<i> Texter.</i> Hon har tilldelats en rad litterära utmärkelser och är hedersdoktor vid Uppsala universitet. (Romanerna <i>Kvarteret Radiomottagaren </i>och<i> Liljekonvaljkungen</i> har tidigare utkommit på Bonniers.)

<b>I Sveriges radios Obs har Dan Jönsson i snart två decennier bidragit med radioessäer texter om allt från odödlighet och atomklyvning till sjöröveri, alpinism och gamla stränginstrument, som i essäns hybridform söker utvinna något beständigt ur det oavslutade. Den här boken innehåller trettiotre sådana försök.</b><br/><br/><b></b>När jag gick i högstadiet hade jag en klasskamrat som brukade säga med glimten i ögat att när han blev vuxen skulle han bli tänkare. Han blev controller. Det är inte riktigt samma sak, men såvitt jag vet är han nöjd.  <br/><br/>Själv blev jag essäist; det är inte riktigt samma sak det heller. Essä är ett franskt ord som betyder försök; en essäist är alltså en som försöker något. En försökare men också en försöksperson, eftersom essäisten gärna använder sig själv och sitt eget liv som preparat i sina försök.<br/><br/>Essäisten skiljer sig från tänkaren på en avgörande punkt: där tänkaren förväntas utöva sitt tänkande på ett sätt som kommer fram till något, som leder till en slutsats, så förblir essäisten fånge i det oavslutade. <br/><br/>Mer exakt: det resultat som essäisten i sitt tänkande kommer fram till är just essän. Själva försöket."<br/><br/><br/><br/><b>Dan Jönsson</b> är författare och kulturjournalist. Bland hans senaste böcker märks romanen <i>Mister Olof</i> (2016), essän <i>Paradisgenen fyra utopiska horisonter</i> (2020) samt <i>Politisk vildmark sju teser om den svenska Natoprocessen</i> (2024). Han medverkar regelbundet i Dagens Nyheter och Sveriges Radio.  

Essäer [Bok / Inbunden]

Sammanbrottet sammanställdes och publicerades efter Fitzgeralds död av hans vän, den framstående kritikern och redaktören Edmund Wilson. Det är en samling skrifter, initialt skrivna till hans dotter, som skildrar författarens sinnestillstånd och personliga perspektiv på händelser, författarkollegor och offentliga personer på 1920- och 1930-talen. Förutom artiklar och essäer som det berömda titelverket innehåller denna volym ett urval av Fitzgeralds anteckningsböcker, som - förutom att vara ett förråd av anekdoter och kvicka rader - ger en fascinerande inblick bakom kulisserna i romanförfattarens kreativa process, med passager som skulle omarbetas till hans fiktion.<br/><br/>Sammanbrottet är den första i en serie med nyöversättningar av den moderna amerikanska litteraturens kanske viktigaste författare F. Scott Fitzgerald.

<b><i>Vad betyder det att tala allvar?<br/>Och varför är det så svårt?</i></b> <br/><br/>I Allvarligt talat samlar Niklas Rådström sina svar på frågor som ställts till P1-programmet med samma namn. Det handlar om varför man ska ha en hobby, hur man står ut med leda och vart man tar vägen när man dör. <br/><br/><b>Niklas Rådström </b>har i ett långt författarskap rört sig mellan dikt, dramatik och prosakonst. Här närmar han sig människans villkor i en form som är både personlig och öppen, där det allvarliga får ta plats utan att bli tungt. Eller som han själv skriver: "Det är helt enkelt roligare att ta saker på allvar." <br/><br/>Boken är rikt illustrerad av <b>Catharina Günther Rådström</b>.

En dag möter Judith Hermann sin före detta psykoanalytiker på gatan, en man som känner hennes inre liv mer än någon annan. De röker en cigarett tillsammans, därefter går han vidare, in på en bar. Hon står kvar. Så inser hon att det finns saker hon måste reda ut, och hon följer efter honom in.<br/><br/>Efter romanen <i>Hemma</i>, som blev en stor återkomst för henne i Sverige, är Judith Hermann tillbaka. Det är en bok i skarven mellan självbiografi och essä, skriven med samma skönhet och sensibilitet som hennes romaner.<br/><br/><i>Vi skulle ha talat om allt</i> är en underbart välskriven meditation över det skrivna ordet och livets gång. Författaren går tillbaka i sitt liv, följer i spåren på det skrivna, och försöker förstå vem hon var och vem hon blev.<br/><br/><br/><br/>"Hermanns prosa är som alltid sparsmakad och exakt, men här anas också en ny, friare eller kanske mognare ton. (...) I denna nya bok använder hon sin knivskarpa förmåga att med precision skriva fram stämningar och underströmmar i och mellan människor i ett längre format. Med lyckat resultat. <i>Vi skulle ha talat om allt</i> är en bok som pockar på att läsas uppmärksamt och på allvar." <br/><br/><b>Recension i BTJ</b>