Svenska

<b>Vad är en sufflös? </b>Nedsänkt i en lucka under scengolvet med fullt fokus på text, musik och aktörer är hon föreställningens livboj.  <br/><br/><i>Liselotte Asplund</i> har arbetat som sufflös i drygt 40 år till en början inom talteatern och sedan på Kungliga Operan i Stockholm. Ofta har hon fått frågan <b>»Vad är det du gör egentligen?«</b> Här skriver hon om sufflösens arbete nu och då, vad som krävs och vad som lockar och hur viktigt detta undanskymda skrå är för den förtrollande scenkonsten.

Varför har musikalitet kommit att ses som en så central kvalitet i talteatersammanhang? Teaterregissören liknas inte sällan vid en dirigent, skådespelaren vid ett instrument, pjästexten vid ett partitur. Man talar om tonen i en replik, pulsen i en dialog, tajmingen i en scen, rytmen i en föreställning »Musikalisk« är som regel ett starkt positivt laddat ord medan motsatsen får sägas gälla för adjektivet »teatral«. <br/><br/>I <i>Skådespelarens musikalitet</i> intervjuar Sven Bjerstedt (lektor i musik vid Teaterhögskolan i Malmö) några av våra främsta skådespelare, regissörer och dramatiker: Stina Ekblad, Gösta Ekman, Lena Endre, Staffan Göthe, Henric Holmberg, Mia Höglund Melin, Sissela Kyle, Rolf Lassgård, Ann Petrén, Marie Richardson, Göran Stangertz, Tobias Theorell och Iwar Wiklander. Samtalen handlar om centrala kvaliteter i skådespelarkonsten: liv, trygghet, närvaro, fokus, mod, kommunikation och musikalitet.

IMPRO är en handbok om improvisationsteater som teaterkonst, pedagogik och livsstil. Den är indelad i fyra delar ? »status«, »spontanitet«, »att berätta med teater« och »mask och trans«. Keith Johnstone beskriver ett stort antal användbara och stimulerande övningar och tekniker. Resultatet är en idébok som på ett fascinerande sätt utforskar den spontana kreativa processen. »IMPRO är en nyckelknippa. Och det är genialt och ickemoraliserande att beskriva det som sker inom människan som nödvändiga funktioner och försvar, och samtidigt förlösa vår kreativitet när vi öppnar med dessa nycklar.« ur Suzanne Ostens förord »Med stor respekt läser jag nu om IMPRO och förundras över hur unikt och före sin tid han lägger fram sina tankar om den skapande människans vedermödor. Han är en av få teatergurus som verkligen påverkat teatern, först i västvärlden och numera över hela klotet.« ur Martin Geijers förord? »IMPRO är en så rik och stark bok att den nästan känns outtömlig. Man kan komma tillbaka till den gång på gång och ständigt hitta nya infallsvinklar.« Kent Hägglund, kulturskribent och lektor i drama Keith Johnstone, född 1933, är en brittisk regissör, dramatiker och pedagog. Efter några år som lärare och dramatiker tog han över manusavdelningen på Royal Court Theatre i London i slutet på 1950-talet. Där kom han att spela en avgörande roll för den nya framväxande dramatiken ? som blev en viktig del av de anti-auktoritära och kreativa kulturella strömningarna som dominerade under kommande decennier. Johnstone började då också skapa en mängd olika övningar och ?games? på Royal Courts teaterstudio för att bejaka spontanitet och historieberättande improvisationer hos både dramatiker och skådespelare. På 1960-talet grundade han teatergruppen The Theatre Machine, som gav improviserade föreställningar och turnerade runtom i Europa. På 1970-talet flyttade Keith Johnstone till Kanada där han arbetade som var teater- och dramalärare på University of Calgary och grundade the Loose Moose Theatre. Johnstone har publicerat två böcker om improvisationsteater: Impro från 1979 och Impro for Storytellers från 1999. Även om hans namn främst förknippas med Teatersport är hans inflytande på dramatiker, skådespelare och pedagoger, inte minst i Sverige, närmast oöverskådligt. IMPROVISATIONSSTUDION Improvisationsstudion Förlag ger ut böcker om improvisationsteater ? både svenska och internationella i svensk översättning. Impro - improvisation and the theatre av Keith Johnstone är förlagets första publikation. Förlaget är en del av Improvisationsstudion, som ger underhållning och utbildning inom teater och improvisationsteater. Studion utgår från teaterns arbetsmetoder med skådespelarträning, sceniskt berättande och improvisationsteater.

