2012

Fem originalalbum i pappfickor.

E.S.T.: 301 2007 (2012) [CD]

Melody Gardot slog igenom med dunder & brak hösten 2009 efter sin medverkan i "Skavlan" i SVT. Över en natt blev hon en storstjärna och albumet My Onle & Only Thrill blev 2009 års bäst säljande artistalbum i Sverige och sålde dubbel platina.<br/><br/>The Abscence är ett album inspirerat av Melodys resor världen över. Inspirationen sträcker sig från Marockos öknar via Portugal´s gatuliv till Brasiliens stränder. Albumet bjuder på Melody´s karraktäristiska sound kryddat med härliga inslag av fado, samba & bossanova. Resan tar vid där förra albumet slutade... Let the journey continue !

Fem originalalbum i pappfickor:<br/><br/>Tutu<br/>Music from "Siesta"<br/>Amadla<br/>Dingo: Selections from the Motion Picture Soundtrack<br/>Doo Bop

"Första låten på Bobo Stensons nya skiva med Anders Jormin och Jon Fält är tillägnad den amerikanske trumslagaren Paul Motian, som dog ifjol men hann medverka på Stensons och basisten Jormins album "Goodbye" från 2005. Norrmannen Jon Christensen, som var trions ordinarie trummis innan Fält, spelade ofta i linje med den poetiska och öppna spelstil som Motian utvecklade i Bill Evans trio, och som även Fält har återknutit till. Men på just den här skivan gör Fält överraskande lite så. När han kommer in, till en början helt ensam och direkt efter första låten (Evans "Your story", som Stenson framför solo), är det med en melodisk och repetitiv trumfigur som etablerar låtens grundpuls och - utan omsvep - ett direkt groove. Det är ingen försumbar detalj, utan en tendens som starkt påverkar min upplevelse av hela skivan. Även Jormin spelar ovanligt groovigt. Och det fungerar precis lika bra med Stensons sofistikerade, djupt lyriska spel som när kompet flyter mer löst. Det gör det också i flera spår på skivan. Men om trions vokabulär redan är mycket brett, med drag av såväl jazz som folk- och kammarmusik, så innebär det lite rakare inslaget på "Indicum" ytterligare en framhävd kvalitet."<br/>(Dagens Nyheter)<br/><br/>"Albumet vilar...i en enda stämning - bitvis högtidlig, i vissa lägen direkt psalmlik - där spåren är minst lika mycket bitar i det stora pusslet som självständiga existenser. Musiken görs rund, tät och mjuk, men inte tillrättalagd eller mesig och det beror framför allt på att de tre har en sådan väldig klangmedvetenhet och känsla för nyanser. Mycket mera demokratisk än såhär blir knappast en jazztrio. Stenson, Jormin och Fält kompletterar och backar ständigt upp varandra, varje man kommenterar och understryker vad de andra hittar på, utan att trampa på tår eller musikaliska idéer. Jag ser för min ínre syn hur de tre sträcker ut armarna och spelar och lägger till på varandras instrument. Stensontrion väljer som vanligt låtar helt fritt. Stenson inleder ensam med en kort version av lyrikmogulen Bill Evans "Your Story", liksom för att sätta tonen. Trion levererar sitt eget nedtonade titelspår, vävd kring en enda pianoton och Jormins stråkspel i diskanten, och vecklar sedan ut Wolf Biermanns vackra "Ermutigung". Den traditionella norska "Ave Maria"-melodin tassar över mot folkmusiken, medan George Russells "Event VI" har en saltare och mera påträngande personlighet. I den här atmosfären får spjuvern Jon Fält vid trumsetet inte samma stora manege för sitt gränslösa rytm- och ljudlekande som live. Men även som fantasifull finsnickare är han svårslagen."<br/>(Sydsvenskan)<br/><br/>Bobo Stenson, piano; Anders Jormin, double bass; Jon Fält, drums

Michael Wollny's (em): Wasted & wanted 2012 [Digipack / 2 CD]

Pappficka.<br/><br/>Under senare halvan av 1960-talet ledde Roland Keijser en frihetlig jazzkvartett, som efter ett par år omvandlades till "världsmusikorkestern" Arbete och Fritid. Nya medlemmar i gruppen var då Bengt Berger och Kjell Westling. Tillsammans åkte vi på turné och gjorde i början av 1970-talet två LP-skivor för Sonet. Därefter skedde ännu ett byte av manskap.<br/><br/>Under alla de följande åren fortsatte emellertid Berger, Keijser och Westling att emellanåt samspela i ett otal olika konstellationer. En del av detta finns förevigat på fonogram. Men det är en speciell inspelning som legat och samlat damm i 34 år - och som vi nu hoppas kunna presentera för en vidare allmänhet.<br/><br/>Vi brukar kalla detta unika dokument för the Vedbod tapes. Omständigheterna är inte glasklara, men faktum är att merparten av musiken spelades ut och in i en vedbod i sydvästra Dalarna 1977.<br/><br/>Då och då genom åren har vi pratat om de här märkliga dygnen i skogen längs gamla vägen mellan Saxdalen och Sunnansjö. Borde vi inte redigera inspelningarna och ge ut dem? Jo, kanske det, men i vilken bråte av gamla rullband och/eller kasettkopior ligger de och skrotar?<br/><br/>De "arkeologiska utgrävningarna" av the Vedbod tapes tog nyligenny fart.Efter Kjell Westlings plötsliga och alltför tidiga bortgång hösten 2010 ökade tempot naturligtvis ytterligare. Ja, vi hade äntligen lokaliserat tejperna, och det lät i stora delar väldigt kul.Lite ljudteknisk puts och fantasifullt kräsen redigering har nu genomförts. Vi anser oss ha ett material som förtjänar utgivning!<br/><br/>Inte minst är det helt enkelt så att Kjell vid detta tillfälle är helt sanslöst på hugget. Framför allt rusar han ivrigt omkring upp och ner på sin basklarinett, men han kan även höras traktera indiskt Harmonium och helsvensk fiol med den äran, samt hantera svetslågorna från en kinesisk diskant-Souna (skalmeja).<br/><br/>Bengt hade just återvänt från en inspirerande sejour i Ghana. Hans tidigare läroåri Indien sitter som alltid där de ska i ryggmärgen, antingen han nu lirar Mridangam eller leker med sitt jazzbatteri - men här bjuds även på spår av västafrikanska inflytanden. Som alltid är det också vidöppet för vilka infall som helst så länge det svänger.<br/><br/>För egen del var jag vid denna tidpunkt i närheten av att ta en paus från musiken. Hade flyttat ut på landet, och dessutom året innan sågat mig svårt i vänster hand. Ett stillsamt liv i skogen hägrade... Men vad gör man när spelsugna goda vänner hälsar på? Jo, man blåser på så gott det går - sopransax mest, men även lite klarinett, Souna, Bb-kornett och bambuflöjt - samt slår några krokiga meddelanden på Donno.<br/><br/>Vad spelar vi? Uppenbarligen fritt ur hjärtat, minnet och fantasin. Kollektiva improvisationer mest. Men även ett par låtar efter Ornette Coleman, några gamla schlagers, en och annan polska, vals och halling, lite tangotakter...men framför allt diverse långa sjok av oidentifierbara påhitt som endast vedboden själv vet namnet på.<br/>(Roland Keijser)