2010

Marina and the Diamonds gör inte bara skön pop. Många ord kan beskriva sångerskan och låtarna som fastnar direkt. Marina är en konstnär med smak för färg och form. Hyllad som den nya Kate Bush och given som en av de hetaste artisterna år 2010. Hennes debutalbum The Family Jewels bevisar att hon har både djup i låtarna och idéerna för att leva upp till hypen runt henne. <br/><br/>The Family Jewels är producerad av Liam Howe (Ex-Sneaker Pimps), Biff Stannard (Kylie) och Pascal Gabriel (Ladyhawke) och låter inte som någon annan debutant av vår tid. Marina är ett äkta original som som har färgat denna poppärla med hjärta och själ. 12 låtar, 42 minuter, lång - The Family Jewels är delvis självbiografisk, delvis saga med ett sound som spänner från gnistrande pop i "Shampain" och "Hollywood" till mjuk glänsande elegans i "Obsessions" och "Numb"; poppunk i "Girls" och sprittande "Mowgli's Road" och "Hermit the Frog". <br/><br/>Marina vill inte lämna något åt slumpen, det här ska vara en succé på hennes egna premisser. Denna vilja av stål tvingade producenten Pascal Gabriel att spela in 482 tagningar av en sång innan Marina slutligen var nöjd.<br/>Slutresultatet är ett genomarbetat album med full fokus på detaljer, egentligen som ett konststycke i sig. Hjärtekrossande och känslofull, som i I Am Not A Robot, lägger sig Marina oskyddad och sårbar inför sina fans. Hon kallar dem när allt kommer omkring för The Diamonds.

Kingston Trio: Essential early recordings 58-59 [2 CD]

Perry Katy: Teenage dream 2010 [CD]

Lehrer Tom: An evening wasted with... 1959 [CD]

Rosenström Björn: Swingersklubb in the... 2010 [Digipack / CD]

Barrett Syd: The madcap laughs 1970 (Rem) [CD]

Detta är Francis Rossis andra soloalbum, han är annars mer känd som sångaren och frontmannen i Status Quo. Status Quo har under sin 40-åriga karriär sålt inte mindre än 118 miljoner album och haft ett otal hitsinglar. De är kända för sitt distinkta och patenterade boogierock sound och har influerat en hel generation rockmusiker och fans.<br/><br/>Detta är Rossis första soloplatta på 14 år. Här är hans egna ord:<br/>"I never stop writing songs and melodies but there have been many tracks over the years that just weren't right for Quo. These songs have been gathering dust in my mind for too long and now seems the right time to showcase them. It's a big step for me but I hope to see lots of the same faces out there on the road!" (Francis Rossi).<br/><br/>Det rör sig om fortfarande om gitarrdrivna rocklåtar, dock med en lite annan profil än vad vi är vana att höra på Status Quos plattor. Lite mer klassiska 50-tals popinfluenser, och ett lite bluesigare sound.