Det finns något skevt i vårt teaterarv. Det ser ut som att det i historien endast har funnits män som skrivit bra dramatik. Samtidigt som det för 100 år sedan fanns kvinnor vars pjäser sattes upp på Sveriges största scener och rönte stora framgångar. Men de senaste åren har flera av dessa pjäser satts upp på nytt och många har förvånats över deras aktualitet.<br/><br/> Är de här för att stanna nu? är en idé- och diskussionsbok om de projekt runt om i landet som utforskat och återupptäckt äldre dramatik skriven av kvinnor. Dramatik som många gånger handlar om hur det är att vara kvinna, ur en kvinnas perspektiv. En blick som ofta saknas i de stora klassikerna.<br/><br/> Mer daterade än en del av Strindbergs eller Ibsens ofta spelade verk är dessa pjäser inte. Däremot tycks de mig mer konstruktiva för nutidspubliken. När kvinnoemancipationen, världens största befrielserörelse, finns med som positiv kraft blir riktningen naturligt en annan. Mot större frihet.<br/> Amelie Björck, GP maj 2008<br/><br/> Är de här för att stanna nu? innehåller dokumentation av föreställningarna med fakta och föreställningsbilder, men berättar också om feministiska strategier i skrivandet, om hur kanon fungerat som en uteslutande princip och vikten av att syna våra föreställningar om vad som är bra och dålig teater. Medverkande är bland andra litteraturprofessor Anna Williams, litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström, kritiker Ingegärd Waaranperä, regissör Jenny Andreasson, dramatiker Malin Axelsson och teater- och genusvetare Åsa Sarachu.<br/><br/> Projekten som uppmärksammar äldre dramatik skriven av kvinnor har pågått på flera teatrar i landet mellan 2006 och 2009, däribland Spets (ett samarbete mellan Östgötateatern, Riksteatern och Örebro Länsteater), Modärna kvinnor på Stockholms Stadsteater samt Dramatens läsningar och uppsättning av Final. Är de här för att stanna nu? är ett samarbete mellan Rosenlarv förlag, Östgötateatern och Riksteatern. Huvudredaktör för boken är Åsa Sarachu, tidigare projektansvarig för Modärna kvinnor.

Faustbrev - Tankar Om En Klassiker [Bok / Danskt band]

Två teaterpjäser uppförda av fyra teatrar på tre scener och i ett tält, i tre länder, på flera nordiska språk att kalla projektet Teaterdialog Öresund för en avancerad övning i dialog, samarbete och samordning är ingen överdrift. Ett gemensamt incitament för projektet har varit sökandet efter kulturellt och konstnärligt gränsöverskridande möten. Utifrån Öresundsregionens speciella möjligheter till brobyggande har Teaterdialog Öresund haft ambitionen att vidga förståelsen för publiken, men också att skapa publikmässig integration mellan grannländerna.<br/><br/>Vad är en teaterföreställning och hur ska vi förstå den? Med dialog som ledord vill <i>Publik i perspektiv</i> placera de två pjäserna i projektet i ett större sammanhang än premiär och spelperiod. Boken diskuterar frågor som dessa: Vad händer om vi tolkar en föreställning ur ett kritiskt vithetsperspektiv? Vilka faktorer påverkar marknadsföringen och varumärkesbyggandet av en pjäs? Vilkens sorts kunskap utvecklas om teatern för ett samtal med publiken och låter publiken själv bestämma vad samtalet ska handla om?<br/><br/><i>Publik i perspektiv</i> åskådliggör och diskuterar erfarenheter från projektet Teaterdialog Öresund. I boken medverkar forskare och skribenter som till vardags verkar på olika akademiska och journalistiska arenor i regionen. Tillsammans undersöker de området »publikutveckling«som en möjlighet att förstå utmaningar i ett samtida teaterlandskap.

Här tar Martin Tegen sig an Shakspere ifrån Stratford-on-Avon. Går igenom de få dokument som finns om denne man, född 1564 som son till en hanverkare. Han gifter sig tidigt, får tre barn innan han ger sig av till London. Första dokument om honom i sammanhang med teater är från 1595, då medlem av Chamberlain's Men. Men han vistas också i Stratford. 1597 köper han det näst största huset där, New Place, med stor trädgård. Han investerar i tomter, jordbruksprodukter och annat. Med tanke på alla stora kända affärer där pekar det mot ganska mycket närvaro i Stratford. Hur kunde han bli så förmögen? I testamentet 1616 talas om "alla mina lador, stall, fruktodlingar, marker, arrenden och arvegods". Hans testamente finns med här.