Svenska

<strong>**Vinnare av Stora journalistpriset i kategorin Årets berättare**</strong> <br/><br/>"Hiltons bok är ett kraftprov. Bildande, berörande, viktig. Den skänker en smula värdighet åt ett kapitel i svensk offentlighet som innehållit allt annat än det."<br/><em><strong>Karin Olsson, Expressen</strong></em> <br/><br/>"Det är en exceptionellt välskriven bladvändare."<br/><em><strong>Gunilla Kindstrand, Svenska Dagbladet</strong></em> <br/><br/>"Hans bok är både lärostycke och tragedi &ndash; och har potential att nå en stor publik &ndash; precis som Benny Fredriksson."<em><strong><br/>Ingrid Elam, Aftonbladet</strong></em> <br/><br/>"Gastkramande tragedi som blir njutningsfull läsning med många bottnar genom all research och ett sagolikt vackert språk."<br/><em><strong>Kerstin Särnö, M-magasin</strong></em> <br/><br/>"Detta är en av de starkaste samtidsskildrande böcker jag läst."<br/><em><strong>Per Andersson, Kulturnyheterna SVT</strong></em> <br/><br/>"välskrivet och laddat drama med fem akter."<em><strong><br/>Boel Gerell, Sydsvenskan</strong></em> <br/><br/>"Denna kombination av politiskt sprängstoff och personliga tragedier inbyggt i materialet, är jag djupt imponerad av Johan Hiltons bok <span class="rounded-sm px-0.5 bg-sky.6"><em>Den siste teaterdirektören</em>"<br/><em><strong>Jenny Aschenbrenner, Dagens ETC</strong></em></span> <br/><br/><span class="rounded-sm px-0.5 bg-sky.6">"Johan Hiltons bok är en stark, noggrann och viktig uppgörelse."<br/><em><strong>Henric Tiselius, Borås tidning</strong></em></span> <br/><br/><strong>I december 2017 riktades anklagelser mot Benny Fredriksson i tidningen Aftonbladet. Tre månader senare avslutade han sitt liv, på ett hotellrum i Sydney, efter det mediedrev som följde i spåren av publiceringarna.</strong> <br/><br/>När Benny Fredriksson avgick som vd för Kulturhuset Stadsteatern var det slutet på en lång och framgångsrik epok. Han lyckades inte bara omskapa en av Sveriges ledande kulturinstitutioner och anpassa det till en ny tid, han förfogade också över en betydande del av huvudstadens kulturanslag. <br/><br/>Under Fredrikssons ledning förverkligades visionen för Kulturhuset &ndash; att befinna sig mitt i samtiden och utgöra den naturliga samlingsplatsen för den kultur- och samhällsengagerade medborgaren. <br/><br/><em>Den siste teaterdirektören</em> skildrar genom hundratals intervjuer drevets utveckling under hösten 2017 parallellt med berättelsen om hans liv och verk. Anhöriga, kollegor, fränder, meningsmotståndare och uppdragsgivare berättar om yrkesmannen och makthavaren Benny Fredriksson. <br/><br/>Från uppväxten i en arbetarfamilj i Midsommarkransen, till en av Sveriges tyngsta poster i kulturoffentligheten. I den resan ryms inte bara ett fascinerande människoöde &ndash; Fredriksson saknade både gymnasieexamen och universitetspoäng och var på nästan alla plan en autodidakt &ndash; utan också en samhällsskildring, klasskildring och kulturskildring. <br/><br/>Fram träder bilden av en makthavare som på sätt och vis bergtogs av sitt uppdrag &ndash; men som på flera punkter även förändrade svensk teater i grunden.<br/><br/>"Välskriven, med ett driv och ett engagemang, som gör den spännande, angelägen och drabbande."<br/><em><strong>Margaretha Levin Blekastad, Norrtelje Tidning</strong></em> <br/><br/>"Johan Hiltons välskrivna bok är besjälad av viljan att ge Benny Fredriksson upprättelse. Den väcker starka känslor."<br/><em><strong>Karin Helander, Göteborgs-Posten</strong></em><br/><br/>"<span style="background: white;">Knivskarpt klarspråk om Benny Fredrikssons död"<br/><em><strong>Gunilla Kindstrand, Svenska Dagbladet</strong></em><br/></span> <br/><br/>"intressant läsning för alla som är intresserade av kulturvärldens speciella arbetsvillkor."<br/><strong><em>BTJ</em></strong>

Ingmar Bergman, i första hand omskriven som filmregissör, uppmärksammas här som den legendariska teaterregissör han också var. Med hjälp av brevväxlingar, regiböcker och dagboksanteckningar synliggörs hur teateruppsättningarna skapades i nära samarbete med scenografer, skådespelare och en rad andra medarbetare.

Ellen Hartman (1860-1945) var en omåttligt populär komedienn, men hon blev också ifrågasatt både som skådespelerska och som kvinna och utsattes för ett karaktärsmord. Teatervetaren Hélène Ohlsson berättar om en diva med en exceptionell karriär och om brytpunkten mellan 1800- och 1900-talens teaterhistoria.

"Redan när jag fyllde femtio år fick jag svindel av min ålder. Det kom för mig att om jag levat mitt liv åt andra hållet skulle jag vid femtio års ålder vara framme vid 1907. Mina föräldrars liv kändes så nära och blandades ihop med mitt eget, samtidigt som min egen barndom var oändligt långt borta.<br/><br/>Mitt liv, så många år jag levt. Så hisnande mycket som förändrats och ändå är jag på något sätt densamma.<br/><br/>Tiden, åldern, kroppen, erfarenheter, minnet, glömskan har gjort mig till den jag är nu. Jag tycker att det är ofattbart hur långt bort en tid som var alldeles nyss känns, och hur nära jag har de längesedan levda åren."<br/><br/><br/><br/>Sissela Kyle skriver om uppväxten i Partille och om livet som regissör och skådespelare idag. Boken består av en räcka med nedslag - både från de avgörande ögonblicken i livet och om de platser och människor som format henne. Hennes CV har en imponerande bredd. Hon har spelat på små och stora scener, såväl seriös dramatik som fars, hon har lett galor, filmat och regisserat. Samtidigt har hon umgåtts med vänner, bildat familj, skilt sig, tagit hand om gamla föräldrar.<br/><br/>En skildring av livets gång helt enkelt. Och Sissela Kyle skriver med samma udd och tajming som kännetecknar allt hon gör. Det är underhållande, tankeväckande, smart och klokt.