2012

ECM is particularly pleased to present this two-disc set by one of the most outstanding groups of its era, the group often referred to as 'Belonging' or Keith Jarrett's 'European Quartet', heard here in a previously unreleased concert recording from 1979. After more than three decades in the archive, this "sleeper" now awakes, sounding thoroughly alive and of the moment. <br/><br/>"Sleeper" is a significant addition to the group's small discography, until now comprised of the albums "Belonging" (1974), "My Song" (recorded 1977, released 1978), "Nude Ants" (recorded 1979), and "Personal Mountains" (1979, released 1989). The pieces performed by the quartet on April 16, 1979, at Tokyo's Nakano Sun Plaza were Jarrett compositions - "Personal Mountains", "Innocence", "So Tender", "Oasis", "Chant of the Soil", "Prism" and "New Dance" - all written for this ensemble (in later years, "Prism" and "So Tender" would be reinterpreted by the "Standards" trio), all delivered with enormous verve. This was a group that could play very freely, and joyously, inside the melodic and rhythmic structures set up or implied by Keith Jarrett's writing, with an extraordinary and unforced sense of flow. As Jarrett said at the time: "I myself, as a so-called leader, wish very, very often to blend with the other three musicians and that situation [the Belonging band] allows that, because no one is fighting with anyone else. Everyone is just trying to make the thing transparent and clear and feeling good."

Corea Chick/Gary Burton: Hot house 2012 [CD]

Verneri Pohjola Quartet: Ancient history 2012 [Digipack / CD]

"Med "It had to be you" kliver Isabelle Lundgren fram som en stark och berörande jazzvokalist. Den 24 år unga sångerskan har förvisso inget nytt att komma med men sättet som hon tolkar de jazzstandards hon ägnar sig åt på debuten är helt igenom lysande. Det finns en sårbarhet i rösten och en lite dröjande frasering som kan leda tankarna åt Billie Holiday-hållet men Lundgren har en distinkt personlighet som särskiljer henne från andra vokalister. Med ett snyggt tassande komp och effektivt understödjande arrangemang av Krister Lundkvist har det blivit en betagande uppdatering av ett gäng tidlösa melodier."<br/>(Svenska Dagbladet) <br/><br/>Isabella Lundgren är född och uppvuxen i Värmland, till Judy Garland och Billie Holidays tongångar via sina musikälskande föräldrar. <br/><br/>18 år gammal flyttade hon till New York där hon studerade musik på the New School University och arbetade med, bland andra, musikerna Charles Tolliver och Eddy Davis. Hon har också sjungit tillsammans med Gavin Degraw och Moby´s band The little death. <br/><br/>22 år fyllda flyttade Isabella hem till Sverige igen och idag bor hon i Stockholm där hon studerar till präst vid teologiska högskolan. I Stockholm har hon arbetat med bland andra Peter Asplund, Leif Kronlund, Jesse Lindgren, Dan Barret, Klas Lindkvist och Krister Lundkvist. <br/><br/>Under våren 2012 medverkade hon på gitarristen och producenten Fabrizio Sottis kommande album, som spelades in i New York. <br/><br/>Hennes debutalbum It had to be you släpps på bolaget LB Naxos. Isabella vill framföra och skriva musik med själ och hjärta som öppnar dörrar och bygger broar till både det förflutna och framtiden.<br/><br/>Medverkar på skivan gör även Peter Asplund, trumpet, Krister Lundkvist, piano, Ola Bengtsson, gitarr, Magnus Fritz, trummor, Anders Johnsson, bas, Luciano Mosetti, munspel, Dicken Hedrenius, trombon och Klas Lindquist på klarinett och saxofon.<br/><br/>Våren 2012 tilldelades hon dessutom Sällskapet Stallbrödernas stipendium, och på hösten fick hon Second Line Jazzbands stipendium!<br/><br/>Styrelsen för Stiftelsen Jazzens Museum i Strömsholm har utsett sångerskan ISABELLA LUNDGREN till mottagare av 2013 års Anita O'Day-pris. <br/>Juryns motivering: ISABELLA ERÖVRAR OCH FÖRTJUSAR EN ALLT STÖRRE PUBLIK GENOM SIN NATURLIGA, ÄRLIGA OCH GENOMMUSIKALISKA FÖRMÅGA ATT FRAMFÖRA DEN JAZZHISTORISKA REPERTOAREN. <br/>.

Digipack.<br/><br/>Bernt Rosengren, saxofonist, flöjtist, kompositör och arrangör, är en av Sverige internationellt mest kända jazzmusiker. Han slog igenom som nittonåring och har sedan dess stått i det främsta ledet inom svensk jazz i mer än 50 år. Bernt har under åren inspirerat och spelat med flera generationer svenska jazzmusiker. 1975 bildade Bernt Rosengren sitt första storband. Innan dess hade han mest hörts i olika mindre grupper med flera av den tidens finaste jazzmusiker. Många av dessa finns med i det nitton man starka storband som hörs på denna inspelning. Här finns i stort sett hela den svenska jazzeliten från 1970- och 1980-talen men också ett par mycket välkända amerikanska gäster: Pianisten Horace Parlan, med ett förflutet hos bland andra Charles Mingus, och gitarristen Doug Raney, en av 1970-talets mest uppmärksammade unga amerikanska gitarrister. Samarbetet mellan Bernt och amerikanerna hade börjat i Köpenhamn ett par år innan denna inspelning. Som så många andra jazzmusiker hade man valt Köpenhamn som sitt hem. Horace och Doug var under flera år mer eller mindre ordinarie i Bernt Rosengren Big Band. På 1970-talet hade Bernt på flera sätt försökt att skapa speltillfällen för storbandet. Bland annat hyrde han under flera säsonger dansstället Bal Palais i Stockholm, en riktig succé. En tradition som för övrigt sedan togs över av Gugge Hedrenius Big Blues Band. <br/><br/>Det var efter dessa år på Bal Palais som Caprice Records spelade in bandet i maj 1980. Musiken är arrangerad av Bernt, som även komponerat sju av skivans nio spår. De två andra numren är John Coltranes Naima och Irving Berling How Deep is the Ocean?, kända melodier som Bernt gett en ny musikalisk dräkt. Förutom Doug och Horace är det främst Bernt som hörs som solist, på flöjt, alt- och tenorsax. Han får här utrymme att visa vilken fantastisk instrumentalist han är. Den fina trumpetaren Lars Färnlöf är också solist på ett spår. <br/><br/>"Storbandsjazz måste svänga, man ska kunna dansa till den. Och musiken måste bygga på solister, precis som i det gamla Count Basie-bandet på 1930-talet. Jag är inte särskilt förtjust i mer pretentiösa saker som konsertsviter för storband ... och sånt!" Orden är Bernts inför inspelningen av plattan som nu för första gången släpps på cd. Och man förstår precis vad han menar. Den över trettio år gamla inspelningen låter fantastiskt bra och ja, det svänger som bara den. Plattan är en del i Caprice Records återutgivningsserie, fantastisk musik som varit utgången på skiva men som nu åter görs tillgänglig i digitalt format.

En dubbelCD inspelad 1959 - 100 + minuter av yppersta världsklass!

Ellington Duke: Nutcracker suite 1960 [CD]