Svenska

Regissören Ragnar Fyr står inför en katastrof. Hans drömprojekt har gått i kras efter en otrohetsskandal, och nu tvingar finansiärerna honom att göra en ny film, <em>Centurion</em>: en klichéartad deckare på en skärgårdsö. Han avskyr precis allt med manuset men har inget val.<br/><br/><br/><br/>Samtidigt är relationen med hustrun Stella - som också är fast i filmprojektet - på bristningsgränsen. Deras rivalitet kulminerar i ett oplanerat mord, och snart inser de att de är skrämmande bra på att eliminera sina fiender. Kanske kan både deras äktenskap och karriärer räddas - även om vägen dit kantas av lik.<br/><br/><br/><br/>Med sylvass dialog, dråpliga vändningar och en dos nattsvart humor är Alexander Karims nya roman en modern tolkning av filmen <em>War of the Roses</em>, men i filmbranschens värld. En bitande satir om makt, ambition och hur långt vi är beredda att gå för konsten - och för oss själva. Vad kostar det egentligen att bli odödlig?

<strong>"En av årets mest fängslande och innerliga romaner ... En dold pärla."</strong><br/><br/><strong>Adresseavisen</strong><br/><br/><br/><br/>Köpenhamn, sent 1700-tal. I ett bortglömt hörn av Christiansborgs slott arbetar den isländske urmakaren Jón Sivertsen med att restaurera ett unikt tvåhundra år gammalt urverk. En sen kväll avbryts hans arbete av ett oväntat besök - kung Christian VII, en man som avsatts från makten av sin egen son och betraktas som i det närmaste sinnessjuk.<br/><br/><br/><br/>Kungen vandrar berusad runt i slottet om natten och under de sena mötena framför urverket växer en oväntad vänskap fram. Jón bär på smärtsamma minnen från sin uppväxt på Island, där hans far och fostermor brutalt avrättades. Ett beslut som undertecknats av kungens egen far. Kungens rastlöshet och samvetskval vävs samman med Jóns smärta och förtvivlan, och deras möten får konsekvenser som ingen av dem hade kunnat ana.<br/><br/><br/><br/><em>Kungen och urmakaren</em> är en hjärtskärande roman som väver samman historisk fakta med fiktion. Arnaldur Indriðason, Islands mest framstående författare, levererar en oförglömlig berättelse om hur makt, skuld och kolonialt förtryck format Islands och Danmarks historia - och hur försoning kan växa fram i de mest oväntade möten.

Nina och Patrick träffas på en buss och blir handlöst förälskade. Allt vore underbart om det inte vore för Patricks relation med sin ensamstående mamma Greta. Han är hennes allt och hon ägnar all sin tid åt sonen. När Nina kommer in i bilden rasar Gretas värld samman och hon har svårt att tygla sin svartsjuka. Och Patrick förmår inte att sätta ner foten mot sin mor. Ju längre tiden går desto mer ansträngd blir situationen mellan de tre.<br/><br/>En dag faller Nina utför ett stup och blir både förlamad och stum. Men är det en olycka eller har någon knuffat henne?<br/><br/>Patrick och hans mor Greta tvinnas samman i en osund relation som blottar mörka sidor hos dem båda. Nina är säker på att det var ett mordförsök och fantiserar om en gruvlig hämnd.<br/><br/>Ett spännande triangeldrama om hämnd, hat och svartsjuka som får ett oväntat slut.

<b>*1:a på <i>Modern Librarys</i> lista över 1900-talets 100 viktigaste engelskspråkiga romaner*<br/><br/>»Det är boken vi alla står i tacksamhetsskuld till och som ingen av oss kan undkomma.« | <i>T. S. Eliot</i></b><br/><br/>Hur kan en roman från 1922 fortfarande kännas modernare än nästan allt som trycks i dag?<br/>Handlingen i James Joyces <i>Odysseus</i> utspelar sig under ett och samma dygn, 16 juni 1904. Dublins alla hem, gator, offentliga platser; stadens minnen, känslor, begär - allt ville författaren fånga. Varje episod, och dess centrala karaktärer, korresponderar också med motsvarande i det mest kända litterära verket från vår civilisations gryning, Homeros <i>Odysséen</i>.<br/>Språkets roller i verkligheten är fler än den direkt kommunikativa, menade Joyce. Vi har kontroll över språket och samtidigt ingen som helst kontroll över dess havsliknande flöde genom oss. Romanens alla röst- och stilskiften - festglädje, högtidlighet, andlighet, kåthet, hunger, oro, extatisk uppsluppenhet - rymmer män och kvinnor, unga och gamla. Inre monolog blir spirituell dialog och klipp- och klistra med litteraturhistorien och vardagsspråken. Genom hälsningen till Homeros kopplas allt till ett mytiskt kretslopp.<br/>James Joyces <i>Odysseus</i> [<i>Ulysses</i>, 1922] - en av världslitteraturens absolut största klassiker, utges här i Thomas Warburtons svenska översättning.<br/><br/>JAMES JOYCE [1882-1941], irländsk författare, är en av den modernistiska litteraturens portalfigurer. Romanen <i>Odysseus</i> [<i>Ulysses</i>, 1922] brukar betraktas som den modernistiska erans mest inflytelserika verk.

"Förstummande"<br/>The New Yorker<br/><br/><br/><br/>"Ett bevis på fantasins kraft och en nära studie i vad empati innebär."<br/><br/>Vogue<br/><br/><br/><br/>Tillsammans med de vanliga julkorten levereras ett anonymt vykort hem till familjen Berest. Vykortet föreställer Opéra Garnier i Paris. På baksidan står namnen på Anne Berests släktingar Ephraïm och Emma, och deras barn, Noémie and Jacques - alla mördade 1942 i Auschwitz. Annes mamma Leila fryser till is, och Anne lägger bort vykortet, som familjen runt köksbordet på något vis lyckas glömma. Men femton år senare, då Annes dotter kommer hem från skolan och för sin mormor börjar berätta om att hon varit utsatt för antisemitism i skolan, börjar Anne tänka på vykortet igen. Hon bestämmer sig där och då för att ta reda på vem som skickat vykortet, och varför.<br/><br/><br/><br/>Här börjar berättelsen om familjen Rabinovichs öde. Den börjar i Ryssland efter revolutionen, där familjens överhuvud varnar sina barn för att stanna i Ryssland, eftersom det börjar bli för farligt för judar att vistas där. Barnen flyr till Lettland, sedan till Palestina, och sist till Paris, platsen därifrån de alla kommer att deporteras till Auschwitz.<br/><br/><br/><br/>Vykortet är en smärtsam och spännande historisk roman om en judisk familj innan förintelsen, en febrig jakt på sanningen om vykortet, och en känslosam och personlig berättelse om identitet, arv och förlust.

<b>En välsignad och stark skröna.</b><br/><br/>Jonas Jonasson är tillbaka med en oemotståndlig pikaresk om Algot Olsson, grisbondens son, och en brokig skara människor i småländska Värend, som ger sig in i den sköna och förhoppningsvis lukrativa konsten att bränna brännvin till svenska folkets fromma. Deras spår korsas gång på gång av den skuldsatte och självsvåldige greve Bielkegren, dennes hänsynslöse och oduglige son löjtnanten, samt fru och dotter som samlar på arabiska fullblod och skor. <br/><br/>När greven och sonen så småningom kommer fram till samma destillerade slutsats, den att alkohol=förtjänst, blir de ett lättfångat byte för Algot &amp; Co, som har en del gäss att plocka med ädlingarna. Det hela utspelas framför ögonen på en häpen och bestört Oscar I, den andre Bernadotten på Sveriges tron. <br/><br/>Jonas Jonasson ger en obetalbar bild av Sverige i 1800-talets mitt, en fattig och smutsig avkrok i dåtidens Europa, och hur uppfinningsrikedom och list väl kan mäta sig med börd och gods när det gäller att nå framgång i världen. <i>Algot, Anna Stina och det välsignade brännvinet</i> är en ny höjdpunkt i Jonas Jonassons författarskap.<br/><br/>JONAS JONASSON fick sitt breda genombrott med den hyllade romanen <i>Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann</i> (2009), som även filmatiserades. Den har följts av en mängd ytterligare storsäljande romaner, varav den senaste är <i>Profeten och idioten </i>(2023).

<b><i>Det är en oupphörligt fascinerande berättelse om en osannolik figur i svenskt nöjesliv, och Bode (som verkligen trampade i klaveret enastående ofta) förtjänar att ihågkommas för mer än de ovan nämnda ekivoka kupletterna. Strafflös är en bra, tragisk, komisk och intressant roman. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra. Bibliotekstjänst</i></b><br/><br/>Johnny Bode är idag mest hågkommen för sina obscena visor, som fick ett osannolikt genomslag på det frigjorda och radikala sextiotalet i Sverige. Men han var mycket mer än bara en rolig tjockis som skrev snusk. I själva verket var han en av de mest firade låtskrivarna under svenskt 1900-tal och han uppträdde med alla de stora, från Hasse Ekman till Ulla Billquist. Han tjänade enorma summor som han raskt satte sprätt på, och för att kunna festa vidare ställde han till med fiffel och båg. Bode blev skandalernas man.<br/><br/>Men den verkliga skandalen var att han som tjugofyraåring spärrades in på sinnessjukhus ett helt oproportionerligt straff för några små penningbedrägerier.I åratal satt han inlåst, utan att få vård, och i rashygienens namn blev han tvångssteriliserad. Det är svårt att tänka sig ett värre övergrepp, och det i en tid som inte ligger så långtifrån vår.<br/><br/><b><i>Strafflös </i></b>är författarnas åttonde roman där de än engång gräver i ett gammalt och omtalat rättsfall. Mycket har skrivits om Johnny Bode. Men ingen har skrivit om de rättsövergrepp han utsattes för. Förrän nu.<br/><br/><b><i>De som menar att subversiva röster tystas i den svenska samtiden borde läsa den nya boken om Johnny Bode. Skånska Dagbladet</i></b><br/><br/><b><i>Ebervall och Samuelson låter Bodes sorglöshet prägla berättelsen, men väjer inte för de mustiga detaljerna eller kriminella handlingarna i Bodes liv. Deras blick är empatisk och tar fasta på de rättsövergrepp han utsattes för. Bakvägen skildrar de en mörk del av Sveriges historia, där alla skulle rätta in sig i ledet. Boken är välskriven och följer i stort sett verkliga händelser. Johnny Bode framställs i "Strafflös" som ett stort barn, ett musikaliskt geni utan förmåga att långsiktigt förvalta sin talang. Den absurda humorn saknas inte, men det är faktiskt både fint och uppfriskande med ett perspektiv där hans historia berättas utan att det lurar ett gapflabb runt hörnet. Falu-Kuriren</i></b><br/><br/><b><i>Jag har läst och uppskattat Lena Ebervalls och Per E Samuelsons tidigare romaner om bland andra Olle Möller (var han verkligen en mördare?), Gustaf V:s påstådde älskare Kurt Haijby och bombmannen Lars Tingström men hmhm vet om inte den gripande berättelsen om svindlaren, rucklaren och artisten Johnny Bode är den som gripit mig mest. Dast Magazine</i></b>